Pernillas operation...

Så fredagen tillbringades i Kalmar på sjukhuset, och lördag förmiddag också. Innan Pernilla blev utskriven fick hon ta ut låååååånga, tjocka bomulltoppsar som var upptryckta i näsborrarna. Så när läkarna pluggade ut bomullen släppte trycket i näsan lite, men bara lite.

Och tycker ni att bilderna ser otäcka ut, så ska jag tala om att hon ser mycket värre ut nu. Mycket värre. Hon är svullen och blå-gul i hela ansiktet. Hon har ont. Riktigt ont. Ögonen är så svullna att hon knappt kan se något. Näsan är svullen, och hon har svårt att äta, kan inte ens få i sig yoghurt. Usch! Hemskt! Och inga värktabletter hjälper. Och inga kramar hjälper. Känner mig så hjälplös, så maktlös. Hoppas att hon kan sova lite i natt, hoppas att hon mår mycket bättre i morgon. För hoppas kan man, jajamensan det kan man. Så det gör vi, hoppas, hoppas, hoppas!

Både Pernilla och jag vill också tacka alla snälla och gulliga vänner som har skickat en massa SMS till oss. Tack, det värmde verkligen när vi låg på sjukhuset och fick massvis av gulliga och roliga meddelanden. För vi fick ha mobilerna på! Tro det eller ej, men det fick vi.

Och så vill jag tacka mamma och pappa som kunde åka och hämta Felicia, Edward och William efter skolan i fredags och ta med dom hem till sig med så kort varsel. Patrik och jag hade ju liksom inte en aning om att vi skulle vara kvar på sjukan. Så tack mamma och pappa. Vet inte hur vi hade löst det utan er.

Ett gulligt MMS från Gabriel (min systerson)

Nu ska vi ha lite familjemys här hemma på Remstigen! Pernilla får ligga i 3-sitssoffan och vi andra sex får klämma ihop oss i 2-sitsen...men finns det hjärterum, finns det stjärterum! Och här finns massa hjärterum!

Ha en fin lördagskväll mina kära vänner!