Fotboll...fotboll...fotboll...

...Andra sidan är ni klara..??..Jajamensan fattas bara..!!

Idag har det varit en allmänt stimmig dag. Jag har irrat omkring som en höna...mer än vanligt kanske jag ska tillägga.

Skjutsa hit, skjutsa dit...hämta, lämna...laga mat...badrumsrenovering...fotbollsträning...puuust!

Äntligen är denna dagen slut! Och jag klarade mig igenom den, helskinnad men totalt utmattad. Tur att jag har härliga vänner som kan ställa upp när det liksom helt och hållet kör ihop sig...som idag.

Fick skjutsa Patrik till jobbet eftersom jag behövde bilen. Och på vägen till hans jobb skulle vi plocka upp grabbarna från skolan. Men Edward följde med Wictor hem istället. Så William och jag körde Patrik till jobbet och efteråt hämtade vi Felicia från skolan. Och precis när vi parkerade bilen kom Gurra...oj, ja just det...jag skulle ju klippa honom. In i huset och fram med verktygen. Lite fika med Anna (Gurras mamma) och sedan skulle middagen lagas. Vi hann knappt få i oss maten förrän det var dax att åka med William till hans träning...men oj igen...Edward då..?? Shit, ringde till Cilla. Och sötaste Cilla sa att Edward kunde stanna kvar hos Wictor medan William tränade. Tack Cilla! Ni är guld värda. Nu slapp Edward stå nere på Knektavallen i regnskur och titta på Williams träning.

Efter fotbollsträningen gick William och jag bort och hälsade på min kusin Ella som var på Knektavallen för att heja på sin festman (ja, för när man är över 20 heter det inte pojkvän längre..så de så...hihihi) som spelade match mot HFK. Myresjö heter laget Glenn spelar i...och hmm, jag höll på Myresjö. Jag menar, blod är tjockare än vatten. Och jag och Glenn är ju typ släkt. Så sorry HFK, jag höll på Myresjö. När jag lämnade fotbollsplanen hade det gått 20 minuter i den första halvleken och Myresjö ledde med hela 3-0. Och förlåt Ella för att jag förklarade vägen till Knektavallen...öööh...liiiite dåligt. Ja, jag vet...jag skulle behöva operera in en GPS i mitt huvud...om det bara vore möjligt, så tro mig...jag hade gjort det.

När William och jag satte oss i bilen för att hämta Edward hos Wictor kom jag på att jag inte hade en aning om vart Wictor bor. Öööh...oj. Fick ringa till Cilla och fråga om vägen...liiite pinsamt...men hon bara skrattade och förklarade vägen...(under tiden jag körde)...sväng vänster, sen höger och sedan höger in på parkeringen. Ja, ni förstår det där med en inopererad GPS...inte helt fel, inte helt fel alls på mig. Miljoner tack Cilla!

Jaha...väl hemma (för jag hittade hem) fick William hoppa in i duschen och värma sin lilla blöta och frusna kropp. Kvällsmat (frallor och o'boy) åts och sedan kom Jan-Inge (Patriks pappa) för en klippning. Kaluffsen (på huvudet alltså) var stor, lång och fluffig. Det såg nästan ut som om han hade öronmuffar..och för er som har trott att han har haft det, kan jag lugna er och säga nooop, inga öronmuffar...bara liiite för långt hår. Men det är borta nu...jaaa inte allt...men muffarna i alla fall :)

Så avslutade jag kvällen med att lägga barnen och sätta mig i bilen för att hämta Patrik från jobbet...skjutsa hit och skjutsa dit...hämta, lämna, hämta...ja, som dagen började slutade den också. Från sängen till bilen...från bilen till sängen :)