Kaffe, kaffe, kaffe...

Igår morse skulle jag få lite sovmorgon. Patrik skulle gå upp med barnen och få iväg dom till skolan. Så när hans klocka (ja eller rättare sagt hans iPhone) ringde...kuckeli kuuu, klockan är sju...vände jag mig om och skulle precis återgå till drömmarnas land när jag hör honom mummla...åååh, bara en kvart till. Oj, han var trött...riktigt trött...tänk om han somnar om och inte vaknar om en kvart..?? Så jag gick upp och lät honom sova vidare. Gick in i köket och satte på kaffe, och under tiden kaffet smattrade gick jag in i badrummet och gjorde allt det där man gör på morgonen. Kissade, borstade tänderna, tvättade ansiktet, tvättade mig under armarna (raggar-dusch), satte upp håret i en tofs och tog på mig mjukis-kläderna. Kaffet doftade underbart och jag drog mig till köket för en kopp innan de små kycklingarna skulle väckas...och då...DÅ ser jag att klockan bara är tio över fem! Herre gu'. Barnen ska ju inte upp innan sju! Klockan är tio över fem på morgonen och jag sitter i köket med en kopp nybryggt kaffe och undrar om jag ska dricka det eller hälla ut det och gå och ta mig min så välbehövliga sovmorgon. Kaffet åkte ut i slasken och jag tog sovmorgon! Japp, det gjorde jag! Vaknade flera timmar senare riktigt, riktigt kaffesugen men ack så utvilad :)

Nu ska jag hoppa i sängen (ja inte bokstavligt talat...eller förresten...varför inte..?)

Tjinge-linge-ling...lita inte på någon annans väckarklocka :)