Jomen visst serru… vi e som Sunes familj…

Min lille Edward är sjuk, fick vara hemma från skolan. Feber och ont i magen. Det är inte ofta han är sjuk, men idag är det en inte ofta dag. Så det var bara att planera om dagen. Under tiden som jag skrev på en inlämningsuppgift (som jag är tvungen att få klar innan fredag) fick han titta på TV. Efter en stund hörde jag stånk och pust och åååh… det finns ju ingenting bra på TV.

-Men herre gu’ vi har ju hundratals kanaler, något som passar dig måste det väll ändå finnas Edward..??..

-Näää, bara en massa BÄBIS program…

-Få jag dosan, sa jag och började blippa, och… öööh… han hade ju rätt. Det är nog så bara för att alla barn i din ålder är i skolan nu, försökte jag.

-Men vadåååå… tror du att det bara är jag som är hemma och är sjuk i hela världen och vill se på något barnprogram som inte är för BÄBISAR..??..

-Men du kan väll ta och hitta någon DVD-film, så kan jag sätta på det åt dig istället..??

-Näääee, har ju sett alla!

-Men vi har ju hundratals filmer, någon film har du nog inte sett på länge… eller…??

-Joo, jag har sett ALLA utan BÄBIS filmerna som vi har…

-Ahhh, bäbis hit och bäbis dit… en Wallander film kanske skulle passa herr’n..??

-Aldrig, för otäckt!

-Det var bara ett skämt Edward…, men titta här… Sunes Jul… den är ju riktigt bra!

Så fort Sunes Jul började, glömde jag helt och hållet bort min inlämningsuppgift. Istället låg jag i soffan tillsammans med Edward och tittade på filmen, och skrattade. Efter att lite mer än halva filmen hade gått, typ där Sunes pappa ska stjäla en gran, säger Edward att vi är som Sunes familj…

-Ööh, öö, kanske inte riktigt va..??

-Joo, William är Håkanbråkan, jag är Sune, Felicia är Sunes storasyster och du är Sunes pappa och…

-Öööpp, öpp, öpp… stopp där Edward… jag är väll ändå som Sunes mamma i så fall…

Edward skrattade, gapskrattade…

-Nää, du är som Sunes pappa, fast du är en mamma.

-Jahajaa… och kan du förklara det lite grann…??...eller det kanske du inte ska förresten…

-Men kommer du ihåg mamma, när du inte kunde hitta en fin gran att köpa, vi åkte runt överallt och ingen var bra… då sa du, att ska jag behöva gå ut i skogen och hugga mig en gran för att få en gran som jag vill ha… och så gjorde vi det… i mörkret… med ficklampor… hahaha… hahahaha…

-Edward, hmm… nu var ju det länge sedan, jag trodde du hade glömt bort det…

-Och sen, fortsatte Edward (kände att nu fanns det ingen hejd på honom inte) när vi går och handlar julklappar, typ någon dag innan julafton, när det är så mycket folk ute, då är du irriterad på alla som måste vara ute i sista stunden för att handla, fast du också är det… hahahaha… och så säger du hela tiden… familjen, håll ihop nu, håll ihop, så vi inte åker hem med ett eller två barn mindre, för då har vi kastat bort pengar på julklappar till dom i onödan… hahahaha… och Pernilla och Patricia tar mikrofonerna i leksaksaffärerna och sjunger så att det låter i HELA affären och du gömmer dig, låtsas inte känna dom, och då ropar dom på dig i mikrofonerna...

Nu skrattar han gott Edward, nästan så att han kiknar.

-Va inte du sjuk Edward..??

-Jag känner mig bättre nu.

-Jahajaa, de va ju bra de. Men Edward, jag tar ju i alla fall inte med mig en ”doggy-bag” till restaurangen och ska ta med mat hem som vi inte orkar äta upp, det gör ju Sunes pappa… pinsamt… hahahaha… för dom har ju inte ens en hund… hahahaha… jag kanske skulle ta och göra så jag med..??...hahahaha…

-Men du gnäller på att det är för dyrt att äta julbord ute, för det finns INGEN som kan äta för så mycket pengar som det kostar…

-Ja men Edward, det är inte gnäll, det är fakta.

För tänk om det kunde vara så, som när man går ut och äter pizza, man kan beställa familjepizza som alla äter av, man kan beställa barnpizza, man kan dela pizzan på två, tre eller till och med fyra, och det kostar inte mer, och dessutom blir man mätt till ett ganska normalt pris.

-Ett familjebord för sju personer tack, nä vi delar på en vuxenportion, men vi vill gärna ha sju sugrör, tack.

-Patrik tar kallrätten (sill, ägg, lax och skinka) barnen tar varmrätten (köttbullar, prinskorv, Janson) och jag tar efterrätten (ostbricka, ostkaka… älskar ost). Och givetvis smakar vi lite av varandra.

Fast det där med ”doggy-bag” kanske inte var så dum ide trots allt Rudolf… hmm, tål att tänkas på! ;)

Och vad det gäller inlämningsuppgiften jag började med i morse… hmm, jaa, än är det inte fredag… det hinns nog med! :)