...är det visst denna vecka. Och igår fick jag ett vänskapsmail från Yvonne (
). Jag höll på att dö av skratt...det var supergulligt och jätteroligt. Så nu tänkte jag dela med mig en liten del av mailet jag fick till alla mina bloggvänner...
Sedan tänker du...
Det här måste vara andra eller tredje barnet...
för mamman tog upp kameran och INTE ungen!
Tja, vad ska man säga! Vem har inte kysst ett svin..??
Hahahahaha...visst var det fränt..??
Och så till något helt annat...snackis i Hultsfred...
-Öööh...är det Patrik och Suzanas hus som är till salu..??
-Hmm...varför ska dom sälja det..??
-Hmm...ska dom gå ifrån varandra..??
Och här kommer svaren...
Japp, det är vårat hus som är till salu!
Jaaa, det tycker jag ni kan fortsätta och spekulera i...eller så kan ni ju alltid fråga oss :)
Noop, vi ska INTE gå ifrån varandra!...
...så det är alltså "bara" vårt hus som är ute på marknaden...inte vi.
Och här kommer lite bilder på vårt hus, som är tagna av Svensk fastighetsförmedlings egna fotograf,
Bruno.
Vårt härliga hus på Remstigen 10 i Hultsfred
Vardagsrummet
Vårt renoverade (-09) kök, stort och rymligt med en ismaskin i frysen :)
Vårt sovrum och altanen
Och är ni intresserade av huset och vill titta på fler bilder kan ni alltid klicka in på
Bilder på det nya badrummet kommer att finnas på deras sidan i början på nästa vecka.
Idag har Edwards kompis Wicke varit här...så det har varit mycket bus och skratt. Men jag hann även med att klippa Wicke. Och vet ni vad han sa..??
-Du är VÄRLDENS BÄSTA frisör!
Aaa, det värmde i mitt hjärta kan jag lova! Önska bara att jag hade kunnat fortsätta som frisör! Jäkla (ursäkta språkvalet) allergi säger jag bara!
Hihihihi...en oklippt Wicke...
...och en nyklippt Wicke! Visst blev han snygg..??
Igår skulle William ha varit på utvecklingssamtal med sin pappa. Jag ringde upp till honom för att höra hur samtalet hade varit och fick då veta att Christian (Williams pappa) hade glömt bort mötet. Lätt hänt. Så igår kväll sa jag till William att jag måste skriva i hans kontaktbok och be om en ny tid till utvecklingssamtal...och han blev kritvit och rädd. Och jag undrade ju givetvis varför.
-Jag kommer att få skäll nu, för att vi har missat utvecklingssamtalet.
-Nää William det kommer du inte alls att få.
-Joo, dom (fröknarna) kommer att bli arga på mig.
-Meeen William, varför skulle dom bli arga på dig..??
-För att vi inte gick dit.
-Men det är ju knappast DITT fel att din pappa glömde bort det.
-Men dom kommer att säga till MIG!
Och på morgonen ville William inte gå till skolan...för han var rädd att få skäll. Så jag skrev i kontaktboken precis som det var. Att Christian råkade glömma bort samtalet och att William nu var rädd att han skulle få skäll, vilket jag inte trodde att han skulle få, men ville meddela dom hur HAN kände.
Det slutade med att jag körde William till skolan och i handen höll han hårt i sin kontaktbok som han genast skulle ge fröknarna...innan dom hann säga något. Och det gjorde han, gav kontaktboken till fröknarna. Och jag fick ett svar tillbaka...att självklart var det inte Williams fel, och att det är lätt hänt att glömma. Dom hade även pratat med William om att han inte behövde vara rädd. Jag fick en ny tid nästa vecka. Men jag ska erkänna att det känns riktigt märkligt att mitt barn ska behöva vara rädda för skolan och fröknarna, hmm får faktiskt ta upp det på utvecklingssamtalet. Inga barn ska behöva vara rädda. Inga!
Tjinge-linge-ling...krama en vän!