MEN WILLIAM!!

-Mamma, jag har simmat 52 längder i skolan idag.

-52 längder..??

-Jaaa, 52 längder!

-Men William, 52 längder är jättemycket, det kan du inte ha gjort..

-Jooo, jag har det...

-William, jag simmar 50 längder och är helt slut...

-Jaa du ja, men jag har simmat 52 längder och det är 1300 meter...

-Jaa, jag vet att det är 1300 meter, och det är jättelångt, så det kan du inte ha gjort...

-Kolla i min kontaktbok, fröken har skrivit där...

-Vaaa..?? Har hon skrivit i kontaktboken..??

-Japp, det har hon!

Oj, nu ser jag att William ser jättenöjd ut, och då menar jag JÄTTENÖJD...riktigt stolt! Så jag gräver fram kontaktboken i väskan, och där, ja där har fröken Hellen skrivit...

Herre gu'!!! Pojken har simmat 52 längder, 1300 meter! Det är ju helt otroligt! Han är ju bara 8 år! Så stolt han var lille Wille. Han ringde runt till släkt och vänner för att berätta hur långt han hade simmat! Och den första han ringde till var Pernilla. Eller Panilla som han själv säger...

-Hej Panilla, det är William..

-Nämen hej sötis, vad gör du..??

-Jag har simmat 52 längder idag.

-Vaa..?? Vad har du gjort..??

-Jag har simmat 52 längder, 1300 meter i skolan idag..

-Nähäää...

-Joohoo...

-Men det kan du inte ha gjort William, det orkar ju knappt jag..

-Nä, inte du men jag...hahahaha...

-Hahaha...Wille då...du skojar va..??

-Nää, du kan fråga mamma om du vill..

-Jaaa, det vill jag...

Ja ni ser, ingen trodde honom. Så jag fick ta luren och bekräfta det William berättade för alla. Vilken tur att Hellen skrev i kontaktboken, för jag menar...jag hade heller aldrig trott honom.

Och här kommer (det utlovade) kortet på mina skor som jag fick av barnen i morsdags present...

Nu ska jag fortsätta att baka...hallon och björnbärspaj..till min Patrik som fyller år idag!

Tjinge-linge-ling...simma lugnt!