Och så här blev julafton…

… efter att vi hade duschat och gjort oss klara här hemma åkte vi bort till Värnstigen för att avnjuta jullunch. Vi blev bjudna på glögg för att värma upp oss lite innan lunchen. Patriks söta mormor, som är 82 år var också med. Saknades gjorde, Daniel, Patriks bror, med familj. Dom firar jul vart annat år på Värnstigen och vart annat år i Virserum, och i år var det Virserums tur… tyvärr… för oss… Dessutom hade Daniels lilla dotter Aylin dragit på sig halsfluss, så hon var lite krasslig på självaste julafton, stackars lilla pluttan… men hon piggnade nog till lite när tomten kom på besök får vi hoppas.

Lunchen var gudomlig, så gott, och det bästa på julbordet var kräftströmmingen… första gången jag smakade det… varför har jag aldrig tagit av det innan..??..varför berättade ingen att det var så gott…Tror det är Daniels fel, han ville nog ha ALLT för sig själv…grinade nog illa lite så där i smyg förra året när han tittade på kräftstömmingen, så att jag skulle tro att det var ”mindre gott” och sedan glaffsade han nog i sig allt själv…så där lite i smyg…jojomensan, så måste det ha varit…hihihi :)

Efter lunchen serverades det kaffe och PAKET… Och jag hade varit snäll, för jag fick också PAKET… ja-ba-da-ba-dooo… Bästa paketet fick i alla fall Patrik från Jan-Inge… hahahahaha… en handgjord fågel som fungerar som en fågelskrämma, och till och med jag blev rädd för den… hahaha… så ful att den på något konstigt sätt blev söt… hahaha

Och som vanligt när Kalle Ankas jul börjar sändas… sitter vi i bilen, på väg till Pauliström-allas dröm… mmm, mina barn är inte uppvuxna med Kalles Jul, jag får hoppas att dom inte får men för livet… och skulle dom få det, passar jag på att be om ursäkt för det redan nu… FÖRLÅT MINA ÄLSKADE BARN, FÖR ATT NI ALDRIG HAR KUNNAT SE PÅ KALLE ANKAS JUL… Jag ska gottgöra det på något sätt… om hundra år… typ… Min kära syster kunde inte komma i år, hennes son Gabriel hade fått magsjuka på natten innan julafton… stackars, stackars lille Gabriel… och det kändes tomt, familjen Persson var saknade av oss alla.

Julmiddagen serverades… och vi åt, och vi åt, och vi åt… och sedan kunde vi inte röra oss… på ett par timmar… öööh, nu kanske jag överdrev lite… eller mycket till och med… men det blev i alla fall paltkoma för min del… Pling-Plong… Tomten på ingång… Paket, paket, åt höger och vänster… julklappskaos… fast på ett charmigt sätt… Och ALLA barnen var så lyckliga och glada, det är deras lycka som får mig att orka med julstressen, år, efter, år, efter år… har ju haft barn i 19 (!!) år… så jag har ju liksom erfarenhet av julstress… och jag lär ju hålla på tills jag dör…

Pappa fyller 60 år den 6:e januari, och eftersom han och mamma är i Egypten då, passade vi på att fira honom på julafton (dom åker den 30:e)… han blev rörd och glad… bra PAPPA, det var det som var meningen… Brorsan Robert och jag skrev ihop ett rim, på typ… tre minuter… och måste ju säga att hurra va vi är bra, bäst liksom… eftersom pappa blev rörd… MVG till oss, eller hur Robert..??..

Framåt natten kom ostbrickan fram och pokerspelet… vi spelade i timmar, och finalen stod mellan mig och Edward, som var på lag, mot pappa och William, som var på lag… och vinnaren blev… ååååhh… surt, surt, surt… dom mest retligaste personerna i familjen Music vann… pappa och William… och hade dom inte haft öron, hade deras smile gått sjutton varv runt huvudet…

Jag hoppas att ni alla har haft en riktigt underbar julafton, det har i alla fall jag haft, kom hem fem på morgonen, tänkte svänga förbi kyrkan och ta julottan på hemvägen… men jag struntade i det, sängen lockade mer…

Bilder från julafton… och Edward och William älskar sina matchkläder, William ville inte ta av sig dom när det var dags att krypa ner i sängen, och hmmm… det är ju bara jul en gång om året, så god natt William och Barcelona…

Tjingeling så länge…