Inte vilken dag som helst!
I juli bokade jag två biljetter till David Garrett!
China-teatern i Stockholm, tisdagen den 22:e november.
Då, i juli, kändes det som en evighet till november. Och nu har det redan varit! Det gick fort. Men som jag har konstanterat tidigare...ju äldre man blir, dessto fortare går allting...jajjemensan...allting ;)
Tänkte dela med mig lite av min Stockholmsresa!
Måndag, dagen innan avresan till Stockholm, hade Titti och jag fortfarande inte bokat något hotellrum och inte sjutton visste vi hur vi skulle ta oss till huvudstaden heller.
Vi i ett nötskal typ. Det löser sig! Ingen panik! Klart vi kommer till Stockholm på ett eller annat sätt, klart vi kommer att hitta ett boende...någonstans! Absolut!
PANIK!
Bläddrade bland sidorna på internet, hittade ganska många hotell, men man har ju liksom ingen aning vart dom ligger i förhållande till China-teatern. Eller till centrum. Hela jäkla Stockholm är ju ett stort centrum för lantisar som oss.
Tillslut bestämmer jag mig för hotell Birger Jarl.
Kändes lyxigt! Passade oss! Faktiskt!
Ringer till Titti för att informera henne om att jag faktiskt har bokat och betalat boende och för att kolla hur det går för henne och hennes sökningar på olika reseförslag, buss eller tåg.
-Hallåj! Har bokat boende på ett lyxigt hotell...till ett kanonbra pris, sista-minuten-pris. Under halva priset OCH med frukost.
-Och egen toalett, hoppas jag!
-Självklart! Hur går det med tågresan? Eller blir'e buss-skump?
-Alltså, jag står på träningen och håller på att frysa fingrarna av mig, kommer inte in på SJ's sida. Kan du kolla på datorn hos dig i stället. Har du den i närheten?
-Japp! Kollar! Hmmm....klick, klick...hmm...öh, finns inget tåg hem på onsdag!
-Kolla med Kalmar-flyget istället, dom brukar ha billiga flygningar till Stockholm.
-Öh, ursäkta Titti...men jag är flygrädd!
-Vill du komma till Stockholm med 45 minuters skumpande och lite rädsla, eller med 6 timmar skumpande och mycket uttråkad?
-Jag vill helst komma till Stockholm levande!
-Ring och kolla!
-Öh...okey!
Åh! Jag får bita ihop och ringa. Finns säkert ändå inget flyg, inga platser till oss.
Fast det fanns det ju! Givetvis! Lite dyrare än buss men billigare än tåg. Skit också!
Och telefonisten jag pratade med på Kalmarflyget var så gullig och rar, så jag bokade två flygbiljetter...bara så där, utan att tänka!
-Okey Titti, det blir flyg till Stockholm, 08.05 i morgon bitti!
-Guttans, kommer till dig runt 7-tiden!
PANIK! IGEN!
Kan inte sova...fattar inte att jag kunde kaxa till mig så jäkla mycket och boka flygbiljetter.
Känner att jag inte är klok...på riktigt!
07.10 ringer Titti på dörren, pigg, glad och alldeles underbar. Jag däremot är trött, spyfärdig och likblek.
Allting går så snabbt och rätt som det är går vi ut mot flygplanet! Inga fina gångar här inte.
Det ser otroligt litet ut! Hur ska vi alla få plats i planet? Hur ska detta lilla plan lyfta sig själv och alla oss?
Vad har jag gett mig in på. Typ självmord! Titti försöker lugna mig så gott det går och jag biter ihop, spänner fast bältet och stänger givetvis av mobilen. Titti sätter mobilen i flygläge...vilket jag inte alls uppskattar, så hon stänger av den helt. Tack Titti! Kändes mycket bättre :)
Och efter starten kändes det riktigt bra. Faktiskt!
Så bra att vi beställde frukost.
I katalogen skulle man få fralla med fetaost, skinka och grönsaker, kaffe/the och juice för 25 kr.
Vi fick fralla UTAN fetaost, kaffe och en sunkis med sugrör
för 50 kr!
-I katalogen står det 25 kr för frukosten...
-Ja, vi har inte fått de nya katalogerna, dom kommer i veckan. Så de priser som står i dom här katalogerna stämmer inte.
Öh, nähä...en prisökning med 100%. Och ingen FETAOST!
Vi blir stumma, men betalar.
-Ska vi gnälla lite ändå, och ifrågasätta undrar Titti?
-Näää, tänk på att dom har våra liv i sina händer, bokstavligt talat. Så jag tycker att vi skiter i osten och i prisökningen, bara dom tar oss till Stockholm...levande!
Vi landade på Bromma-flygplats. Levande! Jag skakig och knäsvag, men tacksam att vara i liv!
Tog bussen till Stockholm centralstation...och därefter förvandlades vi till...yra höns.
Vart ska vi? Vilket håll? Fan vad fort alla kör! Fan vad fort alla går! Och alla tycks veta exakt vart dom ska...så vi hakade på, och kom, tack och lov, fram till Turistbyrån.
Fick en karta och tunnelbanebeskrivning.
Vi hittade till hotellet, lätt som en plätt. Tre stationer bort och några gator hit och dit och vips så var vi framme hos Jarl!
Jaja, okey, med lite hjälp av GPS och en STOR karta.
Det är jag, Titti och Japanerna som fortfarande är överlyckliga att det finns kartor, riktiga pappers kartor.
Vi var tidiga, men vårt rum var klart, så vi fick checka in redan klockan 10. Vi lämnade väskorna och drog ner till city.
Världsvana som vi nu kände oss.
Vi strosade runt, fikade på Wayne's och ögonshoppade på NK.
Vi handlade Aquatini på systemet och sedan åkte vi tillbaka till hotellet, lämnade av Aquatinin för kylning och gick ett par kvarter bort för att äta middag på Jensen's Böfhus!
Mycket gott! Mycket mättande!
Så mättande att vi bestämde oss för att vila lite innan mötet med David Garrett på China-teatern.Och vi vilade, och vi vilade.
Sedan bestämde sig Titti för att fixa choklad och kaffe. Så hon drog iväg och handlade...jag slumrade till i sängen. Kaffet och chokladen fick oss att piggna till, likaså Aquatinin.
Vi duschade, sminkade oss och skålade.
-Vad är klockan Titti?
-Ingen aning, jag lyssnar på Garrett...kan inte kolla just nu. Måste ju veta vad det är jag ska lyssna på ikväll...hahaha...
-Åh, har du inte lyssnat på honom innan?
-Nää..
-Helvete Titti! Klockan är 18.35! Det börjar 19.30!! Dom öppnar 18.30!! Och man skulle vara där i god tid!!
-Va?? Är klockan så mycket redan!
-Ja, vi skulle ju vara där för 5 minuter sedan!
-Fan...vi får skynda oss...
-Måste bara knyta mitt nya fina halsband...och inte har jag hunnit fixa något med håret!!! Jag som hade planerat att sätta upp det för en gång skull. Ska jag ha strumporna?
-Skit i strumporna...
-Men du har ju strumpor...
Vi springer, i högklackade skor, gata upp, gata ner...ner till tunnelbanan. Slänger oss in i "tuben"! Pust! Klockan är 10 i sju...vi hinner...vi hinner!
Nej...vi är på väg åt fel håll! Vi måste hoppa av på nästa stopp! Hoppar av, hoppar på, denna gången åt rätt håll.
Tre hållplatser senare vet vi inte åt vilket håll vi ska gå/springa. Vi frågar 2 damer...och dom förklarar för oss i typ 5 minuter. Så söta, så snälla...MEN VI HAR INTE TID LIKSOM.
-Ni ska upp till vänster, sedan åt höger och sedan är det bara rakt ner, förbi NK, men om ni kommer till Dramaten har ni gått förlångt, då får ni gå tillbaka en bit...
Vi tackar damerna...och springer som tokiga.
Förbaskade rödljus...överallt!
Förbaskade skor! Har ont i fötterna! Men jag måste kämpa, måste springa, måste hinna!
Undertiden som vi springer känner jag något kallt slinka ner mellan brösten. Halsbandet, mitt fina halsband med sidensband. Jag hade knytit för löst...och i springandes steg, gräver jag mellan brösten, fångar upp halsbandet och slänger ner det i väskan. Skiter i halsbandet, bara jag hinner till Garrett.
Snälla gode Gud, låt oss hinna! Snälla!
NK är långt...väldigt långt. Varför behöver det vara sååå långt. Hälften hade räckt!
Vi stannar, ser inte någon China-teater, fast det skulle ligga precis här enligt damerna, enligt karta och enligt GPS.
Men så vrider vi lite på huvudet, och där till höger är skylten! Framme! Fullt med folk både utanför och inne. Vi är inte sist! Och klockan är bara kvart över sju! Vi hann! Och jag känner att jag skulle kunna krama hela världen, så lycklig är jag!
Men jag kramar bara Titti!
Och vilka platser vi fick! 3-4 meter från scenen.
Titti blir varm om fötterna och tar av sig strumporna som hamnar i min väska tillsammans med kartan, tunnelbanebiljetter, mitt halsband, gummi (tuggumi alltså!), mobil och plånbok. Tur att ingen kan se IGENOM väskan :)
Halv åtta klampar Garretts grabbar in på scenen...men Garrett syns inte till. Vi väntar. Jag ser i ögonvrån ett sken komma bakifrån. Jag vänder mig om...och där i gången kommer Garrett, spelandes på sin fiol. Världens finaste och bästa Garrett. Han går precis förbi mig, hans kavaj nuddar min axel. Jag dör en liten bit. Jag blir knäsvag för andra gången denna dag! Så knäsvag att jag inte ens tar ett kort när han är så nära mig, fast jag sitter med mobilen i handen! Förstår ni då hur knäsvag jag var?
David Garrett är helt fantastisk! Alldeles, alldeles UNDERBAR!
Mellan varje låt han spelar, berättar han olika roliga saker om sitt liv! Glasögon, hotellrum, mobiler, middagar. Vilken kille! Han är dessutom singel, jajjemen, det berättade han! Så jag tyckte Titti skulle lägga in en stöt...typ springa upp på scenen eller något i den stilen.
Jag menar hur svårt kan det va??
Och jag menar det inte bara för hennes egen skull, utan för min egen skull också!
Min kompis tillsammans med världens bästa Garrett, hur coolt skulle inte det va liksom??!!
David Garrett pratade faktiskt om mig...jojjomensan, det gjorde han! Så här sa han på scenen inför alla människor som satt på China-teatern och avgudade honom:
-In the end of the day, I'm all in to Music!
Gud...jag heter ju Music! Suzana Music! Han måste ju ha menat mig! Eller jag VET att han menade mig, han pratade om mig ;)
Fick en sådan lust att bara resa mig upp och skrika..
-David, in the end of the day, I'm all in to you!
Men jag hejdade mig...tyvärr ;)
Efter China-teatern hade jag och Titti bestämt oss för att gå till Riche, typ hälsa på Anders Timell. Ta en drink eller två. Så vi gick, och vi gick, och vi gick! Och jag hade fruktansvärt ont i fötterna, för tro det eller ej, jag hade bara med mig ett par skor! Glömde mina stövlar hemma i hallen! Flyg-paniken paralyserade mig på morgonen.
Och hur vi än gick så hittade vi inte till Riche eller till Teatergrillen! Vi gick efter karta, vi gick efter GPS, men vi hittade inte! Enligt GPS skulle Riche ligga på Birger Jarlsgatan 4. Vi hittade 2 och vi hittade 6, men 4:an var uppslukad av jorden.
Så vi gick till Hard Rock Café istället.
Och där var det jag och Titti och en hög Japaner med kamera som höll låda. Vet inte om dom hade följt efter oss hela dagen, eller om dom kanske fick en exakt likadan karta som vi på turistbyrån;)
Men va fan...skål!
Hotellfrukost är den godaste frukosten som finns.
Vi åt mycket och vi åt länge.
Sedan fixade vi oss, checkade ut och åkte för att möta bästa Désiree på hennes arbete. Och hon har inte vilket arbete som helst, hon jobbar inte på vilken arbetsplats som helst.
Nej, nej hon arbetar i Riksdagen.
Så vi fick en rundvandring på hennes så otroligt vackra arbetsplats.
Och hon bjöd oss på fika, på riksdagens café.
Tack så hjärtligt Désiree, du är fantastisk!
Titti och jag gick på stan en timme innan vi skulle dra oss ut mot Bromma. Vi hade inte någon hem-biljett, men vårt motto på resan har ju hela tiden varit att det ordnar sig...
på ett eller annat sätt.
Gissa vad jag köpte mig på stan? Ett par stövlar! Underbart! Jag svirade om i butiken och på köpet kändes det som om jag hade fått ett par helt nya fötter....jag kunde gå hur långt som helst igen, men jag gick bara till Centralstationen för att ta bussen ut mot Bromma.
Skulle vi komma med ett plan hem eller skulle vi vara tvungna att ta bussen. Inom mig hoppades jag på flyget, för det gick ju så snabbt och smidigt...men utom mig hoppades jag på bussen för jag var rädd, livrädd.
Det blev flyget och det blev lite taxfree dessutom.
Parfym och godis.
Hemresan var betydligt värre. Planet skuttade och brummade otroligt mycket och jag var rädd att jag skulle dö.
-Äh, störtar planet så har vi i alla fall haft riktigt roligt, sa Titti!
-Sluta, jag vill verkligen inte dö Titti.
Jag höll på att börja lipa.
Flygvärdinnan klappade mig, hon såg nog paniken i mina ögon.
-Så skönt att vi har landat Titti, jag fattar inte att du inte är rädd, det lät ju jättekonstigt och det hoppade och skuttade skitmycket. Och såg du propellerna när vi gick på, dom var tejpade med SILVERTEJP! Och vilken tid det tog att landa, så var det ju inte på väg upp till Stockholm.
-Jo, men jag var lite rädd, men jag kunde ju inte flippa ut när du var som du var.
Hahahaha...hon är för go' hon, Titti-lilla!
Trots att vi bara hade varit borta i ett och ett halvt dygn, kändes det som om vi hade varit iväg i typ en vecka.
Borta bra, men hemma bäst...fast borta då och då är bättre än bäst.
PS! Glömde berätta, vart vi en kom så pratade dom engelska med oss. Fattar inte, men det är kanske så dom gör i Stockholm när dom inte förstår småländska. Lättare med engelskan liksom ;)
Okey, jag brukar ha ett ordspråk så här i slutet, och det ska jag ju förstås ha även nu.
Fast ett nytt ordspråk...eller ordspråk och ordspråk!
Jag bestämmer att detta är ett ordspråk, från och med nu ;)
Tjinge-linge-ling!
In the end of the day, I'm all in to music
(David Garrett, 1980-)
Tävla om 40 par skor!!
Hejhopp!!
Ett litet, litet inlägg, men med STOR betydelse
...var med och tävla om 40 par skor!
Här har ni länken...
Jag har givetvis tävlat, och jag hoppas givetvis att just JAG vinner... men jag önskar även er (en aning) lycka till!
Och om ni vinner och ni inte vet vad ni ska göra av alla skor så tar jag tacksamt emot dom... i storlek 37/38... i alla dess färger och modeller, för jag älskar ALLA skor ;)
Om ni inte skulle vinna så behöver ni inte hänga läpp, klicka bara in på Brandos och klicka hem 40 par skor... hur lätt som helst, eller nja ...4 par räcker också väldigt långt :)
Tjinge-linge-ling! Lycka till... till mig, hoppas jag vinner :)
När det handlar om tur, skapa din egen.
(Bruce Springsteen, 1949 - )
Skönhet utifrån och inifrån!
Okey, detta inlägg kommer att handla om skönhet ...typ!
För i torsdags fick jag erbjudande om att vara med på en föreläsning om alternativa skönhetsbehandlingar. Restylane!
Och givetvis ville jag vara med.
Jag är ju nyfiken av mig som ni säkert vet ...och jag älskar allt som har med mode och skönhet att göra!
Men jag vill redan här påpeka att den största skönheten kommer inifrån! För har man inte en inre skönhet så spelar det inte någon roll vad man har på sig, vilken make up man lägger, vilken frisyr man har och hur många kilo man väger.
För det inre avspeglar det yttre.
Så ...först och främst tycker jag att man ska man fixa sitt inre.
Och hur gör man det, kanske ni undrar. Ja, jag tror att det är individuellt. Att hitta en balans mellan det inre och det yttre är nog inte så lätt som det kanske låter. Det handlar om att trivas med sig själv. Människor som hela tiden gnäller på andra mår för det mesta riktigt dåligt själva och det är deras sätt att dölja sina egna problem. Var och en har rätt till sina åsikter, absolut. Men ibland kan man behålla sina åsikter för sig själv om det "skadar" någon annan. Det är mycket roligare att ge komplimanger än att såra människor. Den du ger en komplimang kommer att må så mycket bättre, och den energin personen utstrålar hamnar faktiskt hos dig! Ungefär som när man ger bort en present och glädjen i deras ögon går rakt in i hjärtat, oavsett vad presenten är.
Som när William hade målat -klippt -och klistrat en påskkyckling i skolan till mig på min födelsedag, hans glädje och stolthet borrade sig rakt in i mitt hjärta! Jag fick energi! Jag fick glädje! Och det fick han med!
Människor som får MIG att må dåligt har jag slutat att bry mig om, jag har plockat bort dom från mitt liv ...och hör och häpna
...JAG mår så mycket bättre!
Men nu till min torsdag, full med information från både läkare, försäljare, patienter och nyfikna kunder!
Jag tog med mig mina döttrar och vi cyklade först till Hudateljén och fick information om vad man kan göra för att förbättra sitt yttre med Restylane. Och, vilket jag tyckte var riktigt viktigt att dom tog upp ...ingenting blir snyggt om man överkonsumerar! Ingenting! För vilka ungdomar har inte hittat en massa fel på sitt yttre? Mina har! (Och jag var inte bättre jag när jag var i den åldern, absolut inte) Och trots att jag hela tiden säger att dom är vackra precis som dom är så hittar dom alltid något som dom skulle vilja ändra på ...Pernilla som har blå ögon vill ha bruna, Patricia som har bruna vill ha blå, Pernilla som är blond vill vara mörk, Patricia som är mörk vill vara ännu mörkare ...ja den här listan kan göras riktigt lång, men jag låter bli att skriva den listan, för den är nog densamma hos de flesta. Så dom var med, mina döttrar! Hela dagen! Dom tittade, dom frågade, dom lyssnade ...och dom ville göra en himla massa!
Gav det mig den effekten som jag ville! Absolut!
Att små förändringar har större effekt än stora! Och framförallt, man ska inte ändra sitt yttre! Men man kan förbättra det!
Det är en jäkla stor skillnad!
Efter Hudateljén begav vi oss till Izabela på Studio Best After, där det också hölls information om Restylane för händer! Vilket jag tyckte var riktigt intressant. Och gulliga Izabela bjöd på tilltugg och dricka och kaffe och en himla massa skratt!
Jag kom att tänka på Madonna. Vi pratade ganska mycket om just henne. För mig är hon en förebild i skönhet. Hon är ju herre gu' 50 år! Jag skulle också vilja se ut som Madonna när jag är 50 år ...eller nej, jag vill se ut som Madonna nu!! NU!! Hon är ju hur snygg som helst. Hon har gjort små injektioner här och där, faktiskt. Jag ska genast erkänna ...det trodde jag aldrig. Jag har levt i min fantasivärld där jag helt och hållet trodde att Madonna åt och tränade sig snygg! Jaja, knäppa jag! Men jag hade aldrig läst en endaste "skvallerspalt" där det hade skrivits om Madonnas skönhetsoperationer, aldrig! Så ...okey, jag blev nog lite chockad. Jag hade missat skvallret totalt (fast, det är kanske inte så konstigt, jag läser aldrig skvallertidningar). Det hade också (även detta mot min vetskap) cirkulerats en massa bilder där Madonnas händer visar att hon är till åren ...med andra ord hade hon missat att fixa till händerna när hon fixade fejjan.
Men nu är även dom fixade, händerna alltså! Pust! Bra där Madonna!
Och ärligt talat, hade jag haft Madonnas pengar ...hade jag varit Madonna, så hade jag gjort precis samma sak! Absolut!
Hon är snygg! Riktigt snygg! Hur hon än har gått till väga så är jag otroligt imponerad av hennes, för mig, sunda skönhet!
En före och efterbild på läppkorrektur
som Dr Åsa N Zizka utförde!
Visst blev det snyggt!
Det bjöds på bubbel på Hudataljén! Gott!
Och mitt hudvårds-favvomärke, Exuviance.
Izabelas fina salong! Studio Best After!
Massa, massa fina grejer på Studio Best After!
Informationskväll på Studio Best After!
Johan Ågren informerar om den yttre skönheten!
Före- och under-behandling bild!
Efter-bild på händerna kommer om några veckor då resultatet syns!
Min favoritbild på Studio Best After!
Izabelas modell!
Jag blir så glad av bilden...
...och jag blir så otroligt glad av Williams kort till mig!
(Ett litet stavfel, men vem bryr sig, inte jag i alla fall
...gratis mamma, eller grattis mamma, skit samma, det är tanken som räknas och här är tanken ...grattis mamma)
Den intressanta föreläsningen torsdagen den 28:e april hölls av
Johan Ågren,
Behandlingarna gjordes av superduktiga,
Dr Åsa Nilsson Zizka,
(Tid för konsultation med Dr Åsa N Zizka kan ni boka på Hudateljén och Studio Best After i Kalmar)
Föreläsningarna hölls på
Hudateljén i Kalmar,
(Här kan ni även avnjuta sköna ansiktsbehandlingar, det gör jag)
och på
Studio Best After i Kalmar,
(Här kan ni få era naglar superfina! Jag gör mina här, och jag tycker att jag har de finaste och coolaste naglarna i världen)
Så där jaaa, nu har ni fått en liten inblick i vad jag tycker om skönhet, yttre och inre!
Och detta är mina åsikter, ni har säkert andra ...eller ganska lika mina ...eller till och med exakt som mina.
För skönheten är faktiskt som baken, delad!
Jajamensan, och tur är väl det ...för skulle ALLA tycka likadant skulle världen vara hur tråkig som helst!
Tänk om ALLA skulle tycka att George Clooney är den sexigaste mannen i världen ...då skulle jag vara svartsjuk på HELA världen, och jag menar ...det hade definitivt INTE varit roligt, verken för er eller för mig ;)
Och tänk om ALLA skulle vilja åka till New York! Hur skulle det se ut? Jag hade kanske inte fått plats där! Jag hade fått armbåga mig fram, och jag menar ...det hade definitivt INTE varit roligt för verken er eller mig ;)
Tjinge-linge-ling!
Allt som man betraktar med kärlek är egentligen vackert. Ju mer man älskar världen, desto vackrare tycker man att den är. (Christian Morgenstern, 1871-1914)
Virrig höna!
Vilket underbart väder det har varit idag!
Pernilla och Patricia ha jobbat nästa hela dagen. Duktiga tjejer!
Patrik och Edward har tvättat bilen. Duktiga killar!
Jag, Felicia och William tog oss en cykeltur ner till stan!
Jag skulle byta ett par chinos som jag köpte till Patrik igår. Blåa, ursnygga och... dyra.
Dom var för små... en storlek större skulle sitta fin-fint!
Och ärligt talat så trodde jag att dom snarare skulle bli förstora, han (Patrika alltså) har gått ner ett par kilo. Inte bra alls, men så blir det när han har jobbat natt. Tur att han går dagtid nu, så att han går upp ett par kilo... jag måste ju ha något att ta på för sjutton ;)
Fast jag skulle nog behöva jobba ständig natt... då skulle jag aldrig behöva tänka på vikten! Jag skulle kunna äta dygnet runt och ändå gå ner i vikt. För så var det för Patrik, och var det så för Patrik så måste det ju vara så för mig med. Så ett nattjobb på dirr... bums... i... ska vi säga två månader..?? Hinner jag bli "fit for the beach" på två månader..?? Klart jag hinner! Så ett nattjobb i två månader! Från och med nu! Finns det? Någonstans?
Men nu skiter vi i beachen och vikten och koncentrerar oss på det som jag egentligen började med att berätta... om byxorna.
När vi kom ner till stan var Kvasten stängd! Shit... det var ju där... uppe... som jag hade köpt byxorna, i den coola affären med den coola affärsägaren! Jaha... inget att göra åt, så jag la byxorna i cykelkorgen och vi traskade ner till Baronen istället, för att ta en fika på Nilsson's! Vi parkerade våra cyklar utanför och jag hjälpte William att låsa hans cykel (sicken ordentlig och snäll mamma William har... jajamensan... eller kanske inte sååå ordentlig ska det visa sig!)
Vi fikade, strosade runt i affärer och shoppade lite till påskäggen! Jaaa, jag shoppade till påskäggen och barnen fick snällt vänta utanför affären... för det var ju till deras påskägg som jag shoppade. Och jag tror att dom kommer att vara supernöjda... jag kan nästa garantera att dom kommer att vara överlyckliga när dom öppnar sina påskägg! För där i ligger det... åh, hoppsan... jag kan ju inte berätta än... men jag kan säga så mycket som att det ligger liiiite godis och mycket annat i äggen!
När vi efter ett par timmar tyckte att vi var klara med Baronen gick vi för att hämta cyklarna... och vad ser jag..?? I min cykelkorg ligger kassen! Jag skyndade mig fram och kikade in i kassen... byxorna låg kvar!
Vilken tur! Så ordentlig är jag! Inte ordentlig någonstans! Virrig! Jomenvisst! Virrig höna, det är jag det! Absolut!
Men jag är glad att jag bor i en stad med ärliga människor! Sveriges ärligaste stad, det är Kalmar det!
Jaaa, idag i alla fall! Och det räcker för mig!
I morgon får Patrik åka ner och byta byxorna själv, det är nog säkrast så... tror jag!
Fast vem vet... han kanske kommer hem med ett par gula chinos i stället... och en lila tenniströja, bara för att matcha påsken!
Oh my God!!! Det kan ju inträffa! Faktiskt!
Jag kanske ska ta och åka ner själv i morgon, trots allt!
Butiksägaren var ju hur sny... öh... snäll och trevlig som helst!
Jamenvisst, jag åker och byter byxorna i morgon... på cykel!
Jag menar, hur svårt kan det va..??
William var tvungen att cykla i mitten,
vilket han INTE uppskattade!
Men när vi gick... skulle han gå först,
trots att han inte visste vart vi skulle!
Min modell och mitt fotbollsproffs!
Fika på Nilsson's!
Jag tog en bit morotskaka, det lät nyttigt och det smakade nyttigt
(öh... det sista är en liten lögn för att stilla mitt samvete)
När vi kom hem målade vi påskägg...
som vi ska ha med till mormor i morgon!
Världens snällaste pojk! Min Edward!
Mumsade på glass med Patrik efter biltvättningen!
Och nu måste vi ha på oss solglasögonen sa Edward...
bilen är så blank att risken för att bli bländad är stor ;)
-Öh, jag sa tre kinderägg Patrik...
-Ja, jag köpte ju tre...
-Du köpte tre PAKET kinderägg
-Oj, jag trodde du menade tre paket...
-Då hade jag ju sagt tre PAKET...
-High five Patrik, du är bäst! (William, med tindrande ögon och ett smile som hade varvat huvudet om inte öronen varit ivägen)
Nu ska jag måla tånaglarna, för i morgon ska jag inte ha strumpor på mig! Nix, nu åker sandalerna på! Det är vår på riktigt!
Tjinge-linge-ling! Hoppas påskharen hittar hem till mig med!
För haren, jag vill ha ett STORT påskägg fyllt med... skor..!!
Det högsta nöjet i livet är att göra det folk säger att du inte får. (Walter Bagehot, 1826-1877)
Påsklov!
Har känt mig lite risig! Ett par fjädrar i håret och i öronen... ett livs levande påskris! Det hade jag lätt kunnat vara, absolut! Ingen traditionell påskkärring här inte, utan ett livs levande påskris! Det tyckte William i alla fall...
-Ush, känner mig riktigt risig idag William...
-Varför..
-Vet inte, men jag har ont i huvudet och känner mig...jaa...risig!
-Då kan jag hänga lite fjädrar på dig mamma, och så kan du vara ett levande påskris(-ig)!
Idag hade Edward och William äggrullningstävling i skolan.
Om man ville delta skulle man ta med sig ett kokt ägg. Så vi kokade och målade ägg i tisdags. Fina färglada ägg! William gick in för att få ett vinnar ägg! Han var noga, målade mun och ögon på sitt blåa ägg. Oljade in det så det blänkte. Edward tog det lite mer... lungt! Det får gå som det går, typ! Hur kan han vara så lugn Edward? Önskar att jag vore hälften så lugn som han är inför allt! William är mer som jag... hispig och tävlingsinriktad till max! Eller som han själv brukar säga:
-Varför ska man vara med i en tävling om man inte vill vinna? Då kan man ju lika gärna skita i att vara med! Jag vill vinna, jag ska göra så gott jag kan och lite till och jag ska vinna!
Jag kommer ihåg när William bara var 5 år och hade börjat spela fotboll. Efter fotbollssäsongen anordnade föreningen korvfest för alla ungdomsspelare. Och alla fick diplom och pris! Edward som var ett år äldre fick medalj (i guld) och William fick medalj (i silver). Detta var ingen tävling på något vis, utan föreningen delade bara ut pris utan någon betydelse i värdet! Pris som pris! Men för William var det inte pris som pris! Absolut inte!
-Det var fusk, hur kunde Edward få guld! Jag har gjort mest mål!
-Ja men William, det är inte guld på det viset. Edward och hans lag fick guldmedalj för att dom är ett år älder, och dom har tränat ett år mer än ni!
-Det har dom inte alls gjort, jag tränade med dom förra året också, fast jag bara var 4! (Sant!)
-Ja, men dom är äldre, och då får dom guld!
-Jaha! Men dom är äldre nästa år med! Dom är ALLTID äldre! Då får dom ju ALLTID guld! Det är ju fusk!
-Öh... nää, nästa år får ni guldmedaljer... jag lovar!
(Och här hoppades jag att han på ett år skulle glömma hela medaljtjafset... men icke! Han kom ihåg, men det bästa var att han fick guld, alla fick guld!)
Och hur gick det i äggtävlingen?
Hm, om jag säger så här... Edward kom trea och William gick in på sitt rum och var skitförbannad!
Jag har många historier som jag skulle kunna berätta om William och hans tävlingsinstinkt! Här följer några exempel... när vi är ute och går (hela familjen) ska han alltid gå en halvmeter (minst) framför alla andra (först)! Detta gäller även när vi är ute och cyklar! Han ska alltid komma först till bilen, först till dörren, först till duschen... ja listan kan göras lång!
Och säger jag till honom att inte tävla i allt?
Nej, absolut inte! Han är den han är!
Vi är alla olika, men ändå lika!
Så William får vara William! Tävlings William! Min William!
Nu är jag påskledig! Så skönt! 10 dagar ledig!
Eller, ledig och ledig! Jag har ju fortfarande mitt andra jobb som egentligen är mitt första jobb! Jobbet på trippel heltid! Det jobbet får jag inte ledigt ifrån, någonsin! Det är knappt så jag får en liten stund över så att jag kan gå och skita i lugn och ro. Jag får smyga in på dass, och hoppas att ingen ser mig. Arbetet som hushållerska, mamma och sambo är inget lätt arbete. Åh nej! Och inte får jag betalt heller, snarare kostar det mig en massa!
Men jag får en massa pussar och kramar! Och det är pussarna och kramarna och teckningarna och "jag älskar dig mamma" -orden, som har gjort att jag inte sagt upp mig... än!
Edward och William köar till matchen på Guldfågeln Arena!
Matchen var riktigt spännande!
Vinst för Kalmar FF med 2-1!
Spelarna tackar William, och William tackar spelarna ;)
William och Edward glada efter vinsten på Guldfågeln Arena!
Converse-gänget! Jag, Felicia, William och Edward!
På lördag, påskafton, åker familjen till landet! Till min Mami och Papi på påskmiddag och senare grill och där emellan en massa tävlingar! Har jag sagt att vi ALLA är tävlingsinriktade i min familj..? Hihihi! Ja ni, det kan med andra ord gå hur som helst i tävlingarna... men en sak är säker... jag ska vinna! ;)
Och självklart ska det ju letas påskägg också, givetvis!
Trevlig påsk till er alla!
PS! William tror inte på påskharen, men han tror på påskägg! ;)
Tjinge-linge-ling!
Människor är som viner; med åren blir de dåliga surare och de goda bättre. (Cicero)
OJ! Hoppsan!
Det var ett tag sedan sist! Men nu är jag skrivsugen igen!
Det händer massvis här! Hela tiden!
Och tiden går som sagt alldeles för fort, jämt!
Patrik har arbetat ständig natt i över ett halvår.
Förutom på onsdagarna då han har åkt till Göteborg på fotbollstränarutbildning. Varje onsdag i 9 månader, men nu är det bara en månad kvar sedan får han sitt Diplom!
Han går utbildningen tillsammans med bl.a Marcus Allbäck! De ni! Och givetvis har Edward och William fått autografer från Allbäck! Och dom har även fått andra fotbollsprylar från kända fotbollspelare som även dom går utbildningen med Patrik!
Men jag, jag har inte fått någon autograf... eller någon pryl alls från Allbäck (snyft).
Men snart är det dax för Diplomeringen! Och då ska jag vara med!
Jag ska minsann fixa bilder på mig och Allbäck... jajamensan, det ska jag... öh... om jag törs vill säga ;)
Nu har Patrik fått ett nytt jobb, bara någon mil hemifrån. Dagtid! Bra? Ja det kan man ju tro, och det är det... men det finns nackdelar också! Jajamensan, med allt gott kommer det... öh... hur är det nu man säger..??
Med allt gott kommer det... nackdelar?
Här kommer nackdelarna...
*Jag kan inte rulla runt huller om buller i sängen längre. När jag har läst i ett par timmar och vill rulla över till den "svala" sidan så går det INTE. Patrik ligger där nu!
*Det är inte knäpptyst i sovrummet längre (och tänk inte ens DEN tanken, för det är inte DET ljudet jag menar). Han snusar (små visselljud från näsan, inte snus som i Göreborgs Rape som han visserligen använder, men i vaket tillstånd).
Jag vill ha knäpptyst! Största möjliga tyyyyyysssstnad.
*Det är varmt med två personer i ett sovrum (observera, jag skrev varmt, inte hett). Så jag måste smyga upp och öppna balkongdörren för att få frisk luft! Men tänk om någon klättrar upp och tar sig in... ja Patrik hade definitivt INTE vaknat. Han sover djupt, dödjupt! Hade huset rasat hade han dött utan någon vetskap om vad som har hänt. Skönt på ett vis... för honom alltså!
Men oskönt (otryggt) på ett annat vis... för mig alltså!
*Han "snor" allt täcke (ja, vi har ett endaste megatäcke).
Och även om jag vill ha det svalt i sovrummet innebär det inte att jag inte vill ha täcke på mig. Nej, jag MÅSTE ha täcke på mig... så jag drar tillbaka min del (och lite mer) av täcket.
Så det blir liksom dragkamp i sömnen. Tröttsamt!
Och nu kanske ni tycker att det är lätt att fixa...
*Köp större säng och varsitt täcke.
*Köp snarkplåster, eller två tamponger till Patriks näsa.
Sim-sala-bim, snusningen är borta.
*Öppna balkongdörren ett par timmar innan ni lägger er, då är det redan svalt och om någon har brutit sig in så har ju Patrik varit vaken och "tagit hand om" saken.
Okey! Då får det väl bli så!
Större säng fixar jag lätt... en viksäng bredvid "stora" sängen bäddar jag till Patrik och så har jag täcke på vinden som jag kan ta ner. Och generös och snäll som jag är ger jag honom det täcket OCH bäddar åt honom!
Tamponger (i alla storlekar) finns i badrummet (så någon borde ju passa hans näsborrar)... det känns ju onödigt att köpa snarkplåster när det finns tamponger hemma... alltid! Jajamensan!
Och så öppnar jag balkongdörren ett par timmar innan läggdax! Jomenvisst! Nu känns det genast bättre! Jag kommer att sova "som vanligt" igen! Huller om buller, svalt under täcket!
Och nu till fördelarna med att Patrik jobbar dagtid...
Öh... fördelarna är... jaaa det skulle kunna vara... åh, vad svårt det blev... jag kommer inte på någon fördel alls just nu!
Men jag lovar att återkomma när jag vet!
Och glöm det... han är inte mer hemma om kvällarna! Han är mer på fotbollsplanerna nu när dom går ut på gräs än vad han är hemma! Typ som när korna går ut på grönbete! Just precis så är det här! Ja alltså Patrik är ingen ko och fotbollsplan är ingen hage... men liknelsen är slående!
PS! Grattis till Patrik och hans pojkallsvenska lag i KFF!
Vinst idag med 5-1! Bra jobbat killar, bra coachat Patrik!
(Nu kanske ni tycker att jag fjäskar för Patrik, för att han ska sova i viksängen med tamponger i näsan... och ja ni kom på mig! Jag erkänner genast! Jag fjäskar! Men det brukar funka!)
Mina nyklippta grabbar, Edward och William,
Felicia och jag tog en fika på Ben&Jerry's!
Mums! Världens godaste glass!
William och Edwards nya Converse!
Och idag föddes Benjamin!
Min kusin Amelas son!
Grattis Amela och Micke! Vilken underbar kille!
Längtar tills vi ses så att jag kan gosa med bebben!
I morgon bär det av till Guldfågeln Arena!
Kalmar FF- IF Elfsborg!
Välkommen till Kalmar David Elm!
PS! Min blogg är min blogg, mina åsikter och mina tankar!
För er som hela tiden har saker att kritisera och prata "skit" angående min blogg, om hur, vad (vem) jag skriver (om), till er har jag bara fyra saker att säga: Varmt välkomna ni med!
(För jag kommer att fortsätta att skriva om precis vad jag vill när jag vill och hur jag vill om vem jag vill! Det är så jag är född och det är så jag kommer att dö! Fri i kropp och sinne)
Tjinge-linge-ling!
Jag är beredd att medge att jag inte alltid har rätt, men jag har heller aldrig fel! (Samuel Goldwyn)
Viva Las Vegas!
Hm... vagel i ögat! Åh.. va det gör ont!
Hade nu min farmor suttit här hos mig hade hon sagt...
- Och vem har du flörtat med?
Och jag hade ju svarat (med en sådan där oskyldig blick, en blick som vi alla kvinnor föds med)...
- Ingen farmor! Åh, i min ålder flörtar man inte farmor!
- Hm... men Suzana, ögon ljuger inte!
- Näää, jag vet!
- Du har ju en vagel i ögat, ett bevis för din man att se vad du har gjort (givetvis säger min farmor detta för att skoja... för min farmor hon var skojig och busig, hon föddes busig, och hon gick bort lika busig! Oh vad jag känner att jag är lik min farmor!)
- Meeeen farmor dååå! (skratt)
Så... hm... vem har jag flörtat med? Ärligt? Ingen! Eller?
Fööööör när jag tänker efter riktigt noga så fick jag ju ont i ögat i måndags, efter att vi varit på fotbollsmatchen på den nya arenan här i Kalmar (och nej, nej, jag flörtade inte med fotbollsspelarna, dom var alldeles för långt ifrån mig... tyvärr).
Men det kom fram en kille (eller... man kanske ska säga man när dom är runt 40-år?) till Patrik och frågade om han kunde ta lite kort på honom. Och jomenvisst, hobbyfotografen Patrik klickade på flitigt med mannens kamera.
Efteråt småpratade dom (precis rakt ovanför mig) och mannen tyckte Patrik hade en fin kamera. Så Patrik (ärlig som han är) sa
(som det var), "det är inte min kamera, det är min sambos".
Och så presenterades vi, mannen och jag.
Efter lite småprat satte jag mig ner igen och Patrik fortsatte att prata med honom.
Och då hade mannen frågat Patrik om vi var gifta.
- Nej, det är vi inte, hade Patrik svarat.
- Då tycker jag att du ska gifta dig med henne, hon är riktigt trevlig!
- Mmm, som om jag inte har försökt... många gånger (sant!).
- Hahaha... jasså, är hon envis?
- Om hon är (sant det med!)!
- Men då kanske du inte har frågat på rätt sätt?
- Finns det rätt och fel sätt? (Patrik lite fundersam!)
- Hahaha... jaaa, det kan du ge dig på att det finns! (Oj, det här visste faktiskt inte ens jag!)
- Jaha... (Patrik mycket fundersam!)
- Men ärligt, gift dig med henne... innan någon annan gör't!
(Oj, oj, oj... nu är till och med jag snopen... "innan någon annan gör't"... min dröm som jag hade för läääänge sedan kanske slår in... Brad Pitt ringer på dörren och sveper med mig till Hollywood... han kommer givetvis inte på en vit häst, sådana löjliga drömmar har jag inte, men i en läcker sportbil och kör oss till närmaste flygplats... som ligger typ 1 kilometer härifrån, och sim-sala-bim... jag är i Hollywood och heter Suzana Pitt Music!) ;)
Och ja, visst har Patrik friat! Och ja, jag har sagt nej!
(Jag vet allt vad ni tycker nu... sååå taskig!)
MEN jag har ju varit gift två gånger, kyrkligt och borglit!
Och bägge gångerna slutade det med skilsmässa! Så det har liksom känts som om jag har gjort mitt med allt vad giftemål heter!
Men nu har jag, tro det eller ej, kommit på att jag faktiskt har ett bröllop som jag inte har gjort! Jag har ju inte gift mig i ett kapell! Typ i Las Vegas med Elvis Presley som vigselförrättare! Jag menar... vem kan motstå Elvis? Ja inte jag i alla fall!
Elvis tittar på mig med sina gröna ögon och sjunger med sin underbara röst:
- Tager du Suzana Maja Music, Jan Patrik Mikael Lyckman, till din äkta man att älsk...bla, bla, bla...?
Jag, helt hypnotiserad:
- Absolut Elvis! Viva Las Vegas!
Så mannen på fotbollsarenan kanske har rätt!
Patrik kanske inte har frågat på rätt sätt... hi hi hi!
Och vageln i mitt öga var nog menat till mannen, men av någon konstig anledning hamnade den i mitt öga! Eller hur..??
Älskar den här bilden som jag tog på
William och Edward i Barcelona!
Bröder! Så lika, men ändå så olika!
Ett till favoritkort taget i Barcelona!
Patricia och Edward tillsammans med klockmannen!
PS! Kolla in bussen som "swishar" förbi i bakgrunden!
Hur häftigt kort som helst!
Barcelona på morgon, Barcelona på kvällen...
Barcelona dygnet runt, året om, för lille Wille :)
Patrik sätter ihop Edward och Williams fotbollsmål...
i vardagsrummet, men jag lovar...
det ska inte stå där! Tyvärr ;)
Se där! Jag lovade ju! Inget fotbollsmål i vardagsrummet!
William tränar på inlägg och Edward tränar som målvakt!
Det är ju inte bara jag som är data-nörd i familjen ;)
Det här var riktigt gott!! Räksallad á la Suzana!
I kväll blir'e fotboll för killarna i familjen och vi tjejer
(utom Patricia, som är på väg hem från sin praktik i Stockholm) har tänkt att gå på bio, Water for Elephants!
Och efter bion, typ runt tio, halv elva, kommer min efterlängtade dotter hem! Gu' vad vi har saknat dig Patricia! Och det bästa av allt... hon har saknat oss! Ingen flytt till Stockholm för hennes del inte, ha ha, det var väl det jag visste!
Borta bra, men hemma bäst! Välkommen hem Patricia!
Tjinge-linge-ling!
Viss kärlek är som vinteräpplen, mognar sent och håller länge! (Okänd)
Vilket kalas!
Kalas i dubbel bemärkelse!
Jag börjar med det ena....överraskningskalaset!
I lördags fick familjen kliva upp riktigt tidigt...klockan 06.00! Williams cup!
I lördags fick familjen kliva upp riktigt tidigt...klockan 06.00! Williams cup!
Efter cupen, när vi kom hem runt halv ett åt vi tacos. Och efter maten fick Patrik, Pernilla och Felicia brottom, dom var TVUGNA att åka till stan! Varför...därför! Jaha!
Så William, Edward och jag körde fotboll...inomhus...i vardagsrummet! Jo, jag vet, vardagsrummet??!! Men vi är lite konstiga...men vi har roligt! Superroligt, faktiskt!
(Trots att jag förlorade och höll på att krossa rutan, inte för att jag förlorade utan för att jag försökte göra mål!)
När Patrik, Pernilla och Felicia kom hem ville dom vara med i matchen...men icke! Vi fick inte följa med till stan, så dom fick inte vara med på fotboll...livet är hårt, och orättvist...hihi ;)
När jag kikade in i kylskåpet för någon kall dricka (det tar på krafterna att spela fotboll i vardagsrum) såg jag att det var fyllt med....ÖL...STARKÖL!
-Oj, vad händer här?? Vems är ölen??
-Öh, det är min öl, svarade Pernilla
-Allt detta!!!
-Hm..jaa...
-Men herre gu' vad ska du med all denna öl till..?? Vart ska du..??
-Öh, det är...det är...till några...
-Va..?? Till vem..??
-Till mig och några kompisar...
-Skojar du??!!
-Meeen dom hann liksom inte till systemet och...
-Åh herre gu' alltså! Och exakt till hur många är det till..??..Ölen alltså..??
Blev lite rädd att Pernilla skulle ha all öl för sig själv.
(Och jaaaa, jag vet hur jag låter...som en jäkla gnällig hönsmamma, som jag lovade mig själv att ALDRIG låta som när jag var typ 16 år! Vad ska jag säga till mitt försvar..??...Hmm, jag ska sluta vara en gnällig hönsmamma, jag lovar, men jag tänker inte sluta att vara en hönsmamma...nix-pix)
-Det är till typ 10 stycken...(och så ringer Pernillas mobil och hon försvinner in i sitt rum)
Jag gick in i vardagsrummet och fortsatte med fotbollsmatchen. En lite stund senare, precis strax efter det att jag slår bollen i rutan (!), ringer det på dörren och in kommer min älskade morbror och hans två söner, Christopher och Oliver! Bara så där! Jag fick en chock! Dom kom för att gratulera mig! Och tio minuter senare ringer mamma på min mobil och säger att hon har tråkigt för pappa jobbar så hon tänkte att hon skulle åka ner till oss. Jomenvisst, kom! (Fast jag var liiiite småsur på henne o Papi, för att dom "bara" hade ringt till mig på min stora dag, inte ens en liten blomsterbukett hade dom skickat, ja inte ens ett grattiskort).
Jag hann knappt lägga på luren och dörrklockan ringde igen och in kommer min älskade Mami, min älskade Papi, min älskade Farbror, min älskade Faster och två av mina kusinbarn!!
Snacka om chockad!! Glad och chockad!
Allt detta hade mina underbara döttrar Pernilla och Patricia planerat! Allt detta hade dom lyckats smyga med...förutom ölen i och för sig! Smörgåstårtan och vinet hade hon gömt på balkongen! Dit går jag ju inte längre, rökfri som jag är!
Men till kylskåpet går jag ju titt som tätt...tyvärr ;)
Det blev en underbar lördag! Den bästa lördagen på länge!
Tack Mami och Papi för presenten, det tjocka kuvertet! Nu kan jag verkligen shoppa loss i New York! Och tack för sightseeing-tour Sex and the city i New York! Det ska bli underbart och spännande! Älskar er! (Papi kunde knappt hålla hemligheten för mig, han tyckte att dom skulle berätta för mig...han kände sig taskig...hahaha...söta Papi)
Tack Morbror Marcus, Christopher och Oliver för er present, jag lovar att det kommer till användning i New York...typ till en Gucciväska :)
Tack Faster och Farbror för presenten, skålen och lampan passar så perfekt i mitt kök! Kanonfint!
Tack kusinbarn, Elma och Elvisa för eran fina pysselpresent som ni hade gjort till mig! Jättefint!
Och sist men inte minst Tack Pernilla, Patricia och Felicia för överraskningsfesten! Älskar er!
Det är inte så dåligt att fylla 40 år! Faktiskt inte!
Tack Mami och Papi för det välfyllda kortet! Ni är bäst!
Tack Mami och Papi för blombuketter!
Hela lägenheten är full av vackra blomsterbuketter!
Det bjöds på smörgåstårta och en sprakande god marängtårta med jordgubbar och björnbär (som min Mami hade bakat)
Jag fick Absolut Mandarin och Patrik fick Whisky
av Mami och Papi! Och jaaa, som ni ser är det ju jag som är den
"fruktsamma" här i familjen ;)
Och nu till kalas nummer två, som ägde rum i måndags!
Nämligen invigningen av Guldfågeln Arena!
Vilket kalas! Vilken arena! Vilken vinst!
Kalmar FF vann över Djurgården med 3-2, vilket målkalas!
Och William och Gustav skötte sig så bra! Dom fick inviga fotbollsarenan med att gå in först på fotbollsplan med varsin fotboll, strax bakom dom kom domarteamet! Vilken ära! Och Edward fick gå lineup, i Kalmar FF's matchkläder gick han ut med nummer 7 i Djurgården!
Och bägge mina killar sa att jublet bara slog emot dom när dom kom ut till de 12 000 jublande åskådarna! Vilken känsla!
-Mamma, det här var det häftigaste och det bästa jag någonsin har gjort, sa William, och Edward han höll med!
Vill än en gång tacka Johan (Gustavs pappa) som gav mina killar denna möjlighet! TACK! Detta kommer mina söner ALDRIG någonsin att glömma (ja, och inte deras mamma heller)!
William längst fram med en röd/vit boll i handen!
Edward femma från vänster, och William längst fram i mitten
(till höger) tillsammans med Gustav (till vänster)
Och så fick William sparka ut bollen till publiken!
Och så blåstes matchen igång på denna fantastiska arenan!
Guldfågeln Arena! Kalmars stolthet!
Kalmar FF supportrar! William och Edward!
Spelarna tackar publiken, publiken tackar spelarna efter matchen!
Och jag, jag tackar för mig och säger...
Tjinge-linge-ling!
Modernt är sådant man själv bär. Omodernt är vad andra bär.
(Oscar Wilde, 1854-1900)
Helt otroligt! Men sant!
Idag är det en stor och historisk dag i Kalmar! Jomenvisst förstår ni! Idag invigs den nya fotbollsarenan, Guldfågeln Arena! Och den är så fin, så stor och så pampig. Jag kan med all sannolikhet påstå att den är, idag, Sveriges finaste och modernaste fotbollsarena! Biljetterna till kvällens öppningsmatch är slutsålt sedan länge, 12 000 biljetter! De ni!
Och idag, på självaste invigningen, ska min William gå in med fanan tillsammans med sin kompis Gustav!
Vilken ära för dessa två grabbar!
(Miljoner tack till Johan, Gustavs pappa, som tänkte på William).
William är hur cool-lugn som helst, och jag är...öh...jag är...
totalt stimmig! Nervös är bara förnamnet! Samtidigt är jag enormt stolt! Självklart! Men jag är trippelmiljoner mer nervös än någonsin! Varför? Jag vet inte....så jag svarar...därför!
Och så vann jag idag igen! Jomenvisst förstår ni! Igen!
En matchtröja. Igen! Från Svenska Fotbollsförbundet. Igen!
På en tipspromenad. Igen! Ofattbart men sant!
Och vad vann jag..?? Joo hör och häpna...jag vann Djurgårdens matchtröja, signerad!
Det komiska med min vinst är att Kalmar FF tar emot Djurgården på den nya arenan i kväll! Herre gu' eller hur! Att jag vann just den tröjan, och att just den tröjan kom med posten idag!
Hur osannolikt som helst! Men hur sant som helst!
Sedan finns det mer "komiskt" att berätta om just Djurgården
(och Patrik), men det berättar jag inte om just nu...
men jag kanske, kanske, berättar om det en annan gång
(måste först se hur resultatet blir i kväll...hihi).
MEN en sak är säker...jag håller INTE på Djurgården! Absolut inte!
HEJA KFF!!! OCH HEJA WILLIAM OCH GUSTAV!!!
Jag gick 5 tipspromenader för Svenska Fotbollsförbundet i Jönköping (fotbollsmässan på Elmia).
Jag har vunnit två matchtröjor! KFF's och DIF's.
Tänk om jag vinner de andra tre också (AIK, MFF och UIK)!
För er som inte har möjlighet att närvara på Guldfågeln Arenan i kväll kan titta på Canal+Fotboll!
Spana in killarna med fanan! William och Gustav!
Tjinge-linge-ling!
PS! Jag har haft en toppen helg, full med överraskningar! Återkommer om MIN fantastiska helg snart!
Så håll ett öga på min blogg...om ni är som jag...nyfikna ;)
Min alldeles egna Messi!
Ett videoklipp med några av Williams mål för sitt Kalmar FF!
Tjinge-linge-ling! Fotboll är livet ;)
PS! Tack Oliver för den fina bilden på William!
Vinst!
Jomenvisst! Jag vann! Igen!
Jaaa, jag vet...turtjejen...eller numera turgumman! Fast jag är mer än gärna gumman med tur än tjejen med otur så att säga.
Vaknade tidigt...när min underbara iPhone tjöt! Så bra den är, min iPhone. Har den till allt...nästan...ringa, sms, mms, facebook, twitter, blogg, mail, fota (ta kort alltså, inte en spark i rumpan...fast det hade inte varit dumt om den hade kunnat fota någon i rumpan ibland), och att väcka mig ur min dvala tidigt på morgonen...min älskade iPhone, användbar till mycket!
Efter att jag vinkat av barnen till skolan skulle jag fixa till mig och mina påsögon i duschen för att sedan ta mig ner till Izabela och Best After för att avnjuta lite manikyr...men jag kände mig lite dåsig...eller ganska mycket dåsig! Tog tempen, feber! Ingen manikyr, ingen ansiktsbehandling, ingen middag med Patrik...jag är sjuk! Så mycket för den här fredagen som jag hade sett fram emot! Gick och la mig igen och tyckte synd om mig själv!
Men när jag lite senare...eller nåja...mycket senare vaknade kände jag mig lite bättre.
Och jag kände mig ännu bättre när jag kollade posten! Stort brev från Svenska Fotbollsförbundet till mig!!! Till mig!!!
Oj, oj ,oj...skickar dom presenter till 40-åriga tanter som älskar fotboll, tänkte jag och slet upp kuvertet!
Näää, det gör dom inte! Men jag hade vunnit! Jag hade vunnit tipsrundepromenaden som jag gick på fotbollsmässan på Elmia i Jönköping. Åkte dit som "sällskap" till Patrik för någon månad sedan. Och..tja, jag gick rundan med honom! Och JAG vann!
-Fan, vilken tur du har, du vinner ju jämt, sa Patrik när han såg min vinst som jag stolt sprang runt i lägenheten och visade upp för allt och alla!
-Mmm, jag vet, svarade jag malligt! Du vet, fortsatte jag...vissa, typ jag, har tur i spel...och andra, typ du, har tur i kärlek.
Det kanske inte är så rättvist många gånger, men i vårt fall så är det definitivt rättvist...hi hi hi :)
Till mig! Min vinst från Svenska Fotbollsförbundet!
Kalmar FF's original matchtröja!
(Man fick fylla i vilket Allsvenskt lag man höll på!)
Nu ska jag bara se till att få tröjan signerad av spelarna!
Det ska väl inte vara så svårt?? Eller??
William och Gustav ska bära fanan på invigningen av
Guldfågel Arena på måndag! Premiärmatchen!
Kalmar FF tar emot Djurgården!
Håll koll på dessa fotbollsgrabbar (William och Gustav alltså)
i TV-rutan! Dom lär nog synas!
Och ser ni någon tokig "gumma" i en röd matchtröja med tårar i ögonen så är det bara jag, stolt mamma med en vinst på sig ;)
Fick några frågor angående mitt bokberoende som jag tog upp i mitt förra inlägg!
Typ, hur många böcker jag har? Tja, jag slutade räkna för ett par år sedan och då hade jag över 300 böcker.
Favoritförfattare? Hm, jag har inte bara en utan faktiskt två favvisar, nämligen Marian Keyes (vattenmelonen) och Sophie Kinsella (shopaholic).
Cecelia Ahern (PS: I love you!) är också en favvis.
En liten del av min boksamling! Och just nu håller Sheila mig vaken om nätterna med boken "Den perfekta mannen"
(Och nej Patrik, den handlar INTE om dig)
Åh, klockan speedar iväg som vanligt! Ska snart upp! Hinner nog inte släcka sänglampan innan min iPhone börjar tjuta! För jag måste jag ju hinna läsa en liiiten stund innan jag besöker drömmarnas land! Samling kvart över sju i Kalmar Sporthall! William har cup! Ja herre gu' vad gör man inte för ett slott i Spanien som William har lovat att köpa till mig när han blir fotbollsproffs ;)
Tjinge-linge-ling! Hoppas jag vinner på fifty-fifty lotten som jag ska köpa på KFF's premiärmatch!
Jag är beroende!
Åh! Pust! Stonk! Jag är beroende! Totalt beroende! Och jag vet inte hur jag ska minska ner på mitt beroende! För jag vill inte sluta, nej, nej! Jag vill bara minska ner på det, lite grann...eller kanske ganska så mycket grann! Men jag vet inte hur!
Det är sååå svårt! Att inte läsa sååå länge på nätterna. Jag får ju verken någon skönhetsömn (vilket behövs) eller någon sömn (vilket verkligen behövs) alls. Och jag går, ser ut, och beter mig som en zombie varje morgon, ja faktiskt hela förmiddagen om jag ska vara ärlig! Så jag måste skärpa mig! Verkligen!
Men det är svårt, för när jag "faller in" i bokens värld är jag borta! Inte anträffbar! No contact what so ever!
Jag lever mig in i boken, som om bokens värld var på riktigt.
Jag skrattar HÖGT när något är roligt (läser nästan alltid bara roliga böcker, det får mig att må bra). Det har hänt ett par gånger, eller...hm...okey då, ganska många gånger att jag "råkat" väcka Patrik (från hans skönhetssömn) med ett gapskratt! Men det har ju aldrig varit meningen, absolut inte. Det är ju faktiskt inte mitt fel att författarna skriver SÅ roligt att jag inte kan hejda mig. Det är deras fel, författarnas...att jag "råkar" väcka honom. Och dessutom är det ju bättre att han vaknar av skratt än att jag skulle skrika HÖGT av skräck, om jag hade varit "tjejen" som gillar kriminalromaner...eller ännu värre...skräckromaner. Jag har faktiskt läst ett par skräckisar i mina år...och herre gu'...det var nästan så att jag sket på mig av rädsla...men bara nästan. Så jag tar inga risker, jag håller mig till "min bokvärld" där det ingår hysteriska skrattanfall...och nej, nej, jag har inte kissat på mig av skratt...än!
Frågan är nu bara hur jag ska sluta läsa sååå länge. Jag kryper ner i sängen väldigt sent, alldeles för sent. Typ efter midnatt, då har jag plockat i ordning överallt, packat barnens skolväskor, tagit fram rena kläder till killarna (obs, till dom små killarna alltså, Patrik tar fram sina egna kläder, än så länge...hi hi hi).
Och jag vet inte, men jag tror det är något fel på mina klockor här hemma, tiden springer i väg alldeles för fort på kvällarna, jag hinner liksom inte med...längre. Det kan ju inte vara jag som är i slowmotion, det måste vara klockorna som är speedade.
När jag äntligen har hoppat ner i sängen (runt tolvslaget) tar jag fram min bok.
Pang...vad var det..?? Jaha, tidningen...oj...är klockan redan kvart över tre, bäst att sova kanske...ska bara läsa klart kapitlet...och nästa...och nästa!
Hoppsan, är det inte fågelkvitter jag hör...joo, det är det visst. Och varför har jag lampan tänd, det behövs ju knappast längre, bäst och släcka och sova UTAN att titta på klockan!
PIP PIP PIP PIIIIP...jäkla iPhone till att ringa högt (fast det är väl tur det egentligen, för annars hade barnen inte kommit till skolan innan lunch)!
-Mamma, du ser konstig ut!
-Jag är liiite trött!
-Jag med, men jag ser inte konstig ut! Du har några (observera NÅGRA, alltså fler än en) påsar eller typ säckar under ögonen, och håret är JÄTTESTORT!
-Hm, håret är som det är, inget att göra åt innan jag gått lös med plattången.
Men påsarna!!! Säckarna!!! FLERA påsar under ögonen!!! Hjälp! Böckerna tar kål på mig...bokstavligt talat!
Och för att ni ska ha en hum om hur mycket jag läser så kan jag berätta att jag köpte 14 böcker på bokrean (som var den 23:e februari) och dom har jag läst ut...och köpt ytterligare 4!
18 böcker på 6 veckor! Det är mycket va..?? Ett beroende..??
Undra om det finns AB..?? Anonyma Bokolister!!
Jag skulle behöva gå dit! Jag är i behov av rehab!
Och så länge det inte finns AB och rehab för mitt beroende så kommer jag att fortsätta vara beroende, fast nu med iskuber och gurkskivor RUNT ögonen och hoppas att det hjälper att hålla påsarna eller säckarna borta.
Idag kom blombud, igen! Med blommor och choklad! Jag blev så glad! Vilka underbara, underbara vänner jag har!
Tusen tack Weronica, Micke och Rasmus!
Jag blir alldeles rörd av er omtanke!
(Weronica m. familj har varit utomlands och kom hem idag!)
Middag från min vinst (Linas matkasse)
Indonesisk köttfärslimpa med gurk-fraich och ris.
Riktigt, riktigt gott!!!
Måste visa upp mina fina Odd Molly kläder!
Stövlarna är från Karen Millen!
Snyggt, eller hur?
Jag älskar min George (Nespresso) Clooney!
George bryr sig inte om mina ögonpåsar på morgonen!
Vi är ett team! Dream-team!
Tjinge-linge-ling!
Att veta när man vet något och att veta när man inte vet något - det är kunskap. (Konfucios, 555 f.Kr-479 f.Kr)
Oj vilken kalasdag!
Är det så här härligt att fylla 40 år så inget mig emot...nooop, jag kan fylla 40 år varje år hädan efter! Jajamensan!
Det var ju inte alls så farligt som jag trodde, att kliva över
30-tröskeln och rakt in genom 40-dörren. Steget var ju inte sååå stort! Dörren kändes inte alls sååå tung! Allting känns ju..öh..likadant som igår och i förrgår och..ja ni fattar. Men jag undrar ändå...om man varje år inte känner någon skillnad..hur kommer det sig då att jag känner en jäkla skillnad från det att jag fyllde 25 år tills det att jag fyllde 40 år..?? För det är ju en skillnad! Jojomensan! Tro mig, det är det!
Visst är det konstigt, att man varje år på frågan "hur känns det att fylla år?" svarar "det känns bra", "känner ingen skillnad alls", "känns som vanligt"! Men någonstans måste ju skillnaden ha varit, ha känts..eller..?? Nåja, jag har ju i alla fall missat "känslan" av skillnaden någonstans på vägen mellan 25 år och 40 år, undra bara vart! Oj, oj, oj..nu filosoferar jag igen, jag börjar bli riktigt bra på att filosofera..ålderstecken möjligtvis?
En stor vacker blombukett i en otroligt vacker vas kom med blombud idag! Tusen tack familjen Meyner (Patriks syster Maria och hennes familj) och mamma Solveig (Marias mamma)!
Jag blev riktigt överraskad och rörd över er omtanke!
Kram till er!
Ja, blombuden hade att göra idag! En stor och otroligt vacker bukett från Jan-Inge och Yvonne (Patriks pappa och mamma)! Dessutom kom det ett kuvert med posten också!
Tusen tack familjen Lyckman!
Kram till er!
Och så kom blombud med en otroligt stor blombukett
(17 jättestora röda rosor med en massa blomdekoration).....
....tillsammans med choklad!
Från ingen mindre än världens bästa Cilla med familj!
Tusen tack Cilla, Peter och Wictor!
Jag blev så rörd att jag faktiskt grät en skvätt!
(Ännu ett ålderstecken må tro?)
Tidigt på morgonen kom barnen in och sjöng för mig. Med kaffe och paket! Saknades gjorde Patricia, som är i Stockholm på praktik. Där blir hon i två veckor! Hugedamig vad jag saknar henne! Och som om inte det vore nog att jag saknar henne...när hon ringde sa hon...eller nästan skrek hon...JAG ÄLSKAR STOCKHOLM! HIT SKA JAG FLYTTA! Öh...skulle inte tro det Patricia, inte utan mig i alla fall! Inte utan oss alla! Så vem vet, vi kanske blir Stockholmsbor så småningom ;) Och så saknades Patrik, som inte hade kommit hem från jobbet! Tråkigt nog så jobbar han natt! Men om två veckor börjar han på ett nytt jobb, dagtid, här i närheten av Kalmar! Det ska bli guttans det! Både för honom och för oss i familjen! Fast jag vet att han trivs på sitt nuvarande jobb! Dom är kanon där, men resorna (typ 20 mil t.o.r) är ju en aning för mycket!
Men hur eller hur, jag har ju många barn så det blev en riktigt fin sångstämma tidigt på morgonen i alla fall! Och kaffet smakade fantastiskt gott i sängen! Och paketen var spännande att öppna!
Mitt på dagen blev jag ivägskickad av Pernilla...med karta! Ta dig hit, ta dig dit...och vips så hamnade jag på Movment! Hos Anna! Och oj så fin jag blev i håret! Klippt, färgad och stylad!
Tack Pernilla! Tack Anna! Jag är supernöjd!
När jag kom hem var middagen färdig! Jajamensan! Tro det eller ej, men Patrik och Pernilla hade gjort en supergod middag! Lyxmiddag! Fläskfilé med grönsaksröra och parmesanost-smaksatt-potatismos! MUMS! Så gott! Patrik och Pernilla, som vanligtvis inte ens vet hur länge man kokar ägg, eller hur man kokar makaroner och korv, lyckades med att laga världens lyxmiddag!
Dom kan minsann, dom små luringarna!
Så nu blir'e andra bullar av här hemma...mera Patrik i köket...mera Pernilla i köket...och mera Suzana i...soffan :)
Supergod tårta efter maten! Köpt, men jag kan ju inte begära allt! En hemmagjord middag och en köpt tårta är finemang!
En jättestor bukett blommor från familjen!
Tusen tack Patrik, Pernilla, Patricia, Felicia, Edward och William!
Mitt paketbord!
Ett jättestort paketbord!
Här kommer listan på vad jag har fått av min familj:
*Tekanna, tekopp och två sorters löste
*Odd Molly jacka
*Odd Molly klänning
*Odd Molly scarfs
*Mixerstav
*Ett inramat foto på mig med allas autografer på
*Middag på restaurang på fredag (den 8:e april) med Patrik
OCH SIST MEN ABSOLUT INTE MINST...JAG SKA TILL NEW YORK!!!
Jag har fått en resa till New York, The Big Apple! I slutet av april!!! JAG TROR JAG DÖÖÖR!!! Eller nej, nej, det gör jag inte alls!!! Men fattar ni?? JAG SKA TILL NEW YORK!!! NEW YORK!!!
En dröm som jag har haft hur länge som helst ska bli sann!!!
Sex and the city, here I come!!! Wiiihooo!!!
Nu ska jag bara försöka överkomma min flygrädsla, hur nu det ska gå till! Men det ska gå! Det måste gå! Om jag så ska sitta och plågas i 13 och en halv timme på ett flygplan (som jag med all sannolikhet kommer att göra) så ska jag till New York, så är det bara! Åh jag kommer att strosa runt på Manhattan i slutet av april! Jag kommer att möta våren i New York! I just love it!
Åh jag bara måste tacka allihopa som på ett eller annat sätt
(sms, telefon, facebook, blogg, twitter, mail, post mm) har gratulerat mig idag! Har ALDRIG någonsin blivit gratulerad av SÅ många! Miljoner med tack!
Jag känner mig hedrad och oerhört rörd av eran omtanke!
*Viskar*...vet ni vad...jag tror att det är något mer "lurt" på gång, jag är inte säker men jag misstänker...det tisslas och tasslas...fortfarande!
Tjinge-linge-ling! Det är underbart att fylla år!
PS! Patricia...tänk om jag ringer till dig när jag är i New York och säger, eller nästan skriker...JAG ÄLSKAR NEW YORK! HIT SKA JAG FLYTTA ;)
Börjar bli liiiite nervös!
Nu börjar det kännas! Verkligen! Det kittlar och pirrar både gutt och otäckt i kistan på en och samma gång! Jojomensan...jag är nervös! På ett positivt sätt...tror jag! För i morgon smäller det! På riktigt! Jajamensan, då blir jag en fyra och en nolla! Hela 40 år...jämnt! Typ halvvägs i livet! Och det känns...öh...det känns...hm...som vanligt fast med en massa fjärilar som flyger runt i magen! Gamla fjärilar! 40-åriga fjärilar, så ni kan ju bara tänka er hur det känns att ha sådana i magen...dom flyger, men dom flyger sakta och försiktigt...runt...runt! Undra om jag kommer att kunna sova i natt...tror inte jag vill sova...tror jag vill vara 39 år ett tag till. Och om jag inte sover så är det ju fortfarande inte en ny dag och då är det ju inte min 40-årsdag!
Jaa men så gör jag...jag håller mig vaken i natt och nästa och nästa och nästa och... Gu' va ja e smart ;)
Fast...hm...kom att tänka på allt tissel och tassel som har pågått här hemma i ett par veckor...och jag har ju alltid varit mer nyfiken än nervös av mig...så min nyfikenhet tar överhand! Jag går och lägger mig och sover min skönhetssömn, eller nja, skönhetssömn och skönhetssöm. Det handlar mer om sömn nu för tiden, det där med skönhet tappade jag någonstans i mitten på 30-årsåldern. Men jag klagar inte, nej, nej...absolut inte. Jag bara filosoferar eller vad det nu heter "när man tänker" på ett fint språk ;)
Idag kom den andra och sista sändningen från mitt pris! För ett par veckor sedan vann jag mat för två veckor från "Linas matkasse". Hemleverans, till dörren, på måndagar! UNDERBART! Färdigtänkta middagar! Det är bara att följa receptet och sim-sala-bim...det doftar underbart i köket, middagen är serverad :)
Felicia och jag har bakat cupcakes idag! Choklad & jordnötssmör!
Och mini-cupcakes! Hallon & vit choklad!
Vi bakade också cupcake-cheesecake! Alltihop till morgondagen! Och dom blev riktigt goda! Alla sorterna! Öh..jaa...vi smakade på alla...mmm faktiskt...vi var ju liksom tvungna :)
Igår var vi som sagt på Öland, fotbollscup nummer två. För William och hans KFF-02 (röd). Och dom vann alla sina matcher. Totalt blev det vinst med hela 19-1! De ni! Vilket fotbollsgäng! Underbara killar, med kämparglöd som lös upp hela Sverige...eller i alla fall hela Småland. För erkänn, visst såg ni glöden..?? ;)
William nr 11 med dom blåa fotbollsskorna jublar efter att ha satt ett mål!
Support och storebror Edward med sin Manchester United Maskot!
William har en likadan, fast en FC Barcelona Maskot...givetvis!
Oj, oj, oj!!! Nu kom Pernilla in till mig och meddelade:
-Mamma, om 20 minuter är du 40 år!
Herre gu' bäst att dyka ner i sängen och få den där
(skönhets..??-) sömnen!
Tjinge-linge-ling! I morgon är en annan dag!
PS! Jag är född fem i tolv på natten, så tekniskt sett är jag 39 år HELA dagen i morgon med! Jajamensan det är jag ;)
Vad var det jag sa...
William: Vad var det jag sa mamma??? Jag sa ju att jag skulle göra 5 mål! Och det gjorde jag! Jajamensan William, det gjorde du! Och i finalen gjorde William turneringens snyggaste nickmål (från en hörna som Edward slog). Och som pris för den nicken fick William en korv med bröd av speakern som för övrigt var den bästa speakern jag någonsin hört! Guld till honom från mig!
Edward spelade back idag, och oj, oj oj så duktig han är som back! Han släppte inte förbi någon! Vilken kämpe!
Och jag bara måste berömma ALLA killarna i KFF-01! Vilket härligt gäng! Vilken kämparglöd! Vilka fotbollskillar! Finalen vann KFF-01 med 3-1 mot Torsås, William gjorde två av målen i finalen.
William fick ett extra-pris i matchen mot Böda! För att han var duktig och för att han hade dom snyggaste fotbollsskorna :)
Prisutdelning! GULD!
Härliga, glada och mycket duktiga GULDKILLAR! KFF-01!
Överst från vänster: Tränare Patrik, Alexander, Wille, Hobbe, Edward, Alexander, Tränare Pernilla
Nere från vänster: David, Cameron, Theo och William (som egentligen tillhör KFF-02, men blir inlånad när det behövs)
En glad Manchester United-Fan kille! Min Edward!
En glad FC Barcelona-Fan kille! Min William!
Jahajaaa, då var lördagen snart till enda och i morgon är det söndag och söndag innebär...fotboll! Fotbollscup på Öland...igen! Men den här gången är det Williams KFF-02 som vi ska heja fram till en guldseger! Men först innan vi åker till Öland ska vi gå och köpa maskotar! En maskot till William och en maskot till Edward! Det har jag lovat dom! Och det är inte vilka maskotar som helst! Nej, nej, det är en Manchester United-Maskot till Edward och en FC Barcelona-Maskot till William! Bilder på maskotarna kommer i morgon och förhoppningsvis bilder på guldkillarna i KFF-02! Vi håller tummarna!
Tjinge-linge-ling!
PS! Miljoner TACK till världens bästa syster-yster, min syster-yster! William fick en massa snygga kläder av hennes son Gabriel, så nu behöver jag inte köpa några kläder till honom på bra länge! Dessutom var kläderna både nytvättade OCH strykta! De ni! Ja har man världens bästa syster så har man :)
