Grattis Eiffeltornet!


Idag vill jag passa på att gratulera Eiffeltornet som fyller 122 år! Herre gud! 122 år! Lika stor, ståtlig och stabil som alltid TROTS åldern! Det är annat mot mig det. Liten, ranglig och o-stabil MED åldern! Fast nu när jag tänker efter så fladdrade och gungade Eiffeltornet lite grann när vi var där i somras, jojomensan, det gjorde den allt. Sååå så stabil är den inte. Och nej, jag åkte inte upp i Eiffeltornet. Nej, nej jag beskådade mästerverket från backen, höjdrädd som jag är. Och det var inte fy skam det heller. Absolut inte!
Bland det mäktigaste jag sett...underifrån!


Semesterbilder från Paris - augusti 2010


Hopp, hopp HURRA för Eiffeltornet idag!


Mina alldeles egna Disney-figurer


Givetvis besökte vi Euro-Disney när vi var i Paris! Vi var faktiskt i 9 länder på 2 veckor! De ni! Danmark, Tyskland, Schweiz, Österrike, Italien, Frankrike, Spanien, Holland, Belgien! Där har ni dom, länderna vi besökte sommaren 2010.
Och i år blir'e något liknande...fast på 3 veckor. Så vem vet...vi kanske klämmer in fler länder :)
Men om våran fantastiska resa som vi gjorde sommaren 2010 kommer jag att berätta om lite längre fram...en annan gång...men ganska snart.

Och vet ni vad..?? Snart, väldigt snart, så är det premiär på våran nya arena här i Kalmar! Guldfågeln Arena! Den 11:e april tar KFF emot Djurgården! Och gissa vem som ska gå dit..?? Gissa vem som har biljetter..?? Jajamensan...la familia! Vi! Alla 7!


Familjens biljetter!


Guldfågeln Arena! Måste vara den finaste i Sverige!
(Bilden har jag lånat från KFF)


Men den mäktigaste arenan jag någonsin har varit på är...Camp Nou i Barcelona! Oj, oj, oj säger jag bara! Den besökte vi också på våran Europa-turné i somras! San Siro i Milano som vi också besökte var inte fy skam den heller, men Camp Nou slår allt!
PS! Jag har suttit i Zlatan Ibrahimovic omklädningsstol både i Barcelona (på Camp Nou) och i Milano (på San Siro) Och i David Beckhams stol i Milano (på San Siro)! Och jag har träffat Zlatan, Pep, Bojan, Maxwell och många fler fotbollsspelare...på riktigt! Oj, nu skriver jag om resan igen...jag skulle ju vänta med det! Så...hm...jag återkommer om våran fantastiska Europa-turné-semester lite längre fram...en annan gång...men ganska snart! Givetvis med bildbevis!

Mer fotboll!
Idag har mina sötaste söner spelat en träningsmatch på Fredriksskans. KFF-01 mot KFF-00. Första matchen blev en förlust med 4-0. Men i den andra matchen blev det en vinst med 2-1. Och det ska tilläggas att KFF-01 lånade två 02:or, min William och Gustav! Så det ser riktigt bra ut för KFF-01:or som ska spela i Bullerby Cup i sommar. Dom ska även ha med sig ett par 02:or för att fylla upp laget! Och givetvis ska vi ta hem Bullerby Cup pokalen till Kalmar! Fattas bara annat ;)


Edward nummer 11 för KFF-01!


William och Gustav i röda mössor, glada efter att ha gjort mål!


Efter matchen kom det fram en man från Malmö till Pernilla och frågade henne vem nummer 7 i laget var? (Pernilla är en av tränarna i KFF-01)
-William, svarade Pernilla.
-Du, han är riktigt duktig, RIKTIGT duktig! Honom måste ni ha ordentlig koll på, utveckla honom ännu mer, den killen har kapacitet. Han kommer att gå långt! Med rätt träning kan han bli hur bra som helst!
Pernilla ville inte säga att det var hennes bror.
Mannen går fram till William (Pernilla smyger efter) och frågar William hur gammal han är?
- 8 år, svarar William...och ser lite blyg ut.
- Du är jätteduktig! Det finns ingen, inte ens i Malmö som är 8 år och är så duktig som du! Du är ju den nya Messi! Vilken spelförståelse du har! Du kommer att gå långt!
- Tack, svarar William, fortfarande lite blyg men med ett leende på läpparna.
Sedan vänder sig mannen till Pernilla och säger...
- Tro mig, den grabben är riktigt bra! Jag har jag sett mycket, men den grabben är i särklass!
Sedan vänder han sig mot William igen...
- Fortsätt att träna grabben...var det William du hette..??
- Mmm..William nickar.
- Bra, det namnet ska jag lägga på minnet! Han rufsade William på huvudet!
Jag såg att Pernilla och William stod och pratade med någon, men jag fortsatte hemåt och tänkte inte på det. Trodde det var någon förälder som småpratade med dom. Utanför Fredriksskans kom Willes pappa fram och sa:
- William är din grabb va..??
- Jajamensan det är han, svarade jag.
- Ja ni är lika! Och oj, oj oj va han är duktig! Kanon ju! Vilken fotbollskille, han var ju bäst idag! Och så snabb han är!
- Jaaa, han är ju inte bara lik mig till utseendet svarade jag och skrattade.
Han skrattade han med!
Det kommer bli en riktigt fin fotbollssäsong i år! Det kommer att gå riktigt bra i Bullerby Cup i år tänkte jag och sträckte på mig och vandrade dom 100 metrarna hem från Fredriksskans.

Hemma berättade Pernilla om Malmö-mannen som pratade med henne och William. Jag måste bara säga att jag känner mig så varm om hjärtat, William har skapat sig ett namn med respekt inom fotbollen...redan! Och han älskar det!
Jag tänker på alla dom gångerna jag har fått smyga in i sovrummet och ta av honom hans fotbollsskor som han promt skulle sova med, och lirka ut fotbollen som han låg och kramade som en liten nalle!
Jaa, William visste tidigt vad han ville...William vet fortfarande vad han vill. Och jag är övertygad om att han kommer att lyckas!
Ni får ta det som "skryt" om ni vill, men jag "skryter" inte. Jag är stolt, stolt och glad. Stolt som mamma och glad som mamma! För William skull!

Tjinge-linge-ling! Snart snart drar fotbollen igång på allvar!





RSS 2.0