Då har jag premiäråkt Lejonbacken!!

Åååh gu’ va det gick undan. Jag kommer inte ihåg att backen var sååå lång och sååå brant…blev lite skakis först när jag kom fram. Weronica och Anna var där med Rasmus och Gustav, och hade dom inte varit där hade jag nog aldrig åkt. Men jag kände liksom kompistrycket och Weronica och Anna hade ju åkt, så jag bet ihop…satte mig på Gustavs coola stjärtlapp i en ny modern tappning, och inte en sådan där som en annan hade när en var liten…den här hade liksom skumgummi…skönt för en gammal rumpa som min…och så fick jag hjälp med farten av Gustav…snällt…hmmm…NOT…För fy fasiken va det gick undan…hade liksom inte behövt den där snälla knuffen i ryggen, jag liksom bokstavligt talat, flög ner för backen...jag skrek…HÖGT och jag BLUNDADE…mmm det gjorde jag, men jag kom långt…tror faktiskt att jag slog rekord i att komma längst…ajaa, mitt egna rekord i alla fall… Hmmm…då hade jag liksom modet uppe helt plötsligt, efter bara ETT åk…så jag kaxade till mig lite och tog fart ännu längre upp i backen, fast nu med min egna gamla stjärtlapp och med Pernilla vid min sida….tävling, tävling…satsade stenhårt…och glömde helt och hållet bort att min stjärtlapp INTE var vadderad…shit…landade stenhårt…och då menar jag verkligen STENHÅRT på min gamla rumpa…och ont gjorde det, jätteont…MEN jag VANN…så lite blåmärken i arslet är ingenting mot en vinst i pulkabacken!

… Det jobbigaste med pulkaåkning är inte som många tror, att masa sig upp i backen med en pulka, nej, nej…det värsta är att få på sig ALLA kläderna innan pulkaåkningen…

Lite bilder och TVÅ videoklipp PÅ MIG i backen…