… tro mig, jag är halvdö… jag är mer än halvdö, typ heldö… ja, inte bokstavligt talat, för då hade jag inte suttit här och filosoferat… Men jag piggnar nog till… framåt kvällen… Nu bär det av till Jönköping och första anhalten är Sofia Kyrkan där Patriks systerdotter Alice ska döpas. Efteråt blir det dop-kaffe och lite pratelipratprat. Och givetvis en massa mys med Ebba och Alice. Nästa anhalt på schemat blir ett stopp på A6, pejla läget där liksom… eventuellt lite julklappsköp och givetvis en SEMLA på fiket… det har blivit som en liten tradition för mig, helgen innan julafton… fettishelgen, som jag har döpt den till… aaah, jag vet vad ni tänker… eller vad dom flesta av er tänker… aja baja… inga semlor innan den ”riktiga” fettisdagen i februari… men vet ni va… jag lovar och svär att jag kommer att proppa i mig semlor då med… det har ni mitt ord på… och för den delen så tycker jag att det ska vara fettisdagen varje dag, året om… gu’ så smarrigt det hade varit… en semla varje dag… och NEJ, jag hade inte tröttnat på semlor… Och om min bror och hans fru är hemma (dom bor också i Jönköping) så tror jag att vi stannar till där en sväng, för att vila upp våra ben och gratta lilla Emilia på hennes födelsedag, vilket hon egentligen har på julafton. Men dom brukar fira henne innan, så att hon känner att hon också har en alldeles egen dag, och det tycker jag dom gör rätt i. Näähää, bäst att hoppa i duschen och göra sig klar för allt söndagen har att bjuda på förutom Semlor… Tjilivippen :)

… jag säger bara Cabare på Metropol, maten, uppträdandet av helt fantastiska ”artister” och stämningen.

Men innan vi begav oss till Metropol, fanns det ju ett och annat som skulle fixas… min frissa, hade ju en tid hos Kerstin och tiden var ju knapp, ville ju gärna hinna med en liten förfest hos Lyckman.  Så jag åkte ner till Kerstins Klipphörna nyduschad och uppsminkad… i… hmm… mjukiskläder, men, men… efter klippningen skulle jag ju bara hem och slänga på mig klänningen och sedan var jag ”fit for fight”…

Kerstin är snabb i fingrarna och jag var klar strax innan halv sex, tjooohooo tänkte jag… här hinns det ju med ett par stänkare (och inte bara en som jag trodde från början) på Värnstigen innan festligheterna på Metropol drar igång, kvart i sju. Så jag ringde upp min Patrik, min chaffis, min sambo, ja ni vet… mitt allt i allo… och han svara… öööh, va..??.. är du redan klar…aaahaa, men då kommer jag och hämtar dig, jomenvisst, tack för den Patrik…visa liiiite glädje här, jag är ju liksom KLAR…men… det var visst INTE han…näää, min Alfons (jag ska bara) hade inte ens hoppat i duschen…men herre gu’ vad har du gjort i en timme…ja, jo, jag letade efter mina byxor (ja, eller hur..??..)) och jag..ööö…ja, men jag trodde inte du skulle va klar så fort…näähää…tick-tack, tick-tack…för varje tick-tack försvann en stänkare…och tillslut var han äntligen klar…kvart över sex…och framme hos Lyckman hade dom slitit ut hallmattan, ja ni vet, ett sånt där nervöst beteende alla har… fram och tillbaks, fram och tillbaks, vart fasiken håller dom hus..??.. Men våran chaffis, Roine, var i alla fall punktlig… bilen framkörd prick halv sju… och jaaa, vi hann med en stänkare… en ynka stänkare… men det tog vi igen på Metropol :)

Och vilket otroligt gott julbord det serverades, och lamm, kallrökt lamm var gudomligt gott, det serverades som kallrätt, men när jag hämtade varmrätt, slank jag in i rummet för kallrätterna och ”snodde” åt mig ett par skivor till… med Danne hack i häl, han tyckte vi skulle ta hela lammbiten (ett lårben) och sätta oss och äta som riktiga vikingar… hahaha… jaaa, de hade sett ut de… fast, hmm… hade jag hunnit med fler stänkare hemma hos Lyckmans, så vet i katten om jag inte hade nappat på hans ide… hahaha… Och lagom till kaffet och efterrätten (massa, massa ostkaka för min del) var det dags för Cabaren att dra igång… och som dom drog igång… hur duktiga som helst… och min favorit sångare var helt klart Patric Engqvist… vilken röst han har… säger bara… Idol nästa Patric… du lär vinna allt… jag lovar att ringa och rösta på dig… typ… minst 70 gånger… Vi fick höra riktigt bra artister… U2, AC/DC, Dolly Parton, Michel Jackson, Bruce Springsteen och många många fler… så jäkla bra dom var… och inte var dom trötta inte, efter två timmar på stora scenen fortsatte dom att spela i puben… och där blev vi sittandes ett par timmar till… med en massa stänkare.

När vi åkte hem sa jag till Jan-Inge, att han gärna fick fylla 60 varje år från och med nu… hahaha… TACK så jätte, jättemycket JAN-INGE och YVONNE, för en superhärlig, trevlig, mysig och otroligt rolig kväll på Metropol… jag är fortfarande mätt och belåten ;)

Och… jooo, öööh… jag kan glömma min julklapp från Jan-Inge… satte in grattis-bilder på honom i lördagstidningen (idag), lite för skojs skull ni vet… och han tyckte det va jätteskojsigt… NOT… shit, allt detta hårda fjäsk-arbete… till ingen nytta… hahahaha

… joooo, han fick en äkta Liverpool-matchtröja med eget tryck på ryggen, paketerad i en fin kasse. Och, hmmm… jaaa… det tog emot att skicka efter en Liverpool tröja från England, va till och med tvungen att registrera mig som Liverpool medlem… vilket jag imorgon ska avregistrera mig som direkt… hahaha… Jag kan ju tala om att det kliade lite i fingrarna att beställa en riktig Manchester United tröja till honom istället… så att han kunde känna sig som ett riktigt fotbollsproffs och han hade ju varit hur cool som helst i den… Fast den hade han väl ALDRIG satt på sig, och han kanske inte hade pratat med mig på läääänge… och det är ju snart jul… och ni vet… julklappar… så, nå ja, jag fick offra mig och va en fejkad Liverpool-fan… ett par dagar… jaa, vad gör man inte för julkla… öööh… jag menar Jan-Inge … så han får hålla på med Liverpool, för vad är det man brukar säga… hmmm… jooo, jaaa… man kan aldrig lära en gammal hund att sitta…;)

En lycklig man, Herr Lyckman…

… ikväll bär det av till Värnstigen där vi ska fira Jan-Inge som fyller 60 år. Bilder från firandet kommer i kväll… hoppas jag… Och imorgon fortsätter vi firandet på Metropol. Gu’ va kul det ska bli. Innan dess ska jag hinna med en tur till världens bästa frisör, Kerstin. Det ska bli skönt att bli lite ompysslad. En cool sida man kan klick in sig på om man vill ha lite frisyrtips är… http://www.frilla.se

På lördag kommer jag ha fullt upp med att ta igen mig, om jag känner mig själv, vilket jag ju givetvis gör… och jag kommer att ta igen mig i soffan, tittandes på Man U som spelar på eftermiddagen med en fet kebabpizza och stor Coca Cola. Man U kommer att plocka hem tre härliga poäng, bara för mig :)

På söndag blir det dop i Jönköping, Patriks systerdotter Alice ska döpas. Ser fram emot att träffa Jönköpingsgänget Meyner, och då framför allt Ebba och Alice. Har inte sett familjen sedan i somras, och Alice har jag bara sett på kort. Har ett tips till, en gullig sida där man kan köpa söta personliga nalle-presenter på… http://www.nallegram.com

Småkillarna är hemma även idag från skolan, dom har varit magsjuka, men idag mår dom bra och det är sååå skönt. Så efter frukosten ville dom ut och testa snön, och frisk luft är alltid bra för barn som legat hemma halvt om halvt nerbäddade i ett par dager. Så på med vinterutrustningen, vilket tar en evighet att få på sig enligt William… skynda mamma, skynda… snön hinner ju gå bort… ööööh, näää, det kommer ju massvis hela tiden William... Dom var ute i ett par timmar och lekte i snön och kom in rosiga om kinderna… de e tecken på friska barn… öööh, eller… frusna barn..??.. Men bäst mamma som jag är (enligt mina barn) så fixade jag ostmackor och varm O’boy som dom avnjöt framför TV:n…japp, dom fick faktiskt äta framför TV:n…det har ingen dött av… inte vad jag vet i alla fall!

Lite vinterbilder på snötokiga killar :)

… för i morgon fyller världens bästa JAN-INGE 60 ÅR!!! Och, japp han är världens bästa Jan-Inge, jag kanske inte har träffat mer än en 60-årig Jan-Inge, men å andra sidan så kan det inte finnas så många med det unika namnet i den åldern. Och även om det hade funnits det, så kan dom aldrig mäta sig med honom. Han är, förblir och kommer alltid att vara, min världens bästa Jan-Inge. Man skulle aldrig, och då menar jag verkligen ALDRIG kunna tro att han fyller 60 år. Han är… hmm… som jag ungefär… i runda slängar runt 25-30 år… fast i en äldre kropp. Men, det är ju inte skalet som räknas, det är ju innehållet… eller hur…???... Som en julklapp ungefär, det kan vara hur fint inslagspapper som helst, med rosetter och krimskrams på, men det är ju ändå innehållet man vill åt… Och Jan-Inges innehåll är som en frisk fläkt i livet. Alltid glad, alltid sprallig, alltid snäll och alltid snygg… Och i morgon bär det av hem till honom med paket och sång, jag ger paketet och Patrik sången... hahahaha… Paketet som han ska få är jag riktigt stolt över att ha hittat, för vad köper man till en 60-åring som har allt… hmm… joooo… det berättar jag imorgon kväll… ifall att han skulle råka klicka sig in på min bloggsida… för med honom vet man aldrig…

Och nej, jag lever inte med honom dygnet runt, året om… för då kanske jag hade sett några få (för många kan det inte vara) ”mindre bra” sidor av honom, som till exempel när han åker för att köpa ett paket mjölk, som för normala människor tar fem minuter, men för Jan-Inge tar 65 min, för att han ”råkade” träffa på lite folk som han känner, och då måste man ta ett ”snack”. Och han känner många, och ibland är ju alla dessa många ute och köper mjölk samtidigt som han, så det är ju klart att det kan ta sin lilla stund.  Så vill man ha hem mjölken lite snabbare, är det bättre att fråga mormor om hon kan kila ner till affären, jag lovar… det går bra mycket fortare…

Och nu kanske ni tycker att det låter som en hyllning, smicker eller rent av fjäsk… och… hmm… jaa, ni har rätt… det är det… JAN-INGE… jag vill ha en stor julklapp… eller många små, och du vet vad jag skrev om innehåll nyss… hahahaha… Nix pix… skojsar bara, detta är inget fjäsk eller smicker till Jan-Inge, men väl en hyllning, till en man (gubbe, kanske låter bättre nu när han kliver över 60 gränsen) som jag är förbaskat glad över att ha lärt känna :)

Min lille Edward är sjuk, fick vara hemma från skolan. Feber och ont i magen. Det är inte ofta han är sjuk, men idag är det en inte ofta dag. Så det var bara att planera om dagen. Under tiden som jag skrev på en inlämningsuppgift (som jag är tvungen att få klar innan fredag) fick han titta på TV. Efter en stund hörde jag stånk och pust och åååh… det finns ju ingenting bra på TV.

-Men herre gu’ vi har ju hundratals kanaler, något som passar dig måste det väll ändå finnas Edward..??..

-Näää, bara en massa BÄBIS program…

-Få jag dosan, sa jag och började blippa, och… öööh… han hade ju rätt. Det är nog så bara för att alla barn i din ålder är i skolan nu, försökte jag.

-Men vadåååå… tror du att det bara är jag som är hemma och är sjuk i hela världen och vill se på något barnprogram som inte är för BÄBISAR..??..

-Men du kan väll ta och hitta någon DVD-film, så kan jag sätta på det åt dig istället..??

-Näääee, har ju sett alla!

-Men vi har ju hundratals filmer, någon film har du nog inte sett på länge… eller…??

-Joo, jag har sett ALLA utan BÄBIS filmerna som vi har…

-Ahhh, bäbis hit och bäbis dit… en Wallander film kanske skulle passa herr’n..??

-Aldrig, för otäckt!

-Det var bara ett skämt Edward…, men titta här… Sunes Jul… den är ju riktigt bra!

Så fort Sunes Jul började, glömde jag helt och hållet bort min inlämningsuppgift. Istället låg jag i soffan tillsammans med Edward och tittade på filmen, och skrattade. Efter att lite mer än halva filmen hade gått, typ där Sunes pappa ska stjäla en gran, säger Edward att vi är som Sunes familj…

-Ööh, öö, kanske inte riktigt va..??

-Joo, William är Håkanbråkan, jag är Sune, Felicia är Sunes storasyster och du är Sunes pappa och…

-Öööpp, öpp, öpp… stopp där Edward… jag är väll ändå som Sunes mamma i så fall…

Edward skrattade, gapskrattade…

-Nää, du är som Sunes pappa, fast du är en mamma.

-Jahajaa… och kan du förklara det lite grann…??...eller det kanske du inte ska förresten…

-Men kommer du ihåg mamma, när du inte kunde hitta en fin gran att köpa, vi åkte runt överallt och ingen var bra… då sa du, att ska jag behöva gå ut i skogen och hugga mig en gran för att få en gran som jag vill ha… och så gjorde vi det… i mörkret… med ficklampor… hahaha… hahahaha…

-Edward, hmm… nu var ju det länge sedan, jag trodde du hade glömt bort det…

-Och sen, fortsatte Edward (kände att nu fanns det ingen hejd på honom inte) när vi går och handlar julklappar, typ någon dag innan julafton, när det är så mycket folk ute, då är du irriterad på alla som måste vara ute i sista stunden för att handla, fast du också är det… hahahaha… och så säger du hela tiden… familjen, håll ihop nu, håll ihop, så vi inte åker hem med ett eller två barn mindre, för då har vi kastat bort pengar på julklappar till dom i onödan… hahahaha… och Pernilla och Patricia tar mikrofonerna i leksaksaffärerna och sjunger så att det låter i HELA affären och du gömmer dig, låtsas inte känna dom, och då ropar dom på dig i mikrofonerna...

Nu skrattar han gott Edward, nästan så att han kiknar.

-Va inte du sjuk Edward..??

-Jag känner mig bättre nu.

-Jahajaa, de va ju bra de. Men Edward, jag tar ju i alla fall inte med mig en ”doggy-bag” till restaurangen och ska ta med mat hem som vi inte orkar äta upp, det gör ju Sunes pappa… pinsamt… hahahaha… för dom har ju inte ens en hund… hahahaha… jag kanske skulle ta och göra så jag med..??...hahahaha…

-Men du gnäller på att det är för dyrt att äta julbord ute, för det finns INGEN som kan äta för så mycket pengar som det kostar…

-Ja men Edward, det är inte gnäll, det är fakta.

För tänk om det kunde vara så, som när man går ut och äter pizza, man kan beställa familjepizza som alla äter av, man kan beställa barnpizza, man kan dela pizzan på två, tre eller till och med fyra, och det kostar inte mer, och dessutom blir man mätt till ett ganska normalt pris.

-Ett familjebord för sju personer tack, nä vi delar på en vuxenportion, men vi vill gärna ha sju sugrör, tack.

-Patrik tar kallrätten (sill, ägg, lax och skinka) barnen tar varmrätten (köttbullar, prinskorv, Janson) och jag tar efterrätten (ostbricka, ostkaka… älskar ost). Och givetvis smakar vi lite av varandra.

Fast det där med ”doggy-bag” kanske inte var så dum ide trots allt Rudolf… hmm, tål att tänkas på! ;)

Och vad det gäller inlämningsuppgiften jag började med i morse… hmm, jaa, än är det inte fredag… det hinns nog med! :)

Så här runt Lucia är det alltid full fart, gasen i botten… ingen broms… tuta och kör…

Jag kände stress, stress, stress… och jag vet att det är mitt egna fel. Varför kunde jag inte fixa lusseklädera i början på november..??..Eller i alla fall i slutet på november, men nääädååå, det fixar jag senare, jojomensan… när jag kommer in i lussestämningen… alltså typ...ALDRIG. (Inga sura miner nu från alla Luciaälskare, jag gillar Lucia, det är bara stämningen runt den som jag alltid lyckas slarva bort) Ahh, och i år var det Edwards stjärngosseklänning som var det största problemet… det fanns ju inte att köpa någon i hans storlek… inte någonstans, och jag var överallt, och då menar jag överallt… i sista minuterna bokstavligt talat, men ändå. Affärerna kunde tänkt lite på mig och mina andra trogna ”sista-minutern-fixa-föräldrar”. Dom kunde ju ha lagt undan några lussekläder bakom disken med etiketten… OBS! Endast för desperata, riktigt desperata föräldrar!!  Jag fick ju givetvis inte tag på någon riktig stjärngosseklänning, fick sy om en luciaklänning klockan tjugotre… åååh… allt det här är så typiskt mig. Och jag satt där och svor för mig själv, och tänkte att nästa år ska jag minsann stå på gågatan hela november och ända fram till den 12:e dec och sälja stjärngossekläder i ALLA storlekar… hahaha… den tanken är bortflugen nu, som tur är… Men bra blev det… tror jag ;) Ingen sa något i alla fall, fast ingen vågade kanske säga något, för desperationen satt kvar som ett frimärke även på morgonen, för jag hade ingen möjlighet att titta på barnens luciatåg i skolan, hade inte möjlighet att njuta av allt hårt arbete som luciaförberedelsen innebar. Det kändes ju ungefär som att baka en smarrig tårta och inte få smaka… stackars, stackars alla bagare.  Jag kunde ju ha gått till kyrkan på lördag och titta på luciatåget… om det nu inte va så att jag totalt glömde bort det… de va ju inte den 13:e på lördagen, fick för mig att Lucia skulle lussa den 13:e i kyrkan… och sista chansen jag hade på ett livslevande Luciatåget… öööh… råkade jag… fika bort i hembyggdsparken på söndagen. Ahh, inte ett enda luciatåg har jag sett i år, inte ens på TV… men va fasiken… nästa år, då, då ska jag se på ALLA luciatågen och jag ska vara i tid med förberedelserna, ska ta och börja efter midsommar… typ ;)

Min sötaste stjärngosse Edward!!

Det härliga med julen är att det finns så mycket mysiga tillställningar hela tiden, Lucia, julmarknader och givetvis jul i hembyggdsparken i Hultsfred. Hit kommer hantverkare från trakten och säljer sina fina alster. Och det fanns jättemycket som jag skulle vilja köpa… men, men… jag kan inte få allt här i världen, även om jag vill ;)

En riktigt duktig hantverkare kom från Målilla och gjorde bland annat figurer i stengods. Aah, jag blev helt tagen av hans fina saker. Visst var dom dyra, men ett hantverk är ett hantverk och unikt. Jag fastnade för tre otroligt vackra figurer i stengods och guld. Och han var väldigt trevlig och berättade hur han gick tillväga med att få fram sina figurer, från tanken i huvudet till den färdiga produkten. Riktigt intressant att lyssna på, och mellan varven skojade han till det dessutom… titta runt er viskade han, vad tror ni medelåldern är här..??..Hmm… jaa, jag vet inte riktigt sa jag och kikade över axeln och runt i den lilla stugan… Jag vet, svarade han… mellan 80 och döden… hahahaha. Han hade ju en poäng i det, bara äldre, söta farbröder och tanter, och det var svårt att sälja dyra stengodsfigurer till dom.

Efter att vi hade gått runt i parken en stund tog vi oss lite fika och där blev vi sittandes en bra stund, så bra stund att vi missade luciatåget… tyvärr… men kaffet, lussebullen och pepparkakan värmde fint i kylan.

På väg hem fick jag syn på något rött, vitt och fluffigt, kan de va..??..Det måste ju va… Jomenvisst är det… TOMTEN… Jag gick fram till honom och tog lite kort, och så sa jag till honom att jag önskade mig en ny dator i julklapp och han svarade… det ska du få, du va så go att krama…hahahaha…vilken söt Tomte :)

Och du Tomten, jag kommer att sitta med tindrande ögon på julafton och vänta på att Kalle Anka ska ta slut och att du ska knacka på dörren med min julklapp… ;)

Lördagar gå jämt alldeles för fort, tjoffs, pang, bom… redan söndag.

På lördagsmorgonen, eller… hmm… kanske förmiddag för de flesta, upptäckte William snön som låg som ett litet, litet genomskinligt lakan på gräsmattan. JAAA!! De har snöat, nu drar vi till pulkabacken mamma. Öööh, nää, det går inte William, alldeles för lite snö för det. Nää, inte alls. Jomen William, det går inte att åka än, det måste komma mer snö. Det räcker för mig, jag kan åka på den. Nää, det går inte, det måste va mer snö… Ååååh, du fattar inte mamma, jag KAN åka pulka på lite snö. William, om du lyckas att bygga en snögubbe, en liten går bra, men bara att det är en snögubbe, då lovar jag dig att vi åker bort till pulkabacken. Okey…??... Jag fick en sur slängblick till svars, med andra ord, inte okey. Efter bara några minuter hör jag William ta på sig ytterjackan… Vart ska du William..??.. Ut och bygga en pytte, pytte liten snögubbe, svarar han med en sur min… och jag spanade på honom från sovrummsfönstret… hahahahaa… han började inse att det till och med var för lite snö för en pytte, pytte liten snögubbe. Så han tog fram fotbollen istället :)

På lördagskvällarna brukar vi oftast, ja eller kanske nästan alltid, titta på fotboll… mmm, nää, precis, vi ser inte på Robinson här som de flesta andra gör… Men innan vi bänkade oss framför TV:n hade vi familjekamp i Guitar Heros. Lag ett, jag och William, lag två Patrik och Edward. Ahhh, gissa vilket lag som vann..??...Hahaha… jajamensan, jag och William rockade fett… Men jag ska tillägga att Edward slog poängrekord, han är otroligt grym på att spela Guitar Heros. Han är faktiskt bäst i familjen.

Under Manchester United matchen satt jag och Edward och diskuterade varför inte Berbatov spelade, vi tyckte att dom skulle byta ut Sung Park och sätta in Berbatov. Edward undrade om Sung Park kom från Kina eller Japan, och jag sa att jag trodde han kom från Korea. Men Edward trodde han var japan och eftersom jag var osäker, så sa jag att jag skulle kolla upp det efter matchen. William lyssnade intresserat på våran diskussion, och när väl bytet kom sa han… JAAA, nu byter dom ut huliganen… och vi tittade på honom och undrade vem han tyckte va huligan i Man U..??.. Jamen ni sa ju att ni trodde att han va huligan… hahahaha… näää, William, vi sa att vi trodde att han var japan… hahaha… Och jag ska tillägga att Sung Park är korean. Så nu vet alla det, även Edward och William och jag :)

Lite bilder på mina Guitar Heros

Erik är bra, riktigt bra, till och med en Idol, men vinnarlåten tillhör Calle, så är det bara, så tycker jag bara. Nu har jag lyssnat och lyssnat på Higher med både Erik och Calle, massvis med gånger, med och utan hörlurar, högt och lågt, upp och ner, huller om buller, för jag kan lyssna så… tro mig, jag kan ;) Och slutsatsen är…Calle, med den rockiga, rökiga, halvhesa rösten, han har den rätta känslan för låten som jag tycker är en riktigt bra rockballad. Och det hjälpte inte att jag röstade över 20 ggr, ahh... jag vet... jättemycket, men dock inte tillräckligt… Sorry Calle, verkligen sorry. Jag hade köpt skivan på en gång, så fort den hade nått butiken, jag lovar. Och jag hade spelat låten om och om igen, hemma, i bilen, hos grannen, hos mamma och pappa, ja, precis överallt och jag hade spelat HÖGT… Japp, det hade jag!! Och hade någon protesterat här hemma eller där borta (vet i alla fall en som hade gjort det, William) hade denna ”någon” fått hörselskydd i julklapp… mmm… jag kan va hård, men jag är rättvis… när jag får som jag vill… hahaha

(Och Calle, om du mot all förmodan skulle hamna här på min blogg och läsa detta, vill jag bara säga, DU SJÖNG VINNAR-LÅTEN BÄST, tro mig, jag har aldrig fel ;)

Mina vänner, jag ger er Calle, lyssna, titta och njut på min Rock-Idol!

Fredag är den bästa dagen i veckan. Jag vet inte varför jag tycker så, men jag gör verkligen det. Söndag däremot är den sämsta dagen i veckan. Kanske beror det på att när jag var yngre var söndag = baksmälladag. Och även om det var ett tag sedan jag var ung så hänger nog den känslan kvar.

Ikväll är det final i Idol, ska det bli Erik..??.. Eller Calle..??.. Jag har hållit på Calle från första gången han klev in i mitt vardagsrum med låten Walking in Memphis på hans adishion . Jag minns att jag hade gåshud på hela kroppen. Och Calle har utvecklats under hela hösten. Men å andra sidan är Erik riktigt, riktigt bra, och det har han varit hela tiden. Hans framträdande med låten Run To The Hills förra veckan är det bästa uppträdandet på Idol någonsin. Hur det än går lär det bli riktigt spännande och jag säger bara må bäste man vinna.

Eftersom det är fredag och jag känner mig lite extra busig idag ska jag bjuda er på en skrattupplevelse. Lyssna när jag busringer till min bror, lovar er ett gott skratt och på så sätt har jag även förlängt era liv en gnutta. Och för er som inte tidigare besökt min blogg, så finns det en till busringning lite längre ner som jag gjorde på min mamma, den garanterar ett gapflabb och massa bonusminuter på livet ;)

Tjingeling så länge!

Den ena efter den andra festen avlöser varandra under december månad. Mycket roligheter. Men bland det roligaste är att få förbereda sig, hitta den perfekta klänningen till dom superläckra skorna med den grymma väskan till. Kul va?? Jag tycker i alla fall det. Jag älskar att ögonshoppa på internet… drömma mig bort … ååå, den skulle jag vilja ha, ååå måste, måste ha… och att kombinera ihop kläder med skor och väskor, smycken och jackor… hur kul som helst. Och i slutänden behöver man ju inte köpa det, för ögonshopping är gratis… japp, så är det, och som jag redan lärt er, är gratis kanonis. Fast är man riktigt, riktigt sugen kan man bara med ett enkelt tryck, trycka hem grejerna från alla världens hörn…

Jag hittar ALLTID en massa snyggt som jag skulle vilja ha, men jag nöjer mig med bara en bråkdel av det … och det kanske inte är så lite egentligen… beror ju på vem man frågar och jämför med… eller hur..??.. Jojomensan så är det.

Ett av mina dagliga stopp på nätet är ASOS, hur mycket läckerheter som helst… jag skulle kunna bli sittandes framför datorn på deras sida i dagar, men tyvärr så har jag inte tid till det, får nöja mig med någon timme eller så om dagen. Idag hittade jag en skitläcker silverklänning med tillbehör... och hade jag varit i 20-års ålder hade jag tryckt på knappen KÖP… så läcker fest- nyårsklänning!!!

Drömde mig liksom bort en sväng, jag i 20-års ålder, slank och lång (har aldrig varit det mer än i mina drömmar) glider in på en lite lagom överbefolkad bar någonstans i Sverige (eller varför inte Italien) klädd i DEN klänningen med en Martini i handen… säger bara *vissel* *vissel* … aah, hade varit hur coolt som helst.  Och drömmar är ju till för att förverkligas... fast jag vet inte hur sjutton jag ska lyckas förverkliga den drömmen ;)

Har plockat ihop lite bilder på ”drömmar” ... den första drömraden kan jag knappast förverkliga, den andra har en möjlighet och den tredje... hmm… skulle behöver en sträckbänk i typ ett år först… så, kanske, kanske nästa år ;)

ASOS

Fick åka in till Vimmerby på eftermiddagen för att ”panikleta” efter en stjärngosseklänning till Edward, hmm... som vanligt i sista minuten. Han behöver ha den på fredag, tidigt på morgonen. Men det är väl lugnt, det fixar jag, inga problem… öhh... STORA problem… inte en enda stjärngosseklänning i hans storlek någonstans… oj, va gör jag nu..??...

Bestämde mig för att i sista minuten, typ 5 minuter innan stängning, springa in lite snabbt på bokhandeln (jag älskar bokhandeln) för att köpa ett dopkort och ett födelsedagskort… Och vem springer jag på… ahhh… Magnus Samuelsson… en av världens starkaste män… och Let’s Dance kung! Han satt där och signerade sin nya bok, STARK.

Och då slog det mig, jag hade ju faktiskt sett annonsen i tidningen igår, på förstasidan, visst va det väl så… joo, så var det nog allt, fast jag skummade bara igenom tidningen, la inte så mycket energi på att kolla annonserna…

Aha, nu gällde det att tänka snabbt, måste ju ”bevisa” för barnen att jag träffat honom… Så jag bad Patrik att springa ut till bilen (som tur va, var bilen parkerad precis utanför bokhandeln på torget) och under tiden skulle jag småprata lite med Magnus Samuelsson.

Ååå vilken härlig gosig björn han är, Magnus… så mysig och trevlig. Han och jag pratade om dittan och dattan (mest om dans) och när Patrik kom tillbaks med kameran i största hugg frågade jag om det gick bra att ta lite kort på mig och honom tillsammans… Javisst, det ska bli mig ett nöje svarade han… det ska bli mig ett nöje!!...Herre Gud!!..Nöjet var helt på min sida Magnus, absolut!!... Så genomgo’ han är, verkligen, han bar en aura runt sig som lyste… världens starkaste och goaste man… jag lovar, jag såg den.

Efter fotograferingen köpte jag hans bok, signerad givetvis… och lycklig studsade jag ut från bokhandeln med en STARK-BOK, men utan något dop- eller födelsedagskort, men va fasiken… jag har ju tid på mig, en hel vecka faktiskt… Och stjärngosseklänningen är morgondagens problem ;)

PS. På vägen hem föreslog jag för Patrik att han skulle träna och dra sig lite i en sträckbänk och bli stor och stark som Magnus Samuelsson, för då skulle jag alltid se liten och nätt ut… hahahaa, men han köpte inte min idé… tyvärr ;)

Bildbevis :)

Jaha, så har man varit modell för första och sista gången. Min kusin vann en tävling och fick bjuda med sig tre kompisar. Jag blev en av dom kompisarna, tack Amela!

Dagen började med att jag mest sprang runt i huset och stimmade som en vild höna.

Hur skulle jag ha håret?? (herre gu’ är ju frisör i grund och botten)

Vilka kläder skulle jag ta med mig?? (Tre klädbyten skulle man ha med sig, ett byte var jag definitivt klar med. Kalmar FFs matchställ med nr 8 på ryggen…mmm…Henrik Rydströms matchställ, coolt!)

Det hela slutade med min gamla vanliga frisyr, rakt nersläppt, och mitt första byte för fotograferingen, jeans och favvoskjortan från Odd Molly tog jag på mig hemma.(Lite gratis-reklam för Odd Molly, men de bjuder jag på, allt som är gratis är bäst, som pappa brukar säga)

Väl framme hos Amela i Vetlanda och i väntan på att MEGA limousinen skulle hämta upp oss utanför hennes dörr, bjöds det på kaffe, gott . Mina två kusiner som också var medbjudna dök upp. Vid det här laget hade jag inga nerver kvar… shit, va nervös jag va… herre gu’, vad hade jag liksom gett mig in på. Har ju aldrig haft funderingar på att va modell, men nu när jag blev erbjuden att testa, hoppade jag bara på gratiståget, tänkte liksom inte alls, det är ett annat dilemma jag har, gör först, tänker sen.

När limon dök upp tappade jag hakan, den var hur MEGA MEGA STOR som helst och VIT. När sedan chaffisen klev ut ur bilen var jag tvungen att dra upp hakan och le, helvete, han va ju dessutom snygg… och jag nervös ”tant” utan make up, utan mascara… trevligt… NOT. Han öppnade dörren till bilen och vi hoppade glatt in och ögonen på oss var som barnens brukar vara på julafton… stora och förväntansfulla.

Efter en runda blev vi avsläppta (och ja, chaffisen öppnade bildörren) på Stats Hotellet och varmt mottagna av modellagenturerna. Vi fick hänga av oss ytterkläderna, fylla i lite lappar och sedan ställa oss i en liten kö till sminkningen. Fyra tjejer från Make-Up-Store sminkade några tjejer som skulle ”modella” innan oss. Sen var det vår tur, och att bli sminkad av proffs var det bästa av allt (japp, bättre än limon o chaffisen, faktiskt). Så duktiga och så snyggt det blev. Och från ingenstans kröp Herr Nervös in i mig igen…

Would you like to marry me?? Det var den första frågan den kvinnliga fotografen frågade mig. Och jag liksom… vaaa??...var fan har jag hamnat??…hmm…Would you..??...Men gud, hur ser jag ut, tänkte jag… det snurrade till ordentligt i mitt så redan förvirrade huvud… Hahaha... hon började skratta, såg nog min chockade min… I like your lastname, I would love to have it… Music… hahaha… nothing else... Åååh, aha… okey… men visst… hahaha… va trodde jag liksom??… Öööh… I have a brother that isn’t married, maybe you could ask him svarade jag och skrattade… cool fotograf från England.

Ställ dig si ”knäpp” och ställ dig så ”knäpp”, luta dig hit ”knäpp”, luta dig dit ”knäpp”, framåt, bakåt och upp och ner…(få inte för er något nu… jag pratar om hur fotografen guidade mig genom hela ”tagningen”)

För att klara av att va modell räcker inte det bara att stå där och se ”söt” ut, kameran måste gilla dig… och kameran gillar mig… när jag står bakom den… hahaha

Jag har denna ”modelldag” få den äran att se och uppleva hur modellerna har det. Och jag är så imponerad av deras arbete, det är riktigt, riktigt tufft. Jag var helt slut, somnade som en stock, fast det tog emot att tvätta bort sminket… hade lite funderingar att om jag ligger helt stilla så kanske jag inte behöver tvätta bort det på en vecka eller så… hahaha

En riktigt bra, snygg och otroligt duktig modell är Ivona, besök gärna hennes blogg… http://ivonapavlov.blogg.se Den är grymt bra, och hon har massa snygga kort på sig som modell, ett riktigt proffs. Kameran älskar henne och hon älskar kameran, det syns på varenda ett kort. Hon är en supermodell… och jag, ja jag nöjer mig att vara supermamma bakom kameran!



Bilder på mig och mina modellkusiner...

-Mamma, visst är vi inte däggdjur? Visst?

Precis när jag höll på med middagen för fulla kastruller, kommer William inspringandes med världens största bruna rådjursögon och tittar på mig så där lite gulligt, ni vet som bara barn kan.

-Jo, men…

-Nää, det är vi inte alls!

-Jo, alltså..

-Du kan vara ett djur, jag är INTE det, jag är människa!

Nu är hans ögon inte lika bruna, stora och fina, utan snarare som ett svart sträck.

-Ja, fast alla människor är däggdjur William…

-De är dom inte alls, svarar William, jag är MÄNNISKA och inget DJUR…

-Ja, fast vi kommer från aporna från början.

-Från aporna?? Nähä duu, jag är ingen apa!

-Nej, inte du, men från början var vi apor…

-Jag är iallafall inte det, jag är MÄNNISKA!

Nu börjat vattnet i kastrullen koka, och smöret i stekpannan börjar bli lite för brunt, och jag känner att det här har jag liksom inte tid med just nu… såå…

-Jaaa, joo, visst William, vi är inga däggdjur (förlåt Williams lärare) vi är människor du och jag! Du har så rätt så!

-Ah, visste jag väl!

Och med ett stort smile på läpparna springer han ut och säger (HÖGT)

-Mamma säger att vi inte alls är däggdjur, så du kan vara djur om du vill Patrik, giiiis eller apa eller dägg… hahaha…

Var vänligen kontrollera att stolsryggen är upprätt, säkerhetsbältena fastspända, humorn är med och att ni har det perfekta stora leendet på läpparna.  I bagaget hoppas jag att ni har packat ner intresset för familjeliv, fotboll, mode, god mat, böcker och film. För i så fall kommer er vistelse att uppfylla era krav på en god och trevlig resa, i annat fall blir det en upptäcktsresa. Vilket det än blir, hoppas jag ni kommer att trivas!

Tänkte att jag skulle mjuka upp er med ett gott skatt, ett gott skratt förlänger livet heter det..och vi vill ju alla leva så länge som möjligt..eller..??..

Lyssna till busrigningen jag utsatte min mamma för och dessutom spelade in, riktigt, riktigt roligt. Jag lovar att ni får er ett gott skratt :)