...i Vimmerby. Varje år anordnas en fotbollsturnering där Vimmerby-lagen möter Hultsfreds-lagen. När alla lagen har spelat klart räknas poängen ihop, och den föreningen som vunnit flest matcher, vinner turneringen. Och i år vann HULTSFRED!!!
TjoooHooo!!! Det var i den sista matchen som det avgjordes, så det var ganska jämt under hela dagen.
Tre av mina fem barn var med och spelade. Felicia spelade för F-97, Edward för P-01 och William för P-02. Felicias lag spelade oavgjort (2-2) i den första matchen och sedan blev det en förlust (0-1) i den andra matchen. Edwards lag förlorade båda sina matcher (0-4, 0-3) men vad dom kämpade grabbarna. Kanonduktiga, men marginalerna var inte riktigt på deras sida idag, bollen bara ville inte in i mål, trots massvis med riktigt nära, heta chanser. Williams lag vann första matchen (0-3), William gjorde två mål. Men dom förlorade den andra matchen (2-1) tyvärr. Så William var...
öööh...
liiite tjurig. Men när han sedan fick veta att HFK vann hela turneringen jublade han. Pokalen är våran sa han! Och, javisst...nu tillhör den HFK. Och bara så att ni vet det Vimmerby, den är här för att stanna, nu får ni aldrig mer tillbaka den ;)
William hälsar på publiken innan matchen drar igång och sedan går han in och sätter två mål!
Edward och Wictor laddar upp hos mig innan dom ger sig ner på planen och kämpar hårt!
Edward och William levde sig in ordentligt i alla matcher!
Heja Felicia friskt humör, det är du som susen gör! Heja, heja, heja!
Hela familjen var med och tittade på turneringen. Min mamma var också med och hejade. Så min familj tog nästan upp en hel läktarbänk, men so what...jag är ju "Big Mama från Hultsfred"!
Det är ansträngande att sitta nästan en hel dag och heja på HFK, men kul är det, spännande är det och framför allt trevligt. Mycket trevligt faktiskt...pokalen är ju våran nu...jaaa, inte min personligen, men ändå min och alla andra HFK-are!
Pernilla och William hejar på HFK! Och jag hejar på MAC...öööh...jag menar bloggar på MAC :)
Träffade en barndomsvän från Pauliström på turneringen, fast han stod på fel sida! På Vimmerbys sida! Hans son spelar i Vimmerbys pojklag. Så jag fick stå på fel sida i typ en timme, men gud så trevligt det var...att vara på fel sida med rätt person. Tack för en trevlig pratstund min käre vän! Alltid lika trevligt med Pauliströmare, för vi är riktigt bra drömmare!
Nu ska jag bädda ner min lilla nyopererade sjukling och sedan ska jag krypa ner till sängs och drömma sött...typ att jag sätter en avgörande straff i VM-finalen ;)
PS!! Ett meddelande till min bloggvän Cecce! Jag kan inte kommentera på din blogg, får hela tiden upp... 502 Bad Gateway.
Tjinge-linge-ling!