… det nya är på ingång. Som vanligt, eller ska jag kalla det för en tradition kanske… jooo, tradition låter mycket bättre, så är det Vetlanda som gäller för oss. Även om nu inte HELA familjen är med. Pernilla och Patricia ska fira nyår med sina fina vänner i Kalmar, jag börjar bli van, dom var inte med förra året heller… så är det, barnen växer, får vingar och flyger hemmifrån… ööööh… eller flyr dom kanske..??.. Hmmm, nej, nej, det tror jag inte dom gör… dom flyger runt lite för tillfället, och återvänder hem… så är det, jajamensan… alla fåglar hittar tillslut hem igen, så även mina barn. Och dessutom är min mamma och pappa inte med på nyårsfirandet i år, som jag tidigare har berättat är dom på väg till Egypten, så dom kommer att fira nyår på Arlanda-hotell i Stockholm… men jag kommer att ringa till dom… och gråta och säga att jag vill följa med… lämna mig inte här i kylan… hahaha… och då kommer dom att få lite ånger och känna sig lite lagom taskiga… ja ni vet, dåligt samvete… och det kan dom ha, lämna mig bara så här på nyårsafton och allt… Fast när jag tänker efter ordentligt… så kanske dom bara lägger på luren och tror att jag är full och galen… och det sistnämnda är nog det mest troliga…

Saknas kommer också min kusin Ella att göra, hon är i Thailand med sin pojkvän Glenn… och min kusin Jasmina är i Österrike med sin man… fattar inte, varför ska "alla"… eller typ "alla" dra iväg, vad är det för fel på Vetlanda..??.. Jag menar, vad är Thailand, Österrike, Egypten i jämförelsevis med Vetlanda..??..Nää, just det INGENTING… ahhh… *suck*, okey, okey… jag är AVIS… fast jag kommer att få MEGA kul i kväll och i natt… för vi är en MEGA stor släkt… så faller några bort i firandet märks inte det sååå mycket… hahaha… Och nästa år kanske jag drar till… ööööh… typ… hmmm… någon annanstans… och ingen kommer att märka av det… eller förresten… DET KOMMER DOM VISST DET… för annars ser jag till att dom gör det;)

Och när jag kommer hem på morgonkvisten har jag blivit lovad en rolig historia, och är inte historien tillräckligt bra så att jag skrattar… ska han springa ett straff varv runt Remstigen… NAKEN… Så, jaa precis… jag kommer att hålla mig för skratt och fotografera nakenspringaren… hahaha

 

Ett riktigt GOTT NYTT ÅR till er alla!!

 

Och jaaaa just det… DETTA ÄR VIKTIGT..!!..Fick frukost idag av snälla Yvonne… SEMLOR!!!...Nybakade färska SEMLOR… Kan ni tänka er!?! Du är sååå bäst Yvonne… Det var jättesmarrigt med semlefrulle och nybryggt kaffe… Bästa frukosten jag någonsin haft faktiskt… Så jag vill bara säga till Jan-Inge… ”Yvonne is the number one” (och om du inte kan engelska Jan-Inge, jag är lite osäker på om du kan eller inte, så betyder det att Yvonne är nummer ett… hahaha) Tack Yvonne!! Fast du kan ju alltid gottgöra det Jan-Inge… med en lattemaskin… hahaha… skojsar bara lite… fast jag skojsar inte om att Yvonne är bäst, för just nu är hon det… tänk va en SEMLA kan göra mycket!

 

 

Lite nyårskläder till dom tre fortfarande ”följa med mamma på nyår” barnen…

  

Lite nyårskläder till dom vilda fåglarna… och mitt nyårs-bling-bling…

  

Lattemaskinen som jag önskar mig till min 40-års… öööh… oj, jag menar 30-års dag ;)

  

BÄSTASTE FRULLEN EVER… SEMLEFRUKOST… TACK YVONNE!!...

  

… så är det bara, i alla fall är min mamma bäst på att baka… Jovisst erkänner… hon är bättre än mig… Visst kan jag baka, men inte som mamma… hon är nummer ett… och jag kommer liksom haltandes efter på en fin andra plats… tycker inte alls om att komma tvåa, men i detta fall, är silvermedaljen fin… riktigt fin … Och jag hoppas mina barn inte blir bättre än mig på att baka, Elak...??..Ego..??..Vem..??..Jag..??..Näää, men jag vill bara vara bättre än dom… typ, bara en gnutta bättre… vill att dom ska säga när dom är gamla… öhhh… äldre… Våran mamma, ja, hon kan allt baka som ingen annan… coolt… javisst serru… super-duper-coolt…

Idag fick jag liksom baka salta gifflar… min mammas specialitet… och gifflar är ett måste för mig på nyårsafton… och mamma har alltid fixat gifflar till nyårsafton… men inte i år… hon rymmer, med pappa, till Egypten, bara så där… så det var bara att ta tag i saken, baken… och fixa gifflar… och fy sjutton va svårt det var… Ville ju också få dom så exakt fina och likadana i formen som min mamma får dom… men det gick inget vidare… några blev tjocka, några blev smala, några blev raka, några blev böjda… men ALLA blev riktigt FINA, om jag nu får säga det själv… vilket jag får… det är ju min blogg… Och dom blev riktigt, riktigt GODA… lika goda som mammas faktiskt… så mamma… passa dig, håll i guldmedaljen… jag är dig hack i häl… hahahaha… ska bara slipa på formen lite… öööh… giffelformen alltså… hihihi…

Bakade lite kakor också… med nobless och after eight… gudomligt goda…

Näähää… nu ska jag måla naglarna och titta på Manchester United… säger bara… Gooo Man U!!! …och jag hoppas jag kan sitta still, så nagellacket torkar… Tjingeling på ett tag :)

 

Jaaa, just det… höll på att glömma… Fick ett MMS från den sååååå trevlige Jan-Inge idag… och ööööh… jag vet inte om jag tycker att han är sååååå trevlig längre… fick en bild på en halväten semla som han satt och glaffsade i sig… Tack Jan-Inge..!!..Tack så jättemycket..!!..Den smakade fantastiskt… in my dreams… hihihi :)

 

Giffelbakning… gotteligottgott

 

  

 

Kakbakning… gotteligottgott

  

  

 

Tack Jan-Inge, den smakade supergott i mobilen ;)

Joo, givetvis att det är REA… och då menar jag RIKTIG REA och inte en sån där fjantig rea som det har varit ibland, på mellandagarna… typ… oj, här har vi lite ”gamla” grejer som vi inte lyckades sälja förra året på rean… vi nog kan bli av med i år… hatar sånt… mig lurar dom inte… jag har koll, stenhård koll, på vad som reades ut förra året och året innan det och innan det… för JAG vet vad som ”bör” och ”ska” reas ut … och jag ger blanka fan i om det reas ut till 75 % eller mer om det inte är ”färskt” med andra ord… årets grejer… Jag, vet, jag vet… hård, men rättvis… hihihi)

Så min shoppingrunda blir tuff för affärerna om dom inte håller mitt mått… hahaha… Men det ska ju inte vara några problem… eller..??..Hmm… ja, det återstår ju att se…

Men några rea-önskningar har jag allt redan klottrat ner på min handlar-lista… saker som jag behöver och som jag hoppas det är röda priser på… för då blir jag glad… och är jag glad, ja då är alla glada… hmmm, nja… kanske inte alla precis… men många... ööööh… familjen i alla fall…

Min handla-lista för dagens rea-shopping är…

 

Mascara (Svart, Dior)

Strumpbyxor (Solbruna, helst lite glittriga)

Nagellack (Glittrigt)

Väska (Mocka, beige)

 

Ja, och det hade ju inte varit helt fel med en lattemaskin till ett dunder lågt pris, ni vet… ett ”puckat” bra pris… för i så fall ”vetikatten” om jag inte slår till… OCH skulle det visa sig att min drömdator, helt bara så där… mot all förmodan… reas ut, ja, då åker jag hem med en MAC… skiter i allt annat… nöjer mig med en REA-MAC… allt annat känns (i så fall) helt puckat ;)

Vad tror ni om det..??.. Kan ju inte vara såååå svårt att få mig super-duper-glad idag…

 

Lite bilder på vad jag kommer att springa benen av mig för i Kalmar …

   

 

… jomenvisst, William skulle lätt kunna spela Emil i Lönneberga, lätt… han skulle bara kunna vara sig själv… och bli en Emil i ny tappning, jag lovar… Han hittar på hyss och bus varje dag… men precis som Emil, gör han det på ett gulligt och charmigt sätt… man kan inte annat än att skratta åt hans galenskap… Han är en filur av eget slag min lille William… Ärftligt..??..Ligger i generna..??..Näää, skulle inte tro det, inte om ni frågar mig… Men andra skulle med stor sannolikhet svara… jomenvisst, precis som sin mor… tävlingsinriktad till tusen, dålig förlorare, envis och ja, lite så där ”lagom” retlig…

Igår frågade William mig om man fick slå flickor… Jag bara bävade… Men herre gu’ William, självklart får man INTE slå flickor… Va är det för en dum fråga..??..Han la på ett stort leende på läpparna (vilket han alltid gör när svaret passar honom) … så jag blev liksom lite konfundersam och spanade efter honom när han studsade iväg till sin storasyster och sa… Piiiiiiiisan, du får INTE slå mig, för jag får INTE slå tillbaka, så det så… Ööööh..??.. Hahaha… Han hade givetvis retat upp Patricia, så hon hade sagt till honom, att om han inte passar sig skulle han få sig en omgång… Och William… ja han tolkar allt, precis som det passar honom…

Som i somras, när det var dags för Felicias skolavslutning i kyrkan, William skulle prompt ha med sig sin fotboll (han har med sig den precis överallt, sover med den, inga mjuka gosedjur här inte) och för att vi inte skulle komma försent, fick han ta med sig bollen i bilen… framme i kyrkan ville han ta med sig bollen IN i kyrkan… Näähää du William, det går inte… tänk nu på att det är Guds hus, han ser ALLT… så skärp dig nu William… (ja, jag erkänner, körde lite skrämseltaktig… vilket aldrig fungerar på mina barn, fattar inte varför)… Men mamma, tycker inte GUD om FOTBOLL..??..Öööh, jooo, självklart gör han det, ALLA tycker om fotboll svarade jag… Ja, men då så… då kan han och jag sparka lite boll medans Felicia slutar skolan i hans hus… Ööööh… näää, skulle inte tro det…

Lite bilder på busfröet William

  
  
  

… ville ju ha reda på vad som hände natten mellan söndag och måndag för en vecka sedan, när Pernilla och Patricia drog till OK/Q8 för att handla mys och istället hittade massa blodpölar och hörde ett ”skott”…

Så jag grabbade tag i luren och slog numret till Polisen, blev kopplad till en dam… Jahaa, när sa du att det inträffade… hmmm… då ska vi se… den 20:e…hmmm… ööö… några barn hade fastnat med tungorna på en lyktstolpe… men det var visst tidigare på dagen… Kan ju knappast ha varit mitt i natten och lyktstolpen kan ju knappast ha dragit av ett skott, för att några barn har råkat slicka på den… Skott, sa du… nu ska vi se… här har vi det… ööö, kan du dröja ett tag, det är mycket att läsa… hmmm… mmm… ööö… väntar, väntar och väntar… typ… läs fortare… jag är nyfiken… Mmm… jahaa… ööö… det här ärendet är flyttat till en annan avdelning, så tyvärr kan jag inte säga något om det… VA..??..Men något kan du väl berätta… typ… är det något brott bakom..??..Har någon dött..??..Skadad..??..Något..??.. Nej, tyvärr, ligger inte på min avdelning… Näähää… men du kanske kan koppla mig till den avdelningen som har hand om det hela, så kan jag höra med dom… Nää, det går inte… det ligger fortfarande på utredning, så tyvärr, kan du inte få mer information just nu… Men… men… öööh (fan, tänkte jag)… då är det ju alltså något som har hänt..??..(min lite journalistiska instinkt kom fram)…Tyvärr, jag kan inte säga något mer om det…Hmmm…nääähäää…men tack ändå, och jag hör av mig snart igen…om en vecka eller tidigare…Du är välkommen, och jag hoppas du kan få lite mer information då…Ja, det hoppas jag med… Skit…vad har hänt egentligen..??.. Vill ju veta NU..!!..Men får väl hålla inne min nyfikenhet i en vecka… eller kanske jag ska ta och ringa dit typ varje dag och va en jobbig, orolig mamma… kanske det skulle funka för att få fram mer information… vi får se, för kan jag inte stilla min nyfikenhet kommer jag garanterat att bli en orolig, jobbig ”Pain in the as” mamma… bara så ni vet Polisen ;)

En av blodpölarna...dagen efter...

… känner på en gång när jag vaknar att det är tråkigt, inte att vakna, men att det är söndag… Går liksom och drar fötterna efter mig, släpar på dom, kaffet smakar också tråkigt, och just nu kom jag på att en lattemaskin hade nog förgyllt mina söndagar… jaaa, ni vet, istället för tråkigt söndagskaffe skulle jag kunna dricka latte, med olika smaker… och endast på söndagar… då skulle mina söndagar bli bra mycket roligare… skulle kanske till och med börja längta till söndagsmorgnarna… problemet är bara att dessa maskiner är så jäkla dyra… riktigt dyra om man nu som jag, vill ha dom som är riktigt bra (vilket jag ju givetvis vill ha, för annars kan det kvitta… kräsen..??..jag vet..!!) Så jag får väl leva med mina tråksöndagar ett par år till… eller vem vet kanske för alltid… Om inte nu någon snäll filur där ute har en till övers och skickar den till mig, bara så där, för att förgylla mina söndagar en aning… Finns det någon..??.. nån..??..vem som..??..

Mamma ringde på eftermiddagen och undrade om vi ville komma ner till dom på lite fika… Öööh… näää, kände inte för det… kände mig liksom trött… slö… tråkad… Men, fortsatte hon, jag har gjort en cheesecake, så jag tän… VI KOMMER!...nästan skrek jag…Jag menar CHEESECAKE…Vem, vad kan stoppa mig..??..Ingen, inget… äääh, lite halka på vägen ut i de mörka skogarna, (vägen som Gud glömde)… aaaah, va gör det..??.. Vi kör på i lite lagom fart… i typ 40 km/h… huvudsaken är att vi kommer fram till cheesecake… Och vi kom fram… efter ett par timmar… eller det kanske ”bara” tog tre kvart, men hur eller hur kändes det som flera timmar… nästa som ett dygn, faktiskt…

Men det var det värt... för gu’ så gott det är med cheescake… jag njöt… verkligen… Och inte nog med de, mamma satte igång att baka frallor med Pernillas hjälp… aaah, nybakade, färska, varma frallor… det slank ner det med, med riktigt gott pålägg… har aldrig sett hjärtformad pepparsalami… men min mamma hittar allt tänkbart… och jag vet inte… men hjärtformad pepparsalami smakade så mycket godare än rund pepparsalami… det kanske ligger MYCKET i det, att man äter med ÖGONEN… jooo, jag tror faktiskt att det stämmer… i mitt fall i alla fall…

Dessutom fixade mamma min klänning som Patrik ”råkade” spilla ner med cider… klänningen skulle egentligen in på kemtvätt, men det hade jag inte tid med… eller rättare sagt, det hade inte kemtvätt tid med att fixa innan nyår… fattar inte att dom inte har tid med en liten, liten klänning… kan ju inte ta några tider att vaska av den kemiskt… eller..??.. Tur att min mamma är kemisk… eller… tvättisk… eller helt enkelt bara så jättebra… för hon fixade den… fick bort fläckarna och den är ren och fin… som ny… TjooHoo, nyårsfesten är räddad… och Patriks plånbok med för den delen… hahaha… Kunde ha kostat honom en splirrans ny klänning, och till det måste jag ju givetvis ha nya skor och ny väska, och smycken… så Patrik, va glad att min mamma är min mamma… annars kanske du hade varit en fattig man på nyårsafton…(ja, du känner ju mig, jag hade ju utnyttjat situationen och KRÄVT det BÄSTA… vilket i mina ögon är det DYRASTE… när någon annan betalar... hihihi)

  
  
  
  
  

… när han blev så rörd..??.. Jo, brorsan Robert och jag rimmade ihop en text till honom på en si så där tre minuter, och det är många som har frågat vad vi skrev…

 

Nu när du 60 ska fylla
vill vi dig på något sätt hylla
Vi är inga kapitalister 
vi har våra brister
Med denna lilla slant 
hoppas vi du ser pyramidens kant 

 

Måste säga att vi är stolta brorsan och jag, jag är inte direkt någon klurifix när det gäller rim o rams… typ trams… men tillsammans lyckades vi bra, tycker jag. Det är egentligen min syster som är duktig (och min bror) på att rimma och ramsa… typ… tramsa… hahaha.

Jag hoppas verkligen att pappa och mamma får en trevlig resa i Egypten, bland pyramider, farao och mumier… Men pappa, du är en fegis, bara så att du vet… flyr din födelsedag bara så där… du skulle va hemma och ta emot gratulationer och jag skulle åkt till Egypten, det hade varit det enda rätta, men visst, visst, bara åk ni… tänk inte på mig… skojsar bara… hoppas verkligen att ni får det trevligt… men se bara till att komma hem, så dom inte balsamerar er och behåller er som mumier, jag menar ni är ju inte sååå unga längre :)

Papii 60 år

… måste ju bero på frisören och generna från mamma… oj, oj, oj då… det är ju visst jag, bägge delarna… frisör och mamma… sicken tur dom har, Pernilla och Patricia…

Pernilla fick ljusa slingor, håret toppat och ögonbrynen nopprade … Patricia fick ljusa slingor blandat med mellanljus färg i resten av håret och det hela avslutades med en lite lätt toppning… Och dom är så gulliga mina döttrar, dom erbjöd sig till och med att fixa mitt hår, jag tackade, men avböjde… frisörgenenerna kom liksom bort och hamnade INTE hos någon av mina döttrar till min stora besvikelse ;) (och inte hos sönerna heller, men  det var verkligen ingen besvikelse, snarare en lättnad!)

Och så avslutade vi tjejkvällen med lite ansiktsbehandling och massage och givetvis var vi nyttiga och använde oss av gurka… på ögonen… Törsten (för törstig blir man med gurkskivor på ögonen) släckte vi med en cider eller va det två..?? eller tre..??.. Det är ju lika viktigt att hålla sig frisk invändigt som utvändigt, så nu är vi inga torrisar från något håll ;)

Nu blir’e ännu en kväll/natt fylld med Guitar Heros och Sing Star… och jag är BÄST som Alice Cooper med låten… Poison… ÄGER liksom…

 

Lite bilder på ”friserandet”

  
  

… som är min systerson, och dessutom som jag har äran att vara gudmor till. När han var liten och gick på dagis, hade fröknarna frågat om någon visste vem Gud var..??.. Gabriel räckte upp handen och viftade ivrigt… och sa… Jag, vet… Jag vet… det är Schuschi (Sussie, jag)… hahahaha… Så smart han är… Så rätt han har… Han kommer att gå långt den grabben, min gudson Gabriel… klokare barn får man leta efter…

Dessutom, om han, om några år, skulle bli en riktigt stor ROCKSTJÄRNA, vill jag bara redan nu säga att han fick sitt första trumset av mig, när han var tre år gammal, så det måste ju i så fall bero på det :)

 

Åååå rocka på… rocka på, rocka på… så hårt det går… ååå ååå eee ååå…

 

(trumsetet som han spelar på, fick av sin mamma och pappa i julklapp i år)

 

… efter att vi hade duschat och gjort oss klara här hemma åkte vi bort till Värnstigen för att avnjuta jullunch. Vi blev bjudna på glögg för att värma upp oss lite innan lunchen. Patriks söta mormor, som är 82 år var också med. Saknades gjorde, Daniel, Patriks bror, med familj. Dom firar jul vart annat år på Värnstigen och vart annat år i Virserum, och i år var det Virserums tur… tyvärr… för oss… Dessutom hade Daniels lilla dotter Aylin dragit på sig halsfluss, så hon var lite krasslig på självaste julafton, stackars lilla pluttan… men hon piggnade nog till lite när tomten kom på besök får vi hoppas.

Lunchen var gudomlig, så gott, och det bästa på julbordet var kräftströmmingen… första gången jag smakade det… varför har jag aldrig tagit av det innan..??..varför berättade ingen att det var så gott…Tror det är Daniels fel, han ville nog ha ALLT för sig själv…grinade nog illa lite så där i smyg förra året när han tittade på kräftstömmingen, så att jag skulle tro att det var ”mindre gott” och sedan glaffsade han nog i sig allt själv…så där lite i smyg…jojomensan, så måste det ha varit…hihihi :)

Efter lunchen serverades det kaffe och PAKET… Och jag hade varit snäll, för jag fick också PAKET… ja-ba-da-ba-dooo… Bästa paketet fick i alla fall Patrik från Jan-Inge… hahahahaha… en handgjord fågel som fungerar som en fågelskrämma, och till och med jag blev rädd för den… hahaha… så ful att den på något konstigt sätt blev söt… hahaha

Och som vanligt när Kalle Ankas jul börjar sändas… sitter vi i bilen, på väg till Pauliström-allas dröm… mmm, mina barn är inte uppvuxna med Kalles Jul, jag får hoppas att dom inte får men för livet… och skulle dom få det, passar jag på att be om ursäkt för det redan nu… FÖRLÅT MINA ÄLSKADE BARN, FÖR ATT NI ALDRIG HAR KUNNAT SE PÅ KALLE ANKAS JUL… Jag ska gottgöra det på något sätt… om hundra år… typ… Min kära syster kunde inte komma i år, hennes son Gabriel hade fått magsjuka på natten innan julafton… stackars, stackars lille Gabriel… och det kändes tomt, familjen Persson var saknade av oss alla.

Julmiddagen serverades… och vi åt, och vi åt, och vi åt… och sedan kunde vi inte röra oss… på ett par timmar… öööh, nu kanske jag överdrev lite… eller mycket till och med… men det blev i alla fall paltkoma för min del… Pling-Plong… Tomten på ingång… Paket, paket, åt höger och vänster… julklappskaos… fast på ett charmigt sätt… Och ALLA barnen var så lyckliga och glada, det är deras lycka som får mig att orka med julstressen, år, efter, år, efter år… har ju haft barn i 19 (!!) år… så jag har ju liksom erfarenhet av julstress… och jag lär ju hålla på tills jag dör…

Pappa fyller 60 år den 6:e januari, och eftersom han och mamma är i Egypten då, passade vi på att fira honom på julafton (dom åker den 30:e)… han blev rörd och glad… bra PAPPA, det var det som var meningen… Brorsan Robert och jag skrev ihop ett rim, på typ… tre minuter… och måste ju säga att hurra va vi är bra, bäst liksom… eftersom pappa blev rörd… MVG till oss, eller hur Robert..??..

Framåt natten kom ostbrickan fram och pokerspelet… vi spelade i timmar, och finalen stod mellan mig och Edward, som var på lag, mot pappa och William, som var på lag… och vinnaren blev… ååååhh… surt, surt, surt… dom mest retligaste personerna i familjen Music vann… pappa och William… och hade dom inte haft öron, hade deras smile gått sjutton varv runt huvudet…

Jag hoppas att ni alla har haft en riktigt underbar julafton, det har i alla fall jag haft, kom hem fem på morgonen, tänkte svänga förbi kyrkan och ta julottan på hemvägen… men jag struntade i det, sängen lockade mer…

Bilder från julafton… och Edward och William älskar sina matchkläder, William ville inte ta av sig dom när det var dags att krypa ner i sängen, och hmmm… det är ju bara jul en gång om året, så god natt William och Barcelona…

 

Tjingeling så länge…

  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  

… brödbakning tidigt på morgonen (check), väcka barnen (check), frukost (check), dusch och tillfix (check)… och jullunch på Värnstigen, sedan julmiddag i Pauliström-allas dröm… dit Tomten förväntas komma till kvällen, om vi nu har varit snälla… hoppas, hoppas… vill ha massa paket;)

Framåt sena kvällen blir det spel på HÖG nivå… och då menar jag verkligen HÖG nivå… vi är alla dåliga förlorare i familjen Music… så må den bästa vinna, dvs. jag… till spelandet bjuds det på kex och massa ostsorter, vindruvor och något drickbart…

Sisådär på ett ungefär ser min julafton ut…

 

Vill nu också passa på att önska ALLA mina VÄNNER och ALL min SLÄKT en riktigt, riktigt

GOD JUL, och jag hoppas att ni varit snälla i år, för då vet jag att ni kommer att få fina julklappar… och för Guds skull… BARA ÄT… och NJUT!!!

 

En STOR julkram till er!

...när vi fick in granen och klädde den i guld. Men innan vi var klara med granpyntningen var vi ju givetvis tvungna att fixa en gran… i Vimmerby. Och när vi då ändå var i Vimmerby kunde vi lika gärna köpa dom sista klapparna som fattades i julklappshögen… och då framför allt PSP-spelet PES 2010 till William… och för er som inte vet vad det är för spel så kan ni säkert gissa… hmmm, precis… fotbollsspel… och tror ni vi hittade något..??.Näää, just precis…fanns inte någonstans… la flera timmar i måndags på att leta efter spelet i Kalmar, slut överallt, la typ en kvart igår på att leta i alla tänkbara butiker i Hultsfred…och ett par timmar i Vimmerby…men GIVETVIS fanns inte DET spelet någonstans. Jag bad mamma kolla i Vetlanda, men inte där heller fanns det. Jag ringde ALLA spelbutiker och stora kedjor i Jönköping och Eksjö... men nej, slut eller har inte det i vårat sortiment var svaret… fyyy faaan, vad gör vi nu..??.. stressa, leta, stressa, leta (och lite svordomar där emellan) … men va hjälpte det…INTE NÅTT… Men, vi hade ju inte ringt till Växjö, tänk om..??..kanske dom..??..JOMENVISST…det fanns ett spel kvar i Växjö, och helt plötsligt kände jag att jag ÄLSKADE VÄXJÖ mest av allt…

 Men en liten tjockebullig gran fick vi i alla fall tag på i Vimmerby, vilken tur, eller hur..??..  För då slapp jag ju ta till såg och ficklampa…

Efter dom sista paketinslagningarna och julgranspyntningen tjuvstartade vi med lite julmat och skålad med julmust... Det är så härligt när vi är samlade allihop runt matbordet…

PS!! Måste berätta att jag fick min först julklapp idag med posten, från min kusin AMELA… ett jättefint inramat foto och ett jättefint julkort som hon hade gjort själv…
TACK SNÄLLA AMELA!!!

 William nyklippt för dagen… 

  
Edward nyklippt för dagen…

  
Julmiddag med HELA familjen  
  
Fina barn... Fin gran...
  
Paket från tomten (Amela)...
  



  



  

… men lyckades inget vidare. Efter den dramatiska natten igår var jag lite uppspelt inför Kalmar resan, vilket var planerat till att handla julklappar på. Men nu hade jag helt plötsligt två uppdrag att utföra, handla julklappar och spela agent… och det var inte julklapparna jag var uppspelt för, nej... jag skulle minsann kolla upp lite ”spår” från den mystiska händelsen som inträffade kvällen innan med Pernilla och Patricia. Jag skulle vara en tuff agent… en sån där cool, snygg (host, host) kaxig CSI-agent, ni vet, tuffa brudar man ser på TV… och jag menar, det var ju ljust nu… mitt på dagen liksom, vad skulle kunna hända..??..NOTHING… Och eftersom jag inte hittade någon artikel på barometern.se (som jag klickade mig fram till så fort jag hade vaknat) la jag alla mina ”säkra” kort på att det minsann skulle stå något om händelsen i den riktiga känner-på-pappers-tidningen.  Lite ”snåljopigt” tänkte jag att jag skulle läsa den gratis, på fiket. Sagt och gjort, efter att ha avklarat ett par affärer och kommit ut fattigare på kontot men rikare på julklappar, tog vi oss en fika på Holmgrens, ett riktigt mysigt fik som jag varmt rekommenderar… Kaffe, morotskaka och TIDNINGEN… blädder, blädder, blädder… slut… blädder bakifrån, blädder bakifrån, blädder bakifrån… och inget… INGET om gårdagen… VA..??..Kollade datumet på tidningen, kanske fick jag tag på ett gamalt nummer… nix pix… dagens tidning och inget om ”skottlossningen” och ”bloddramat” utanför OK/Q8…var är journalisterna..??..Är inte detta en nyhet om något..??..Jag menar även om det sedan skulle visa sig, (mot all förmodan) att någon var hungrig och sköt en hare till kvällsmat, så är ju det en nyhet… en riktigt blodig nyhet… konstigt… märkligt… Och jag som läser till journalist... typ skäms lite… JAG kanske skulle ha tipsat dom, och fått en feting-belöning... typ 5000 kr… och ett stort smile fastklistrat på fejset… på mittuppslaget… jag som bästa tipsaren, blivande journalist … oj,oj,oj…nu är jag där igen…i drömmarnas värld…dags att vakna upp…dags att fortsätta bli fattigare och tröttare i benen…mera julklappar att inhandla… Jag klarade nästan av ett av uppdragen, att handla klart julklapparna, ja ni läste rätt…NÄSTAN…nu fattas det bara typ fyra…tror jag…men än finns det tid kvar…öööh…hoppas jag…

Lite bilder från ett kallt men vackert Kalmar…

  
  
  

... igår kväll, efter att jag kommit hem från Jönköpingsturen ringde Pernilla och sa att dom var på väg hem från deras favvoställe… OK/Q8…dit dom hade gått för att handla lite myspys till CSI som dom skulle se på… klockan var strax efter elva och hon sa att det var massvis med blod i snön… i andra telefonen hade jag min syster, så jag sa till Pernilla att hon och Patricia skulle skynda sig hem, la på luren och fortsatte prata med min syster… typ, en halvminut senare ringer min mobil igen, denna gång är det Patricia och hon skriker… vi hörde ett SKOTT… och jag… VAAA???... För helvete… spring hem, fort… SPRING, skrek jag… och Patricia svarade… shit, det är massa blod häråt… vi kan inte gå häråt…(jag har min syster fortfarande i den andra telefonen)… så jag skriker till Patricia…(chockad är jag..joo, jag erkänner)…SPRING HEM PÅ EN GÅNG!!!…och RING NÄR NI ÄR HEMMA!!!…Vi lägger på och jag berättar i korta drag för min syster vad som hade hänt..och så kommer jag på mig själv och säger till henne…varför pratar jag med dig..??..jag måste ju för guds skull prata med dom…pang, så lägger jag på luren och det sista jag hör av min systers röst är…ring så fort du v… Hallå, svarar Patricia…Var är ni..??.. undrar jag och jag hör hur dom små springer…Vi går tillbaka mot OK/Q8…Pernilla frågar om vi ska ringa polisen..??..Jaaa, svarar jag till dom… gör det… NU… Och ring mig på en gång när ni har pratat med dom… Jag hinner inte lägga på förrän min mobil börjar ringa… det är min syster… Något nytt..??..Näää, herre gud, vi la ju precis på, dom ska ringa till polisen, och sedan ska dom höra av sig till mig… så vi kan inte prata just nu… väntar ju på att dom ska ringa till mig..!!..Ja, men ring sååå fort du vet något… okey… Ahhh, tick-tack… tick-tack… fasiken, jag kan inte vänta, jag ringer upp Pernilla… Dom har skickat poliser, dom är här när som helst… Åååh, bra, okey… men ring sen då… och göm er… göm er…(jag tror jag sett för mycket på CSI och Criminal Minds) Jaaa, vi hör av oss, svarar tjejerna… Jag ringer upp min nu ordentligt oroliga syster… polisen är på väg, så dom ska ringa till mig när dom pratat med poliserna … Jag kommer inte kunna sova, säger hon, jag berättade för Kenneth (hennes man, från Skåne… viktigt..??..) och han stirrade på mig och sedan sa han… ja, varje timme föds en ny Flink… VA!!!...Herre gu’… jag måste ringa till tjejerna igen, jag hör av mig… slänger på luren igen… Ja, poliserna är här nu, säger Pernilla, och dom har ringt efter fler poliser som ska ta med sig spårhundar… En polis ska följa oss hem nu mamma, vi fick lämna namn, personnummer och telefonnummer… och det är mycket blod längre fram säger hon… vi fick visa var vi stod när vi hörde ”skottet” och var vi såg den första blodpölen… ja, vi ringer så fort vi är hemma… ja, vi lovar… Dom ringde när dom kom hem, och jag frågade varför dom var tvungna att ge sig ut så sent, och Patricia svarade att dom var sugna på Cola och jordnötsringar till CSI som dom hade tänkt se… men dom fick istället uppleva CSI live, och några jordnötsringar var dom inte sugna på till det… Hoppas kunna återkomma om vad som hade hänt i Kalmar, nära OK/Q8, sent igår kväll…

Och jag som alltid har haft en dröm att vara FBI-agent i CSI… skulle inte tro att jag passar till det…

 

Pernilla skickade ett bildbevis från sin mobil…

Väckarklockan ringde sitt äckliga tjut tidigt, tidigt på morgonen… sju… riktigt tidigt för att det ska vara en söndagsmorgon. Men en spännande dag i Jönköping väntade ju… så, det va bara att kliva upp.  Mina tossingar mötte det kalla golvet (hade glömt att stänga altandörren) och som en ilning från tå till knopp blev jag iskallt klarvaken. Jomenvisst, vi åkte prick klockan nio, i god tid för en gångs skull… trodde jag… fem i elva (dopet börjar elva) FEM I ELVA rusar vi, med andan i halsen, in i Sofiakyrkan… typ… sist..??.. Men nej, till min stora glädje hann vi före Jan-Inge och Yvonne, och tävlingsinriktad som jag är, kände jag hur jag sträckte på mig och växte tjugo centimeter, då räknar jag inte med mina klackstövlar, som är typ tio centimeter… TjoooHooo, vi vann… öööh, med en halvminut, men ändå…

Och jag var kissnödig… det var HÖGMÄSSA och DOP och jag va KISSNÖDIG..!!.. Ja, sitt ni där i en och en halv timme, kissnödiga och försök att njuta av den så otroligt duktiga gosspelkören och det vackra dopet… med en urinblåsa stor som en husvagn för tretton personer… ahhh… det gick inte... kunde inte njuta, kunde inte slappna av… för då… jaaa, jag vill inte ens tänka på vattenskadorna jag hade kunnat orsaka den vackra kyrkan…

Dopkaffet serverades i Kristinakyrkan… jaahaa… och den ligger..??.. Men just det, jag har ju GPS i min älskade iPhone… som då visade fel väg… efter mycket surr och svordom… fick vi ge oss… det fanns bara en sak att göra… JAN-INGE...

Maria blev superglad över presenten till Alice från mig och Patrik, hon var ju givetvis glad över ALLA presenterna, men hon hade hoppats lite på att Alice skulle få en dop-nalle, en likadan som vi hade gett Ebba… och självklart Maria, skulle ju Alice få en alldeles egen Nalle…

Efter dopkaffet begav vi oss till A6…tjoho så kul… NOT… inga SEMLOR… och inga längre ÖPPETTIDER… trots att det snart är jul… SKÄMS PÅ ER A6…tänk lite på mig och alla mina andra sista-minutern-julklappshandlare… Så, det blev en tripp till min käre bror Robert. Och Robert är med i SR i morgon, så alla ni som lyssnar på SR P4 och hör en ROBERT, jaa, då är det med all sannolikhet min bror ni lyssnar på :)

 

En himla massa bilder från dopet…

  
  
  
  

… tro mig, jag är halvdö… jag är mer än halvdö, typ heldö… ja, inte bokstavligt talat, för då hade jag inte suttit här och filosoferat… Men jag piggnar nog till… framåt kvällen… Nu bär det av till Jönköping och första anhalten är Sofia Kyrkan där Patriks systerdotter Alice ska döpas. Efteråt blir det dop-kaffe och lite pratelipratprat. Och givetvis en massa mys med Ebba och Alice. Nästa anhalt på schemat blir ett stopp på A6, pejla läget där liksom… eventuellt lite julklappsköp och givetvis en SEMLA på fiket… det har blivit som en liten tradition för mig, helgen innan julafton… fettishelgen, som jag har döpt den till… aaah, jag vet vad ni tänker… eller vad dom flesta av er tänker… aja baja… inga semlor innan den ”riktiga” fettisdagen i februari… men vet ni va… jag lovar och svär att jag kommer att proppa i mig semlor då med… det har ni mitt ord på… och för den delen så tycker jag att det ska vara fettisdagen varje dag, året om… gu’ så smarrigt det hade varit… en semla varje dag… och NEJ, jag hade inte tröttnat på semlor… Och om min bror och hans fru är hemma (dom bor också i Jönköping) så tror jag att vi stannar till där en sväng, för att vila upp våra ben och gratta lilla Emilia på hennes födelsedag, vilket hon egentligen har på julafton. Men dom brukar fira henne innan, så att hon känner att hon också har en alldeles egen dag, och det tycker jag dom gör rätt i. Näähää, bäst att hoppa i duschen och göra sig klar för allt söndagen har att bjuda på förutom Semlor… Tjilivippen :)

… jag säger bara Cabare på Metropol, maten, uppträdandet av helt fantastiska ”artister” och stämningen.

Men innan vi begav oss till Metropol, fanns det ju ett och annat som skulle fixas… min frissa, hade ju en tid hos Kerstin och tiden var ju knapp, ville ju gärna hinna med en liten förfest hos Lyckman.  Så jag åkte ner till Kerstins Klipphörna nyduschad och uppsminkad… i… hmm… mjukiskläder, men, men… efter klippningen skulle jag ju bara hem och slänga på mig klänningen och sedan var jag ”fit for fight”…

Kerstin är snabb i fingrarna och jag var klar strax innan halv sex, tjooohooo tänkte jag… här hinns det ju med ett par stänkare (och inte bara en som jag trodde från början) på Värnstigen innan festligheterna på Metropol drar igång, kvart i sju. Så jag ringde upp min Patrik, min chaffis, min sambo, ja ni vet… mitt allt i allo… och han svara… öööh, va..??.. är du redan klar…aaahaa, men då kommer jag och hämtar dig, jomenvisst, tack för den Patrik…visa liiiite glädje här, jag är ju liksom KLAR…men… det var visst INTE han…näää, min Alfons (jag ska bara) hade inte ens hoppat i duschen…men herre gu’ vad har du gjort i en timme…ja, jo, jag letade efter mina byxor (ja, eller hur..??..)) och jag..ööö…ja, men jag trodde inte du skulle va klar så fort…näähää…tick-tack, tick-tack…för varje tick-tack försvann en stänkare…och tillslut var han äntligen klar…kvart över sex…och framme hos Lyckman hade dom slitit ut hallmattan, ja ni vet, ett sånt där nervöst beteende alla har… fram och tillbaks, fram och tillbaks, vart fasiken håller dom hus..??.. Men våran chaffis, Roine, var i alla fall punktlig… bilen framkörd prick halv sju… och jaaa, vi hann med en stänkare… en ynka stänkare… men det tog vi igen på Metropol :)

Och vilket otroligt gott julbord det serverades, och lamm, kallrökt lamm var gudomligt gott, det serverades som kallrätt, men när jag hämtade varmrätt, slank jag in i rummet för kallrätterna och ”snodde” åt mig ett par skivor till… med Danne hack i häl, han tyckte vi skulle ta hela lammbiten (ett lårben) och sätta oss och äta som riktiga vikingar… hahaha… jaaa, de hade sett ut de… fast, hmm… hade jag hunnit med fler stänkare hemma hos Lyckmans, så vet i katten om jag inte hade nappat på hans ide… hahaha… Och lagom till kaffet och efterrätten (massa, massa ostkaka för min del) var det dags för Cabaren att dra igång… och som dom drog igång… hur duktiga som helst… och min favorit sångare var helt klart Patric Engqvist… vilken röst han har… säger bara… Idol nästa Patric… du lär vinna allt… jag lovar att ringa och rösta på dig… typ… minst 70 gånger… Vi fick höra riktigt bra artister… U2, AC/DC, Dolly Parton, Michel Jackson, Bruce Springsteen och många många fler… så jäkla bra dom var… och inte var dom trötta inte, efter två timmar på stora scenen fortsatte dom att spela i puben… och där blev vi sittandes ett par timmar till… med en massa stänkare.

När vi åkte hem sa jag till Jan-Inge, att han gärna fick fylla 60 varje år från och med nu… hahaha… TACK så jätte, jättemycket JAN-INGE och YVONNE, för en superhärlig, trevlig, mysig och otroligt rolig kväll på Metropol… jag är fortfarande mätt och belåten ;)

Och… jooo, öööh… jag kan glömma min julklapp från Jan-Inge… satte in grattis-bilder på honom i lördagstidningen (idag), lite för skojs skull ni vet… och han tyckte det va jätteskojsigt… NOT… shit, allt detta hårda fjäsk-arbete… till ingen nytta… hahahaha

Lite bilder från gårdagen, och sista raden är det bilder på Daniel (Patriks bror för dom som inte ser likheten) och hans två supergulliga barn, Noah och Aylin (dom va ju givetvis INTE med på Metropol, men dom va och firade farfar på hans födelsedag i torsdags)

… joooo, han fick en äkta Liverpool-matchtröja med eget tryck på ryggen, paketerad i en fin kasse. Och, hmmm… jaaa… det tog emot att skicka efter en Liverpool tröja från England, va till och med tvungen att registrera mig som Liverpool medlem… vilket jag imorgon ska avregistrera mig som direkt… hahaha… Jag kan ju tala om att det kliade lite i fingrarna att beställa en riktig Manchester United tröja till honom istället… så att han kunde känna sig som ett riktigt fotbollsproffs och han hade ju varit hur cool som helst i den… Fast den hade han väl ALDRIG satt på sig, och han kanske inte hade pratat med mig på läääänge… och det är ju snart jul… och ni vet… julklappar… så, nå ja, jag fick offra mig och va en fejkad Liverpool-fan… ett par dagar… jaa, vad gör man inte för julkla… öööh… jag menar Jan-Inge … så han får hålla på med Liverpool, för vad är det man brukar säga… hmmm… jooo, jaaa… man kan aldrig lära en gammal hund att sitta…;)

 

En lycklig man, Herr Lyckman…

… ikväll bär det av till Värnstigen där vi ska fira Jan-Inge som fyller 60 år. Bilder från firandet kommer i kväll… hoppas jag… Och imorgon fortsätter vi firandet på Metropol. Gu’ va kul det ska bli. Innan dess ska jag hinna med en tur till världens bästa frisör, Kerstin. Det ska bli skönt att bli lite ompysslad. En cool sida man kan klick in sig på om man vill ha lite frisyrtips är… http://www.frilla.se

På lördag kommer jag ha fullt upp med att ta igen mig, om jag känner mig själv, vilket jag ju givetvis gör… och jag kommer att ta igen mig i soffan, tittandes på Man U som spelar på eftermiddagen med en fet kebabpizza och stor Coca Cola. Man U kommer att plocka hem tre härliga poäng, bara för mig :)

På söndag blir det dop i Jönköping, Patriks systerdotter Alice ska döpas. Ser fram emot att träffa Jönköpingsgänget Meyner, och då framför allt Ebba och Alice. Har inte sett familjen sedan i somras, och Alice har jag bara sett på kort. Har ett tips till, en gullig sida där man kan köpa söta personliga nalle-presenter på… http://www.nallegram.com

Småkillarna är hemma även idag från skolan, dom har varit magsjuka, men idag mår dom bra och det är sååå skönt. Så efter frukosten ville dom ut och testa snön, och frisk luft är alltid bra för barn som legat hemma halvt om halvt nerbäddade i ett par dager. Så på med vinterutrustningen, vilket tar en evighet att få på sig enligt William… skynda mamma, skynda… snön hinner ju gå bort… ööööh, näää, det kommer ju massvis hela tiden William... Dom var ute i ett par timmar och lekte i snön och kom in rosiga om kinderna… de e tecken på friska barn… öööh, eller… frusna barn..??.. Men bäst mamma som jag är (enligt mina barn) så fixade jag ostmackor och varm O’boy som dom avnjöt framför TV:n…japp, dom fick faktiskt äta framför TV:n…det har ingen dött av… inte vad jag vet i alla fall!

 

Lite vinterbilder på snötokiga killar :)

… för i morgon fyller världens bästa JAN-INGE 60 ÅR!!! Och, japp han är världens bästa Jan-Inge, jag kanske inte har träffat mer än en 60-årig Jan-Inge, men å andra sidan så kan det inte finnas så många med det unika namnet i den åldern. Och även om det hade funnits det, så kan dom aldrig mäta sig med honom. Han är, förblir och kommer alltid att vara, min världens bästa Jan-Inge. Man skulle aldrig, och då menar jag verkligen ALDRIG kunna tro att han fyller 60 år. Han är… hmm… som jag ungefär… i runda slängar runt 25-30 år… fast i en äldre kropp. Men, det är ju inte skalet som räknas, det är ju innehållet… eller hur…???... Som en julklapp ungefär, det kan vara hur fint inslagspapper som helst, med rosetter och krimskrams på, men det är ju ändå innehållet man vill åt… Och Jan-Inges innehåll är som en frisk fläkt i livet. Alltid glad, alltid sprallig, alltid snäll och alltid snygg… Och i morgon bär det av hem till honom med paket och sång, jag ger paketet och Patrik sången... hahahaha… Paketet som han ska få är jag riktigt stolt över att ha hittat, för vad köper man till en 60-åring som har allt… hmm… joooo… det berättar jag imorgon kväll… ifall att han skulle råka klicka sig in på min bloggsida… för med honom vet man aldrig…

Och nej, jag lever inte med honom dygnet runt, året om… för då kanske jag hade sett några få (för många kan det inte vara) ”mindre bra” sidor av honom, som till exempel när han åker för att köpa ett paket mjölk, som för normala människor tar fem minuter, men för Jan-Inge tar 65 min, för att han ”råkade” träffa på lite folk som han känner, och då måste man ta ett ”snack”. Och han känner många, och ibland är ju alla dessa många ute och köper mjölk samtidigt som han, så det är ju klart att det kan ta sin lilla stund.  Så vill man ha hem mjölken lite snabbare, är det bättre att fråga mormor om hon kan kila ner till affären, jag lovar… det går bra mycket fortare…

Och nu kanske ni tycker att det låter som en hyllning, smicker eller rent av fjäsk… och… hmm… jaa, ni har rätt… det är det… JAN-INGE… jag vill ha en stor julklapp… eller många små, och du vet vad jag skrev om innehåll nyss… hahahaha… Nix pix… skojsar bara, detta är inget fjäsk eller smicker till Jan-Inge, men väl en hyllning, till en man (gubbe, kanske låter bättre nu när han kliver över 60 gränsen) som jag är förbaskat glad över att ha lärt känna :)

Min lille Edward är sjuk, fick vara hemma från skolan. Feber och ont i magen. Det är inte ofta han är sjuk, men idag är det en inte ofta dag. Så det var bara att planera om dagen. Under tiden som jag skrev på en inlämningsuppgift (som jag är tvungen att få klar innan fredag) fick han titta på TV. Efter en stund hörde jag stånk och pust och åååh… det finns ju ingenting bra på TV.

-Men herre gu’ vi har ju hundratals kanaler, något som passar dig måste det väll ändå finnas Edward..??..

-Näää, bara en massa BÄBIS program…

-Få jag dosan, sa jag och började blippa, och… öööh… han hade ju rätt. Det är nog så bara för att alla barn i din ålder är i skolan nu, försökte jag.

-Men vadåååå… tror du att det bara är jag som är hemma och är sjuk i hela världen och vill se på något barnprogram som inte är för BÄBISAR..??..

-Men du kan väll ta och hitta någon DVD-film, så kan jag sätta på det åt dig istället..??

-Näääee, har ju sett alla!

-Men vi har ju hundratals filmer, någon film har du nog inte sett på länge… eller…??

-Joo, jag har sett ALLA utan BÄBIS filmerna som vi har…

-Ahhh, bäbis hit och bäbis dit… en Wallander film kanske skulle passa herr’n..??

-Aldrig, för otäckt!

-Det var bara ett skämt Edward…, men titta här… Sunes Jul… den är ju riktigt bra!

Så fort Sunes Jul började, glömde jag helt och hållet bort min inlämningsuppgift. Istället låg jag i soffan tillsammans med Edward och tittade på filmen, och skrattade. Efter att lite mer än halva filmen hade gått, typ där Sunes pappa ska stjäla en gran, säger Edward att vi är som Sunes familj…

-Ööh, öö, kanske inte riktigt va..??

-Joo, William är Håkanbråkan, jag är Sune, Felicia är Sunes storasyster och du är Sunes pappa och…

-Öööpp, öpp, öpp… stopp där Edward… jag är väll ändå som Sunes mamma i så fall…

Edward skrattade, gapskrattade…

-Nää, du är som Sunes pappa, fast du är en mamma.

-Jahajaa… och kan du förklara det lite grann…??...eller det kanske du inte ska förresten…

-Men kommer du ihåg mamma, när du inte kunde hitta en fin gran att köpa, vi åkte runt överallt och ingen var bra… då sa du, att ska jag behöva gå ut i skogen och hugga mig en gran för att få en gran som jag vill ha… och så gjorde vi det… i mörkret… med ficklampor… hahaha… hahahaha…

-Edward, hmm… nu var ju det länge sedan, jag trodde du hade glömt bort det…

-Och sen, fortsatte Edward (kände att nu fanns det ingen hejd på honom inte) när vi går och handlar julklappar, typ någon dag innan julafton, när det är så mycket folk ute, då är du irriterad på alla som måste vara ute i sista stunden för att handla, fast du också är det… hahahaha… och så säger du hela tiden… familjen, håll ihop nu, håll ihop, så vi inte åker hem med ett eller två barn mindre, för då har vi kastat bort pengar på julklappar till dom i onödan… hahahaha… och Pernilla och Patricia tar mikrofonerna i leksaksaffärerna och sjunger så att det låter i HELA affären och du gömmer dig, låtsas inte känna dom, och då ropar dom på dig i mikrofonerna...

Nu skrattar han gott Edward, nästan så att han kiknar.

-Va inte du sjuk Edward..??

-Jag känner mig bättre nu.

-Jahajaa, de va ju bra de. Men Edward, jag tar ju i alla fall inte med mig en ”doggy-bag” till restaurangen och ska ta med mat hem som vi inte orkar äta upp, det gör ju Sunes pappa… pinsamt… hahahaha… för dom har ju inte ens en hund… hahahaha… jag kanske skulle ta och göra så jag med..??...hahahaha…

-Men du gnäller på att det är för dyrt att äta julbord ute, för det finns INGEN som kan äta för så mycket pengar som det kostar…

-Ja men Edward, det är inte gnäll, det är fakta.

För tänk om det kunde vara så, som när man går ut och äter pizza, man kan beställa familjepizza som alla äter av, man kan beställa barnpizza, man kan dela pizzan på två, tre eller till och med fyra, och det kostar inte mer, och dessutom blir man mätt till ett ganska normalt pris.

-Ett familjebord för sju personer tack, nä vi delar på en vuxenportion, men vi vill gärna ha sju sugrör, tack.

-Patrik tar kallrätten (sill, ägg, lax och skinka) barnen tar varmrätten (köttbullar, prinskorv, Janson) och jag tar efterrätten (ostbricka, ostkaka… älskar ost). Och givetvis smakar vi lite av varandra.

Fast det där med ”doggy-bag” kanske inte var så dum ide trots allt Rudolf… hmm, tål att tänkas på! ;)

Och vad det gäller inlämningsuppgiften jag började med i morse… hmm, jaa, än är det inte fredag… det hinns nog med! :)

Så här runt Lucia är det alltid full fart, gasen i botten… ingen broms… tuta och kör…

Jag kände stress, stress, stress… och jag vet att det är mitt egna fel. Varför kunde jag inte fixa lusseklädera i början på november..??..Eller i alla fall i slutet på november, men nääädååå, det fixar jag senare, jojomensan… när jag kommer in i lussestämningen… alltså typ...ALDRIG. (Inga sura miner nu från alla Luciaälskare, jag gillar Lucia, det är bara stämningen runt den som jag alltid lyckas slarva bort) Ahh, och i år var det Edwards stjärngosseklänning som var det största problemet… det fanns ju inte att köpa någon i hans storlek… inte någonstans, och jag var överallt, och då menar jag överallt… i sista minuterna bokstavligt talat, men ändå. Affärerna kunde tänkt lite på mig och mina andra trogna ”sista-minutern-fixa-föräldrar”. Dom kunde ju ha lagt undan några lussekläder bakom disken med etiketten… OBS! Endast för desperata, riktigt desperata föräldrar!!  Jag fick ju givetvis inte tag på någon riktig stjärngosseklänning, fick sy om en luciaklänning klockan tjugotre… åååh… allt det här är så typiskt mig. Och jag satt där och svor för mig själv, och tänkte att nästa år ska jag minsann stå på gågatan hela november och ända fram till den 12:e dec och sälja stjärngossekläder i ALLA storlekar… hahaha… den tanken är bortflugen nu, som tur är… Men bra blev det… tror jag ;) Ingen sa något i alla fall, fast ingen vågade kanske säga något, för desperationen satt kvar som ett frimärke även på morgonen, för jag hade ingen möjlighet att titta på barnens luciatåg i skolan, hade inte möjlighet att njuta av allt hårt arbete som luciaförberedelsen innebar. Det kändes ju ungefär som att baka en smarrig tårta och inte få smaka… stackars, stackars alla bagare.  Jag kunde ju ha gått till kyrkan på lördag och titta på luciatåget… om det nu inte va så att jag totalt glömde bort det… de va ju inte den 13:e på lördagen, fick för mig att Lucia skulle lussa den 13:e i kyrkan… och sista chansen jag hade på ett livslevande Luciatåget… öööh… råkade jag… fika bort i hembyggdsparken på söndagen. Ahh, inte ett enda luciatåg har jag sett i år, inte ens på TV… men va fasiken… nästa år, då, då ska jag se på ALLA luciatågen och jag ska vara i tid med förberedelserna, ska ta och börja efter midsommar… typ ;)

Min sötaste stjärngosse Edward!!

Det härliga med julen är att det finns så mycket mysiga tillställningar hela tiden, Lucia, julmarknader och givetvis jul i hembyggdsparken i Hultsfred. Hit kommer hantverkare från trakten och säljer sina fina alster. Och det fanns jättemycket som jag skulle vilja köpa… men, men… jag kan inte få allt här i världen, även om jag vill ;)

En riktigt duktig hantverkare kom från Målilla och gjorde bland annat figurer i stengods. Aah, jag blev helt tagen av hans fina saker. Visst var dom dyra, men ett hantverk är ett hantverk och unikt. Jag fastnade för tre otroligt vackra figurer i stengods och guld. Och han var väldigt trevlig och berättade hur han gick tillväga med att få fram sina figurer, från tanken i huvudet till den färdiga produkten. Riktigt intressant att lyssna på, och mellan varven skojade han till det dessutom… titta runt er viskade han, vad tror ni medelåldern är här..??..Hmm… jaa, jag vet inte riktigt sa jag och kikade över axeln och runt i den lilla stugan… Jag vet, svarade han… mellan 80 och döden… hahahaha. Han hade ju en poäng i det, bara äldre, söta farbröder och tanter, och det var svårt att sälja dyra stengodsfigurer till dom.

Efter att vi hade gått runt i parken en stund tog vi oss lite fika och där blev vi sittandes en bra stund, så bra stund att vi missade luciatåget… tyvärr… men kaffet, lussebullen och pepparkakan värmde fint i kylan.

På väg hem fick jag syn på något rött, vitt och fluffigt, kan de va..??..Det måste ju va… Jomenvisst är det… TOMTEN… Jag gick fram till honom och tog lite kort, och så sa jag till honom att jag önskade mig en ny dator i julklapp och han svarade… det ska du få, du va så go att krama…hahahaha…vilken söt Tomte :)

Och du Tomten, jag kommer att sitta med tindrande ögon på julafton och vänta på att Kalle Anka ska ta slut och att du ska knacka på dörren med min julklapp… ;)

Lördagar gå jämt alldeles för fort, tjoffs, pang, bom… redan söndag.

På lördagsmorgonen, eller… hmm… kanske förmiddag för de flesta, upptäckte William snön som låg som ett litet, litet genomskinligt lakan på gräsmattan. JAAA!! De har snöat, nu drar vi till pulkabacken mamma. Öööh, nää, det går inte William, alldeles för lite snö för det. Nää, inte alls. Jomen William, det går inte att åka än, det måste komma mer snö. Det räcker för mig, jag kan åka på den. Nää, det går inte, det måste va mer snö… Ååååh, du fattar inte mamma, jag KAN åka pulka på lite snö. William, om du lyckas att bygga en snögubbe, en liten går bra, men bara att det är en snögubbe, då lovar jag dig att vi åker bort till pulkabacken. Okey…??... Jag fick en sur slängblick till svars, med andra ord, inte okey. Efter bara några minuter hör jag William ta på sig ytterjackan… Vart ska du William..??.. Ut och bygga en pytte, pytte liten snögubbe, svarar han med en sur min… och jag spanade på honom från sovrummsfönstret… hahahahaa… han började inse att det till och med var för lite snö för en pytte, pytte liten snögubbe. Så han tog fram fotbollen istället :)

På lördagskvällarna brukar vi oftast, ja eller kanske nästan alltid, titta på fotboll… mmm, nää, precis, vi ser inte på Robinson här som de flesta andra gör… Men innan vi bänkade oss framför TV:n hade vi familjekamp i Guitar Heros. Lag ett, jag och William, lag två Patrik och Edward. Ahhh, gissa vilket lag som vann..??...Hahaha… jajamensan, jag och William rockade fett… Men jag ska tillägga att Edward slog poängrekord, han är otroligt grym på att spela Guitar Heros. Han är faktiskt bäst i familjen.

Under Manchester United matchen satt jag och Edward och diskuterade varför inte Berbatov spelade, vi tyckte att dom skulle byta ut Sung Park och sätta in Berbatov. Edward undrade om Sung Park kom från Kina eller Japan, och jag sa att jag trodde han kom från Korea. Men Edward trodde han var japan och eftersom jag var osäker, så sa jag att jag skulle kolla upp det efter matchen. William lyssnade intresserat på våran diskussion, och när väl bytet kom sa han… JAAA, nu byter dom ut huliganen… och vi tittade på honom och undrade vem han tyckte va huligan i Man U..??.. Jamen ni sa ju att ni trodde att han va huligan… hahahaha… näää, William, vi sa att vi trodde att han var japan… hahaha… Och jag ska tillägga att Sung Park är korean. Så nu vet alla det, även Edward och William och jag :)

Lite bilder på mina Guitar Heros

Erik är bra, riktigt bra, till och med en Idol, men vinnarlåten tillhör Calle, så är det bara, så tycker jag bara. Nu har jag lyssnat och lyssnat på Higher med både Erik och Calle, massvis med gånger, med och utan hörlurar, högt och lågt, upp och ner, huller om buller, för jag kan lyssna så… tro mig, jag kan ;) Och slutsatsen är…Calle, med den rockiga, rökiga, halvhesa rösten, han har den rätta känslan för låten som jag tycker är en riktigt bra rockballad. Och det hjälpte inte att jag röstade över 20 ggr, ahh... jag vet... jättemycket, men dock inte tillräckligt… Sorry Calle, verkligen sorry. Jag hade köpt skivan på en gång, så fort den hade nått butiken, jag lovar. Och jag hade spelat låten om och om igen, hemma, i bilen, hos grannen, hos mamma och pappa, ja, precis överallt och jag hade spelat HÖGT… Japp, det hade jag!! Och hade någon protesterat här hemma eller där borta (vet i alla fall en som hade gjort det, William) hade denna ”någon” fått hörselskydd i julklapp… mmm… jag kan va hård, men jag är rättvis… när jag får som jag vill… hahaha

(Och Calle, om du mot all förmodan skulle hamna här på min blogg och läsa detta, vill jag bara säga, DU SJÖNG VINNAR-LÅTEN BÄST, tro mig, jag har aldrig fel ;)

Mina vänner, jag ger er Calle, lyssna, titta och njut på min Rock-Idol!

Fredag är den bästa dagen i veckan. Jag vet inte varför jag tycker så, men jag gör verkligen det. Söndag däremot är den sämsta dagen i veckan. Kanske beror det på att när jag var yngre var söndag = baksmälladag. Och även om det var ett tag sedan jag var ung så hänger nog den känslan kvar.

Ikväll är det final i Idol, ska det bli Erik..??.. Eller Calle..??.. Jag har hållit på Calle från första gången han klev in i mitt vardagsrum med låten Walking in Memphis på hans adishion . Jag minns att jag hade gåshud på hela kroppen. Och Calle har utvecklats under hela hösten. Men å andra sidan är Erik riktigt, riktigt bra, och det har han varit hela tiden. Hans framträdande med låten Run To The Hills förra veckan är det bästa uppträdandet på Idol någonsin. Hur det än går lär det bli riktigt spännande och jag säger bara må bäste man vinna.

Eftersom det är fredag och jag känner mig lite extra busig idag ska jag bjuda er på en skrattupplevelse. Lyssna när jag busringer till min bror, lovar er ett gott skratt och på så sätt har jag även förlängt era liv en gnutta. Och för er som inte tidigare besökt min blogg, så finns det en till busringning lite längre ner som jag gjorde på min mamma, den garanterar ett gapflabb och massa bonusminuter på livet ;)

Tjingeling så länge!

Den ena efter den andra festen avlöser varandra under december månad. Mycket roligheter. Men bland det roligaste är att få förbereda sig, hitta den perfekta klänningen till dom superläckra skorna med den grymma väskan till. Kul va?? Jag tycker i alla fall det. Jag älskar att ögonshoppa på internet… drömma mig bort … ååå, den skulle jag vilja ha, ååå måste, måste ha… och att kombinera ihop kläder med skor och väskor, smycken och jackor… hur kul som helst. Och i slutänden behöver man ju inte köpa det, för ögonshopping är gratis… japp, så är det, och som jag redan lärt er, är gratis kanonis. Fast är man riktigt, riktigt sugen kan man bara med ett enkelt tryck, trycka hem grejerna från alla världens hörn…

Jag hittar ALLTID en massa snyggt som jag skulle vilja ha, men jag nöjer mig med bara en bråkdel av det … och det kanske inte är så lite egentligen… beror ju på vem man frågar och jämför med… eller hur..??.. Jojomensan så är det.

Ett av mina dagliga stopp på nätet är ASOS, hur mycket läckerheter som helst… jag skulle kunna bli sittandes framför datorn på deras sida i dagar, men tyvärr så har jag inte tid till det, får nöja mig med någon timme eller så om dagen. Idag hittade jag en skitläcker silverklänning med tillbehör... och hade jag varit i 20-års ålder hade jag tryckt på knappen KÖP… så läcker fest- nyårsklänning!!!

Drömde mig liksom bort en sväng, jag i 20-års ålder, slank och lång (har aldrig varit det mer än i mina drömmar) glider in på en lite lagom överbefolkad bar någonstans i Sverige (eller varför inte Italien) klädd i DEN klänningen med en Martini i handen… säger bara *vissel* *vissel* … aah, hade varit hur coolt som helst.  Och drömmar är ju till för att förverkligas... fast jag vet inte hur sjutton jag ska lyckas förverkliga den drömmen ;)

Har plockat ihop lite bilder på ”drömmar” ... den första drömraden kan jag knappast förverkliga, den andra har en möjlighet och den tredje... hmm… skulle behöver en sträckbänk i typ ett år först… så, kanske, kanske nästa år ;)

ASOS

 

Fick åka in till Vimmerby på eftermiddagen för att ”panikleta” efter en stjärngosseklänning till Edward, hmm... som vanligt i sista minuten. Han behöver ha den på fredag, tidigt på morgonen. Men det är väl lugnt, det fixar jag, inga problem… öhh... STORA problem… inte en enda stjärngosseklänning i hans storlek någonstans… oj, va gör jag nu..??...

Bestämde mig för att i sista minuten, typ 5 minuter innan stängning, springa in lite snabbt på bokhandeln (jag älskar bokhandeln) för att köpa ett dopkort och ett födelsedagskort… Och vem springer jag på… ahhh… Magnus Samuelsson… en av världens starkaste män… och Let’s Dance kung! Han satt där och signerade sin nya bok, STARK.

Och då slog det mig, jag hade ju faktiskt sett annonsen i tidningen igår, på förstasidan, visst va det väl så… joo, så var det nog allt, fast jag skummade bara igenom tidningen, la inte så mycket energi på att kolla annonserna…

Aha, nu gällde det att tänka snabbt, måste ju ”bevisa” för barnen att jag träffat honom… Så jag bad Patrik att springa ut till bilen (som tur va, var bilen parkerad precis utanför bokhandeln på torget) och under tiden skulle jag småprata lite med Magnus Samuelsson.

Ååå vilken härlig gosig björn han är, Magnus… så mysig och trevlig. Han och jag pratade om dittan och dattan (mest om dans) och när Patrik kom tillbaks med kameran i största hugg frågade jag om det gick bra att ta lite kort på mig och honom tillsammans… Javisst, det ska bli mig ett nöje svarade han… det ska bli mig ett nöje!!...Herre Gud!!..Nöjet var helt på min sida Magnus, absolut!!... Så genomgo’ han är, verkligen, han bar en aura runt sig som lyste… världens starkaste och goaste man… jag lovar, jag såg den.

Efter fotograferingen köpte jag hans bok, signerad givetvis… och lycklig studsade jag ut från bokhandeln med en STARK-BOK, men utan något dop- eller födelsedagskort, men va fasiken… jag har ju tid på mig, en hel vecka faktiskt… Och stjärngosseklänningen är morgondagens problem ;)

PS. På vägen hem föreslog jag för Patrik att han skulle träna och dra sig lite i en sträckbänk och bli stor och stark som Magnus Samuelsson, för då skulle jag alltid se liten och nätt ut… hahahaa, men han köpte inte min idé… tyvärr ;)

 

Bildbevis :)

Jaha, så har man varit modell för första och sista gången. Min kusin vann en tävling och fick bjuda med sig tre kompisar. Jag blev en av dom kompisarna, tack Amela!

 

Dagen började med att jag mest sprang runt i huset och stimmade som en vild höna.

Hur skulle jag ha håret?? (herre gu’ är ju frisör i grund och botten)

Vilka kläder skulle jag ta med mig?? (Tre klädbyten skulle man ha med sig, ett byte var jag definitivt klar med. Kalmar FFs matchställ med nr 8 på ryggen…mmm…Henrik Rydströms matchställ, coolt!)

 

Det hela slutade med min gamla vanliga frisyr, rakt nersläppt, och mitt första byte för fotograferingen, jeans och favvoskjortan från Odd Molly tog jag på mig hemma.(Lite gratis-reklam för Odd Molly, men de bjuder jag på, allt som är gratis är bäst, som pappa brukar säga)

 

Väl framme hos Amela i Vetlanda och i väntan på att MEGA limousinen skulle hämta upp oss utanför hennes dörr, bjöds det på kaffe, gott . Mina två kusiner som också var medbjudna dök upp. Vid det här laget hade jag inga nerver kvar… shit, va nervös jag va… herre gu’, vad hade jag liksom gett mig in på. Har ju aldrig haft funderingar på att va modell, men nu när jag blev erbjuden att testa, hoppade jag bara på gratiståget, tänkte liksom inte alls, det är ett annat dilemma jag har, gör först, tänker sen.

 

När limon dök upp tappade jag hakan, den var hur MEGA MEGA STOR som helst och VIT. När sedan chaffisen klev ut ur bilen var jag tvungen att dra upp hakan och le, helvete, han va ju dessutom snygg… och jag nervös ”tant” utan make up, utan mascara… trevligt… NOT. Han öppnade dörren till bilen och vi hoppade glatt in och ögonen på oss var som barnens brukar vara på julafton… stora och förväntansfulla.

 

Efter en runda blev vi avsläppta (och ja, chaffisen öppnade bildörren) på Stats Hotellet och varmt mottagna av modellagenturerna. Vi fick hänga av oss ytterkläderna, fylla i lite lappar och sedan ställa oss i en liten kö till sminkningen. Fyra tjejer från Make-Up-Store sminkade några tjejer som skulle ”modella” innan oss. Sen var det vår tur, och att bli sminkad av proffs var det bästa av allt (japp, bättre än limon o chaffisen, faktiskt). Så duktiga och så snyggt det blev. Och från ingenstans kröp Herr Nervös in i mig igen…

 

Would you like to marry me?? Det var den första frågan den kvinnliga fotografen frågade mig. Och jag liksom… vaaa??...var fan har jag hamnat??…hmm…Would you..??...Men gud, hur ser jag ut, tänkte jag… det snurrade till ordentligt i mitt så redan förvirrade huvud… Hahaha... hon började skratta, såg nog min chockade min… I like your lastname, I would love to have it… Music… hahaha… nothing else... Åååh, aha… okey… men visst… hahaha… va trodde jag liksom??… Öööh… I have a brother that isn’t married, maybe you could ask him svarade jag och skrattade… cool fotograf från England.

 

Ställ dig si ”knäpp” och ställ dig så ”knäpp”, luta dig hit ”knäpp”, luta dig dit ”knäpp”, framåt, bakåt och upp och ner…(få inte för er något nu… jag pratar om hur fotografen guidade mig genom hela ”tagningen”)

 

För att klara av att va modell räcker inte det bara att stå där och se ”söt” ut, kameran måste gilla dig… och kameran gillar mig… när jag står bakom den… hahaha

Jag har denna ”modelldag” få den äran att se och uppleva hur modellerna har det. Och jag är så imponerad av deras arbete, det är riktigt, riktigt tufft. Jag var helt slut, somnade som en stock, fast det tog emot att tvätta bort sminket… hade lite funderingar att om jag ligger helt stilla så kanske jag inte behöver tvätta bort det på en vecka eller så… hahaha

 

En riktigt bra, snygg och otroligt duktig modell är Ivona, besök gärna hennes blogg… http://ivonapavlov.blogg.se Den är grymt bra, och hon har massa snygga kort på sig som modell, ett riktigt proffs. Kameran älskar henne och hon älskar kameran, det syns på varenda ett kort. Hon är en supermodell… och jag, ja jag nöjer mig att vara supermamma bakom kameran!



Bilder på mig och mina modellkusiner...

-Mamma, visst är vi inte däggdjur? Visst?

Precis när jag höll på med middagen för fulla kastruller, kommer William inspringandes med världens största bruna rådjursögon och tittar på mig så där lite gulligt, ni vet som bara barn kan.

-Jo, men…

-Nää, det är vi inte alls!

-Jo, alltså..

-Du kan vara ett djur, jag är INTE det, jag är människa!

Nu är hans ögon inte lika bruna, stora och fina, utan snarare som ett svart sträck.

-Ja, fast alla människor är däggdjur William…

-De är dom inte alls, svarar William, jag är MÄNNISKA och inget DJUR…

-Ja, fast vi kommer från aporna från början.

-Från aporna?? Nähä duu, jag är ingen apa!

-Nej, inte du, men från början var vi apor…

-Jag är iallafall inte det, jag är MÄNNISKA!

Nu börjat vattnet i kastrullen koka, och smöret i stekpannan börjar bli lite för brunt, och jag känner att det här har jag liksom inte tid med just nu… såå…

-Jaaa, joo, visst William, vi är inga däggdjur (förlåt Williams lärare) vi är människor du och jag! Du har så rätt så!

-Ah, visste jag väl!

Och med ett stort smile på läpparna springer han ut och säger (HÖGT)

-Mamma säger att vi inte alls är däggdjur, så du kan vara djur om du vill Patrik, giiiis eller apa eller dägg… hahaha…

Var vänligen kontrollera att stolsryggen är upprätt, säkerhetsbältena fastspända, humorn är med och att ni har det perfekta stora leendet på läpparna.  I bagaget hoppas jag att ni har packat ner intresset för familjeliv, fotboll, mode, god mat, böcker och film. För i så fall kommer er vistelse att uppfylla era krav på en god och trevlig resa, i annat fall blir det en upptäcktsresa. Vilket det än blir, hoppas jag ni kommer att trivas!

Tänkte att jag skulle mjuka upp er med ett gott skatt, ett gott skratt förlänger livet heter det..och vi vill ju alla leva så länge som möjligt..eller..??..

Lyssna till busrigningen jag utsatte min mamma för och dessutom spelade in, riktigt, riktigt roligt. Jag lovar att ni får er ett gott skratt :)

Patricia Musics blogg

Ivona Pavlovs blogg

Henrik_Rydströms blogg

Patrick Ekwalls blogg